Läs senare

Bra organisation ger bättre musiklektioner

FORSKNINGAnnette Mars har undersökt hur högstadieungdomar lär sig att spela och skapa musik. En viktig slutsats är att musiklärarens kunskap och förmåga att organisera undervisningen har stor betydelse.

Illustration: Lasse Skarbøvik

Varför har du valt att undersöka elevers lärande i musik?
− Jag är fullständigt uppslukad av att få barn och ungdomar att utvecklas musikaliskt. I arbetet som musiklärare har jag känt att det finns mer som jag skulle kunna ge mina elever. Att forska om elevers lärande har varit ett sätt för mig att få svar på frågor som jag haft och hitta verktyg som kan förbättra musikundervisningen.

Annette Mars

Annette Mars

Vem: Annette Mars, musiklärare och forskare vid Musikhögskolan i Piteå och på grundlärarutbildningen vid Malmö högskola.
Vad: Avhandlingen När kulturer spelar med i klassrummet. En sociokulturell studie av ungdomars lärande i musik.
Hur: Genom observationer och intervjuer har Annette Mars studerat hur ungdomar i högstadieåldern musicerar och komponerar musik tillsammans.
Avhandlingen kan laddas ner på: www.diva-portal.org. (Sök på titeln.)

En av de två delstudierna i avhandlingen har du gjort i Gambia, kan du berätta mer om den?
− Under flera år undervisade jag i musik i både Sverige och Gambia. Jag märkte att det fanns skillnader i svenska och gambiska ungdomars musikaliska lärande. När jag fick chansen att forska ville jag ta reda på mer om hur den kulturella bakgrunden och ungdomars musikaliska lärande hörde ihop. Under ett konsertprojekt i Gambia har jag observerat hur två 14-åringar, en från Sverige och en från Gambia, lärde sig att spela varandras musikstycken.

Vad fann du?
− Det fanns mycket som var gemensamt, till exempel att eleverna använde sig av gester och gehör i musiklärandet. De strävade också efter att underlätta för sin medmusikant. Jag fann även att deras tidigare erfarenheter påverkade lärandet. Allra tydligast blev det när de skulle lära sig något som var nytt och utmanande. Då använde de sig av verktyg som de var vana vid. Svenska ungdomar är vana vid en skriftlig lärandekultur, där noter och andra tecken används för att lära sig spela. De gambiska ungdomarnas lärande sker i en muntlig lärandekultur, med omfattande repetition av musikstycken för att minnas och lära sig att spela.

Den andra studien gjorde du under ett musikalprojekt på en svensk högstadieskola. Vad handlar den om?
− Jag ville studera ungdomars musikaliska lärande i skolmiljö. Under studien observerade jag högstadieelevers samlärande när de komponerade musik och spelade i ensemble.
− Min tanke var att enbart fokusera på eleverna. Men så blev det inte. Jag upptäckte snabbt att musikläraren hade så stor betydelse för elevernas lärande att jag även behövde observera interaktionen mellan lärare och elever.

Vilka är de viktigaste resultaten?
− Att lärarens kunskaper och sätt att organisera undervisningen, är väldigt betydelsefulla för elevernas lärande i musik.
− När elever exempelvis arbetar i grupp är lärarens förmåga att identifiera de svårigheter som uppstår när eleverna spelar tillsammans och kunskaper om vad de behöver öva mer på, avgörande för om eleverna ska komma vidare i sitt lärande. När eleverna enbart lär av varandra hamnar de vanligtvis i en situation där de har svårt att kritisera varandra. De saknar också ämneskunskaper, vilket gör att de har svårt att definiera vad de behöver öva på. Jag är kritisk till att grupparbeten används ganska så oreflekterat i musikämnet. Om syftet är att eleverna ska bli självständiga i sitt spelande kan det vara motiverat. Men om eleverna ska utvecklas i sitt instrumentspel eller förmåga att komponera är det viktigt att läraren har en aktiv roll i undervisningen.

Finns det fler resultat som du vill lyfta fram?
− Jag blev förvånad över hur viktigt det är att musikläraren förmedlar ett ämnesadekvat språk till sina elever. De behöver finna ett gemensamt språk som kan användas när de komponerar och spelar tillsammans, både i och utanför klassrummet, så att de menar samma saker. Ett vanligt scenario är att eleverna frågar efter »vilken takt de ska spela i«, när de egentligen menar puls eller rytm, vilket leder till förvirring och att det tar tid att komma till själva spelandet.

Finns det någon teori som är särskilt viktig?
− Jag sökte länge efter en teori som kunde beskriva musiklärarens komplexa uppgifter. Mot slutet av studien stötte jag på Wartofskys teori om primära, sekundära och tertiära artefakter. En artefakt är en sak eller ett icke materiellt föremål som skapats av män­niskor eller utvecklats i kommunikation mellan människor. I en musiksal kan artefakter exempelvis vara olika former av notskrift, tabulatur, ackordscheman eller kvintcirkel. I studien såg jag att trots att elever och lärare använde samma artefakter, så skedde det något mer när lärarna utförde handlingarna.
− Lärare och elever använder till exempel notskrift på olika nivåer, beroende på vilken förståelse och intention de har. När eleverna tillämpar notskrift är det oftast för att spela ett musikstycke. De använder sig av artefakten på sekundär nivå. När läraren använder notskrift, kan han eller hon även ta reda på vilken kunskap som en elev har och vilken utveckling som är möjlig. Då används artefakten på tertiär nivå.

Hur bidrar den teorin till resultatet?
− Den tydliggör hur musikläraren­ genom sin kompetens och sina ämnes­kunskaper har förmåga att anpassa undervisningen efter elevens behov och förmedla de kunskaper som eleven behöver för att gå vidare i sitt lärande.

ur Lärarförbundets Magasin