Läs senare

Det hjälper inte att klanka ner på oss själva

11 Maj 2016

Illustration: Elin Sandström

En dag fick jag erbjudandet att delta i ett av UR:s program om kollegialt lärande som skulle handla om estetikens potential i skolan. Här hade jag min chans att få visa det jag brinner för och kanske möta fler som tycker som jag. Jag genomförde den stora utmaningen, åkte från Göteborg till Stockholm och var med om en omtumlande dag i en inspelningsstudio. Efteråt kände jag mig väldigt stolt över att jag vågade och tacksam för att jag fått chansen att delta i ett väldigt bra program för oss lärare.

Inför programmet var jag tvungen att ändra mina tankar på arbetet. Jag insåg att jag mest fokuserade på allt jag inte hann med att göra. Jag såg inte den eleven, jag hann inte mejla den föräldern, jag var inte tillräckligt tydlig under den lektionen, och så vidare. Under veckorna innan inspelningen började jag tänka på allt som jag gjorde som var bra och det var alldeles fantastiskt. Förutsättningarna är inte de mest optimala och vi måste fortsätta kämpa för att få alla andra att förstå hur viktiga våra ämnen är, men det hjälper inte att vi klankar ner på oss själva. De flesta av oss möter flera hundra elever per vecka och bara en enda gång. Ibland ser vi inte eleverna på flera veckor då det varit studiedag, idrottsdag eller om några elever varit sjuka eller bortresta. Vi skriver omdömen, stöttar och sätter betyg efter att ha träffat elever under endast femton tillfällen. Hade det varit i svenska eller matematik hade det betytt en månads arbete och inte en hel termin. För att skapa behöver du känna dig trygg och vi arbetar med svåra ämnen med uttrycksmedel som är direkta och synliga för alla. Det krävs mycket mod, styrka och ett stort intresse för individerna vi möter varje dag för att lyckas med ett sådant uppdrag. Utifrån våra förutsättningar gör vi ett otroligt arbete.

I programmet fick jag frågan hur jag ser på bildämnet som stöd för andra ämnen. Många som inte är bildlärare lever med bilden av att eleverna ska ha en lugn stund och bara få vara och arbeta med händerna. Många tycker att det är för mycket analys, dokumentation och tänkande. Vi har en kursplan precis som alla andra ämnen och efter att ha fortsatt fundera på frågan sedan programmet känner jag mer och mer att den borde omformuleras. Hur kan lärare arbeta mer med skapande i alla andra ämnen? Hur kan matematik, biologi och historia hjälpa eleverna att bli bättre på bild och slöjd? Hur gör vi för att få in de estetiska processerna i dessa ämnen? Det handlar inte om att ett ämne ska stötta ett annat utan att alla ämnen är viktiga för elevernas utbildning och att vi ibland behöver vända på invanda synsätt för att komma framåt i utvecklingen och verkligen skapa något nytt.

Anna Furudahl

Jobbar som: Bild- och slöjdlärare på Skälltorpsskolan 6-9, Göteborg

Kollega jag inspireras av: Alla som tänker nytt och annorlunda för att lösa gamla olösta problem

En drömlektion är: Den som eleverna vill ha igen och igen och igen 

Tipsar gärna om: Makerspace

Aktuellt just nu: Tyger som lyser

ur Lärarförbundets Magasin