Läs senare

Dansar med matriser

Konsten att sätta betygBedömning är inte bara ett verktyg för lärare. Dansläraren Susanne Andersin har skapat en matris så att hennes elever kan bedöma sina egna prestationer.

av Sebastian G Danielsson
18 Okt 2017
18 Okt 2017
Dansar med matriser
Inspiratör. Dansläraren Susanne Andersin vill väcka elevernas lust till att sträva mot nya höjder. Foto: Lars Jansson

Dansteknik är en speciell kurs, förklarar dansläraren Susanne Andersin. När eleverna kliver in genom dörren bedöms de efter alla kunskapskrav – hela tiden. Hon menar att det inte går att dela upp kunskapskraven i olika moment där hon tittar på vissa en gång och andra en annan gång.

– Om man ska fokusera på hur vi jobbar med musiken måste man också tänka på hur vi arbetar med tekniken, annars skadar sig eleverna. Man jobbar med en helhet hela tiden, säger Susanne Andersin, danslärare på Nicolaiskolans gymnasium i Helsingborg.

Det ställer höga krav på henne som lärare, som hela tiden måste iaktta och följa individerna, men också på eleverna. Deras agerande är i ständigt fokus och allt de gör kan komma att tas med i bedömningen för deras betyg. Men eleverna har haft svårt att förstå vad det är som bedöms, trots Susanne Andersins försök att förklara betygskriterierna.

Om man ska fokusera på hur vi jobbar med musiken måste man också tänka på hur vi arbetar med tekniken.

– När jag pratar med dem om vad de har för mål – långsiktiga och kortsiktiga – handlar det väldigt ofta om konkreta saker som att göra tre piruetter eller att klara det där svåra hoppet, men det är ju mycket mer som vägs in i betygen, säger hon.

Förvirringen speglar sig i elevernas självbild. Högpresterande elever underskattar sig själva, lågpresterande överskattar sina kunskaper och så finns det hela spektrumet däremellan. Konsekvensen är att eleverna inte riktigt vet vad de ska göra för att höja sina betyg, och det kan bromsa deras utveckling.

Susanne Andersin har länge försökt komma tillrätta med förvirringen utan att »prata ihjäl eleverna«, men tiden har inte funnits för att hitta en lösning. När hon nyligen gick en VAL-utbildning och skulle göra ett utvecklingsarbete fick hon möjligheten att ta tag i det.

– Mitt mål har alltid varit att väcka elevernas egen lust till att ta reda på vad de faktiskt kan och vad de kan göra för att nå sina mål, säger Susanne Andersin.

Lycklig. Susanne Andersin är glad över att hennes elever blivit bättre på att bedöma sina egna prestationer. Foto: Lars Jansson

Hon insåg direkt att hon måste ta itu med de krångliga betygskriterierna. Hon tycker att språket är alldeles för komplicerat för gymnasieelever och att kunskapskraven i danskurserna är abstrakta.

– Ett kunskapskrav som eleverna alltid faller på är »elevernas spatiala förmåga enligt genrernas konventioner«. Det är knappt så man förstår det själv, säger hon.

En ingång skulle kunna vara att på något sätt förenkla språket, men Susanne Andersin är skeptisk till det eftersom hon tycker att det öppnar för tolkningar och missförstånd. Så hon började jobba på sätt att få eleverna att verkligen förstå vad Skolverket menar i sina kriterier. Hon började med att ta fram konkreta exempel på situationer från danssalen som hon kopplade till kursplanens centrala innehåll. Då kunde eleverna få en bild i huvudet av vad som menades. Sedan gjorde hon en ordlista för att reda ut kunskapskravens krångliga ord.

– Jag gjorde ordlistan i alfabetisk ordning, men översatte inte orden rakt av utan gav en förklaring till dem.

»Genrernas konventioner« översattes till exempel med: »olika stilar kan ha olika regler och rutiner som är viktiga«.

Efter det började Susanne Andersin jobba på en matris för självbedömning –  övertygad om att eleverna måste dokumentera sin kunskapsutveckling för att följa den.

– Jag ville att de skulle hitta vägen för självreflektion på egen hand.

En grupp elever fick pröva sig fram genom olika matriser. För att se vad som gav mest effekt beslöt sig Susanne Andersin för att testa hjälpmedel stegvis – som ordlistan – så i början hade eleverna inte mycket till hjälp alls.

– Det gick väl sisådär. Den vanligaste reflektionen var vad jag hade väntat mig: »jag tycker att jag gör«, jag tror att jag gör.«

När gruppen fick använda ordlistan blev reflektionerna bättre.

– Nu började det fördjupas och de började förstå kunskapskraven bättre, säger Susanne Andersin.

Hon fortsatte fila på matrisen genom att byta rubriker, bryta ut delar av kunskapskraven och låta eleverna markera de ord som värderar prestationen separat – till exempel att eleven kan göra något »översiktligt/utförligt« eller »välgrundat/välgrundat och nyanserat«. På det viset kunde Susanne Andersin dela upp de olika förmågor som finns i ett och samma kunskapskrav, samtidigt som det blev mer lättillgängligt.

Kunskapskravet som följer ger exempel på hur hon har lyft ur värdeorden så att de står vid sidan av och i stället i den ruta eleven ska skriva reflektionen i: »Dessutom redogör eleven (E C A) för hur den egna kroppen fungerar och ger (C A) förslag på kompletterande träningsmetoder som kan förbättra den egna fysiken.«

– Genom att göra så här skapar jag också en nyansering och förståelse för vad man behöver jobba med och är bra på, säger Susanne Andersin.

Efter ett antal försök nådde hon till slut fram till en matris hon blev nöjd med. Den blev en succé.

– Alla elever uppnådde en betydligt högre grad av självreflektion. Formuleringar som »jag tycker« eller »jag håller med« hade försvunnit helt och hållet. Nu skulle de motivera varför de valde en betygsnivå och då kunde en reflektion vara i stil med »jag förstår att jag måste jobba mer med min teknik för att uppnå den utveckling jag vill ha«, säger Susanne Andersin.

Hon tyckte sig se en helt annan målmedvetenhet och förståelse för vad man gör bland eleverna och tror att matrisen kommer att bli en faktor att räkna med i hennes undervisning.

– Jag har varit ute efter någon form av system där eleven själv lätt kan hitta och bestämma sig för vad dagens kunskapskrav ska vara, »i dag ska jag fokusera på detta«. Jag vill att de ska ta ansvar för sin egen situation.

För även om eleverna bedöms efter alla kunskapskrav hela tiden behöver de själva prioritera vad de ska fokusera mest på. Vissa kan de hantera bra medan de har större utmaningar i andra, och då bör fokus vara på dessa, menar Susanne Andersin.

En bidragande faktor till framgången tror hon är att eleverna var delaktiga i att ta fram matrisen, testade olika varianter och att de lärde sig av det.I utvecklingsarbetet hade hon extra tid avsatt för det arbetet, vilket bidrog till att hon kunde klura på olika lösningar.

Nu är vardagen tillbaka och den lyxen är borta, men hon räknar med att de hjälpmedel hon har tagit fram ska förbättra självbedömningen hos övriga elever. Hon har redan hunnit testa delar av materialet på nya ettor och funderar nu på ett bra system för hur eleverna ska dela med sig av sina reflektioner och hur de ska få återkoppling.

ur Lärarförbundets Magasin