Läs senare

Efterlyses: uppdaterad fortbildning

ForskningBildlärare behöver bättre kompetens­utveckling, till exempel i samtidskonst.
Det visar ny forskning.

av Annika Dzedina
02 Maj 2017
02 Maj 2017
Efterlyses: uppdaterad fortbildning
Illustration: Lasse Skarbøvik
Anna Widén har använt träffar och kurser för bildlärare vid Bildmuseet i Umeå och intervjuat 13 bildlärare i olika skolformer.
Foto: Per Melander

Vad handlar din avhandling om?

– Den handlar om hur bildlärare förhåller sig till förändringar i samhället och bildfältet. Bildämnet breddas hela tiden och innehåller i dag mer än måleri och teckning, som digitala tekniker och nya konstformer – sådant som inte räknades som konst för några decennier sedan.
– Alla dessa förändringar gör att bildlärare behöver adekvat fortbildning. Jag valde att undersöka hur lärare förhåller sig till samtidskonst, men skulle ha kunnat använda vilket tema som helst.

Vilka är dina viktigaste slutsatser?

– En viktig slutsats är att det finns för lite adekvat fortbildning och kompetensutveckling för bildlärare. De lärare som deltagit i studien uppger att de går kurser på fritiden och bekostar dem själva. För det mesta går lärarna en kurs i något de är intresserade av personligen, som keramik eller måleri, vilket leder till att bildlärarna sedan undervisar i det de redan kan mycket om och är intresserade av. Det de har svårt för, som exempelvis samtidskonst, kan bli styvmoderligt behandlat i deras undervisning, vilket gör att ämnesutvecklingen blir lidande. Ofta tar man in samtidskonst utan att använda samtidskonstens begrepp och därför hamnar samtidskonst under det breda begreppet visuell kultur. Men det finns också vissa konstnärliga grepp och former som inte behandlas alls i undervisningen, vilket kan strida mot kursplanen.

Vad menas egentligen med samtidskonst?

–  Det kan handla om att vara samhällskritisk och att ställa sig lite utanför samhället för att man vill belysa något man uppfattar som ett problem. Ideérna är ofta utgångspunkten, inte formen eller materialen; ibland är publiken en del av ett samtidskonstverk.

Överraskades du av något i din studie?

– Jag visste att bildlärare inte får mycket adekvat kompetensutveckling, men att det var så här dåligt överraskade mig faktiskt. Det finns en uppgiven kultur i bildlärarkåren, där många känner att deras ämne inte är lika viktigt som andra ämnen. Jag menar att det bland annat beror på att man saknar adekvat vidareutbildning.

Hur ska man komma tillrätta med det?

– Det råder oklarheter kring kompetensutveckling och det ser olika ut i olika kommuner och i olika skolor och skolformer. Det skulle behövas en struktur även för bildämnet och de andra estetiska ämnena i skolan. Det vore intressant om det fanns en större öppenhet mellan skolan och konstinstitutionerna. Bildlärarna skulle kunna lära sig mer om dagens konstvärld om de fick vara med i skapandet av olika konstprojekt eller komma med idéer till forskningsprojekt till konstnärer, till exempel.

– Flera bildlärare i studien menade att lärosätena skulle kunna ta ett större ansvar för fortbildning, jag tror detta är något att gå vidare med.

Ska man inte få fördjupa sig i det man är intresserad av?

– Jo, absolut, men utbildning handlar om kunskap och den måste uppdateras. Det finns bildlärare som av olika anledningar aldrig har lärt sig digitalt foto och vips ligger de 15-20 år efter. Därför kan det inte ligga på den enskilda läraren att fördjupa sig i det den är intresserad av.

– Samtidigt kan gammal kunskap, som analoga kameror, komma till användning i samtidskonst – nu har den äldre tekniken ett spännande nyhetsvärde,

Såg du någon skillnad på äldre och yngre lärare i studien?

– Den lärare med färskast utbildning var en av dem som lättast växlade mellan olika tekniker. I samtidskonst är det inte materialet som är utgångspunkten men det är vanligt att man använder ny teknik.

Vad hoppas du ska hända med din avhandling?

– Jag hoppas att lärare läser den för att lära sig mer om samtidskonst, men framför allt hoppas jag att den kan användas som argument för att fortbildningssituationen ska bli bättre – vi kan inte bara ta för givet att situationen ser ut som den gör, utan kämpa för att den blir bättre. Hittills har jag inte fått något gensvar från politiskt håll, men jag hoppas att den gör avtryck i debatten.

– Jag hoppas också att den kan användas i lärarutbildningar och i andra utbildningssammanhang.

Fortbildning saknas ofta för lärare i alla de estetiska ämnena. Varför, tror du?

– Jag tror att med den kunskapssyn som finns i samhället i dag, där det är fixering vid betyg och Pisa-resultat, glöms de estetiska värdena bort. Och med de estetiska värdena menar jag kreativitet – att göra sin röst hörd med hjälp av konstnärligt gestaltande – att uttrycka sig själv – allt det man tränar på i de estetiska ämnena. Hur ska man lyckas lära sig det om inte de estetiska ämnena uppvärderas och lärarna får den vidareutveckling de har rätt till? Det handlar ju om en professionalisering av yrkeskåren, att även bildlärare kan vara med i sitt ämnes utveckling. Varje skolämne måste också få utformas på sina egna villkor och inte pressas in i samma mall. I bildämnet har man ofta stora grupper och många elever, vilket gör det besvärligt vid bedömning till exempel.

Vem?

Anna Widén

Vad?

Doktorsavhandlingen Bildundervisning i möte med samtidskonst: bildlärares professionella utveckling i olika skolformer, Umeå universitet, november 2016

Hur?

Anna Widén har använt träffar och kurser för bildlärare vid Bildmuseet i Umeå och intervjuat 13 bildlärare i olika skolformer. Lärarna har varit på fortbildningsdagar på museet, där de har tittat på utställningar och lyssnat på föreläsningar och även arbetat didaktiskt på museet och sedan blivit intervjuade av Anna Widén.

ur Lärarförbundets Magasin