Ingår i temat
Flicka/Pojke
Läs senare

Erik fick pojkarna att känna sig som män

Inte förrän efteråt insåg Erik Sigurdson att han gjort trä- och metallslöjdssalen till en manlighetsborg för att öka killarnas motivation. Efter sju år som slöjdlärare började han forska om genus och slöjd.

13 Dec 2010

Foto: Anna Karin Drugge

Fyra trappor upp i lärarutbildningshuset på Umeå universitet har Erik Sigurdson sitt kontor. På skrivbordet står en pennburk av björk, invid väggen en trästol som han själv har byggt. I bokhyllan finns böcker om slöjd; Tälja med kniv och yxa, Snickerihandboken. Resten av böckerna har titlar som Maskuliniteter, Hur flickor och pojkar gör kön och Könsskillnadens estetik. Litteraturkombinationen torde vara ovanlig. Det är skralt med akademisk forskning om slöjd, och om slöjd i kombination med genus har i stort sett ingenting skrivits. Något avsnitt i en avhandling här, ett kapitel i en tidskrift där, och ett antal examensarbeten från lärarprogrammet – det är vad som finns. Men nu har Erik Sigurdson inlett förarbetet till en avhandling som ska ändra på den saken.

– Att forskning saknas beror väl egentligen inte på att det inte finns intresse, utan på att slöjdforskning är så pass nytt, säger han.

Doktorandtjänsten finansieras till hälften av Genusforskarskolan vid Umeå universitet och till hälften av Institutionen för estetiska ämnen. Erik Sigurdson tillträdde i januari i år efter att ha varit timanställd på universitetet sedan 2008. Dessförinnan hade han arbetat som trä- och metallslöjdslärare i sju år.

Att han gick tillbaka till universitetet berodde på ett genuint intresse för forskning.  2008 skrev han sin magisteruppsats som fokuserade på motivationsprocesser i slöjdämnet. Det var här han såg en koppling till det genusteoretiska forskningsfältet. Studier visar att enkönade miljöer både kan attrahera och motivera elever. Kunde elevernas motivation i trä- och metallslöjden kopplas till att det är en maskulin miljö?

Erik Sigurdson hänvisar till Sirpa Kokkos studie av textillärarstudenter och deras erfarenheter av skolslöjden.

– Studien visade bland annat att i den enkönade miljön skapades en feminin stämning som eleverna gillade. Man ville inte missa vad som sades i det sammanhanget.

Erik Sigurdson säger att han som lärare använde könsrollerna som motivationskälla i trä- och metallslöjdsundervisningen. Men det insåg han inte då, utan först långt senare, när han började forska. På hans skola fick eleverna välja slöjdart och hans högstadiegrupper bestod i huvudsak av pojkar. I slöjdsalen fick de uppleva samhörighet med andra killar.

– Trä- och metallslöjden blev en liten manlighetsborg i skolan. Det var små, små signaler som jag sände ut. De fick ha keps på sig. Bara en sådan sak. Man pratade om motorer. Och det var något som jag bejakade.

Han tar en paus.

– Jag tror att jag fick killarna att känna sig som små män.

Inriktningen på Erik Sigurdsons avhandling kommer troligtvis att bli hur genus skapas i en trä- och metallslöjdsal. Hans utgångspunkt är poststrukturalistisk – det vill säga att könet inte är, utan görs.

– Jag tror att det sociala könet spelar stor roll, att det sociala könet är överordnat det biologiska. Men har man den synen att flickor och pojkar helt enkelt fungerar på olika sätt, så har man kanske också den synen att undervisningen ska anpassas. Till exempel att trä- och metallslöjdsundervisningen ska anpassas för att även flickor ska känna sig hemma där.

Är det fel?
– Det säger jag inte. Som slöjdlärare har jag förståelse för strategin, men samtidigt är det så att så fort man anpassar sig efter könsroller, så befäster man dem.

En invändning mot det synsättet skulle kunna vara att flickor och pojkar faktiskt har ett behov av att leva ut sin kvinnlighet respektive manlighet. Och att det är bättre att pojkar gör så genom att snacka om motorer i slöjdsalen än genom att slåss på stan.

– Jag kan inte uttala mig om vad som är bra eller dåligt. Men att bara bejaka att killar lever ut manlighet och att tjejer lever ut kvinnlighet, utan att öppna för en större variation av feminitet och maskulinitet oavsett kön – det är att bidra till att könsroller reproduceras. Det är inte vad skolan ska göra enligt läroplanen, säger Erik Sigurdson:

– Om man eftersträvar en bredd, att en man ska kunna känna sig trygg i en feminin miljö och i att vara en feminin person – då finns det en problematik.

För inte så länge sedan hade det motsatta synsättet tolkningsföreträde i svensk skola. Erik Sigurdson plockar ner Utbildningsdepartementets antologi Visst är vi olika från hyllan. I skriften från 1993 finns kapitel med titlar som Biologiska skillnader i intelligens mellan könen förstärks i den svenska skolan och Skillnader i flickors och pojkars tidiga utveckling tydligare än väntat.

– Det är det tydligaste exemplet jag har hittat på det ”skillnadsfokus” som rådde under den perioden, men som nu inte alls är framträdande i den pedagogiska forskningen.

På området hur genus skapas i slöjden finns forskning. Erik Sigurdson rekommenderar särskilt ett kapitel i avhandlingen Skolvardagens genusdramaturgi skriven av Anna Öqvist. Hon observerar hur femteklassare beter sig i båda slöjdsalarna och drar slutsatsen att båda könen genuskodar olika föremål för att få kontroll i den främmande miljön. I textilslöjdssalen blir pojkarnas symaskiner till bilar med turbomotorer. Och flickorna i trä- och metallslöjdssalen låtsas att hyvelspånet är krulligt hår som de kan sätta på sina huvuden.

– Det finns teorier om att alla genus skapas i alla miljöer. Det har man kunnat se exempelvis i gruvarbetarsamhällen i Sydafrika där män befinner sig i en enkönad miljö i flera år.

– Det här är intressant. Öqvists exempel visar på att pojkar i en maskulint kodad trä- och metallslöjdssal inte behöver demonstrera maskulinitet på samma sätt som i textilsalen. Maskuliniteten sitter liksom i väggarna, vilket gör att pojkarna kan visa upp mer feminina sidor.

Elever i enkönade miljöer kan sägas ha större möjlighet att välja genus. Det är en anledning till att enkönade undervisningsgrupper vinner mark utomlands, bland annat i USA.

– Det som är speciellt med slöjdundervisning är att vi har enkönade undervisningsgrupper i könskodade miljöer. Den kombinationen måste problematiseras, säger Erik Sigurdson, som menar att att enkönade undervisningsgrupper inte nödvändigtvis behöver vara icke-önskvärda.

– Det är vad vi gör med miljöerna som är det intressanta. Det är inte otänkbart att det finns ett värde i att vi har enkönade miljöer, så länge vi förstår att använda dem medvetet och ser vilka processer som pågår i dem. Det är viktigt att först ha kunskap – för att sedan vidta åtgärder.

Han menar att forskningen bör gräva djupare i slöjdämnets genusproblematik än att koncentrera sig på det kanske mest uppenbara – nämligen elevernas könsstereotypa val.

Skolverkets nationella utvärdering från 2003 visade att 80 procent av pojkarna valde trä- och metallslöjd och 80 procent av flickorna textilslöjd. Men utvärderingen presenterade också en annan siffra som Erik Sigurdson tycker är nog så intressant:

– Nämligen att 80 procent av slöjdlärarna tycker att slöjdämnet bidrar till ökad jämställdhet. Jag skulle vilja veta varför man tycker det och hur man resonerar, säger han.

På vilket sätt skulle du vara en annorlunda trä- och metallslöjdslärare i dag?
– Jag skulle vara mer medveten om att hur jag behandlar flickor och pojkar spelar roll – det är det som all genusvetenskap pekar på. Därför skulle jag också vara mer skraj att göra fel.

– Samtidigt har jag svårt att säga vad som är rätt och fel. Det är egentligen ingen som kan det – så länge ingen forskning  finns. Och inte ens då, tror jag.

ur Lärarförbundets Magasin