Läs senare

Apropå läget i musik- och kulturskolan …

18 Okt 2017
Faksimil från Uttryck nr 4 2017.

Tack för en jättebra tidning som alltid manar till reflektion. I förra numret kom jag att reflektera över presentationen av Kulturskolerådets summering av andelen elevplatser i ämneskurser senaste året, i landets kulturskolor. (Grafik på sid 12, reds anm.) Det jag reagerade på var rubriken: »Så poppis är ämnena«.

Summeringen är baserad på faktiska andelen elever med plats i ämneskurser ute i kulturskoleområdena, inte de olika ämnenas popularitet. De flesta kulturskolor har utvecklats ur »gamla musikskolan« och fortfarande utgörs största andelen anställda lärare av musikpedagoger. I en kulturskola med, låt säga 40 anställda pedagoger, är det inte ovanligt att endast cirka 2 av dessa är drama/teaterpedagoger, 2 bildpedagoger, 2 danspedagoger och en pedagog i annat ämne. Ofta är dessa ca 7 pedagoger inte ens anställda på heltid. Resterande anställda är musikpedagoger.

Ofta har drama, bild, dans och »annat ämne« långa köer, med liten möjlighet för sökande att inom rimlig tid bli antagna, eftersom andelen lärare i dessa ämnen är för få.

Kanske skulle Kulturskolerådets summering se annorlunda ut om kulturskolorna fördelade tjänsterna lite jämnare mellan musikpedagoger och dessa andra ämnens pedagoger? Samtidigt blir jag lite nyfiken på hur många, av kollegorna ute i landet, som tänkte på rubriken. Vi är nog alla lite »hemmablinda« och ibland känns det som om musiken har en självklar stor plats inom de flesta kulturskolorna. Självklart finns det inte, och ska inte finnas någon konkurrens mellan musik och de andra ämnena! Det är bara nyttigt att tänka tvärtom. Och kanske finns hur många kulturskolor som helst ute i landet som min egenhändiga »statistik« inte passar in på.

ur Lärarförbundets Magasin