Läs senare

För och emot delade slöjdsalar

SlöjdFortsatt uppdelning av slöjdarterna eller kombinerade salar för alla material? En allt vanligare fråga när slöjdsalar ska renoveras.

av Sebastian G Danielsson
29 Nov 2017
29 Nov 2017
Slöjdens hjärta. Denna sal är central i Åsa Almgrens undervisning, här kan eleverna arbeta med alla material samtidigt. Foto: Anders Andersson

Utrymmesbrist eller uttjänta lokaler gör att många gamla slöjdsalar renoveras eller att nya byggs på annat håll. Det har aktualiserat frågan om det är dags att slopa den traditionella uppdelningen i textil respektive trä och metall.

Uttryck har pratat med flera lärare som har tagit det steget. Åsa Almgren, slöjdlärare vid Bureskolan i Burseryd, är en av dem. När hennes skola behövde fler klassrum skapade hon en gemensam slöjdsal, där eleverna arbetar med alla material. Tidigare låg salarna långt ifrån varandra och Åsa Almgren kände sig begränsad av att slöjden var uppdelad.

– Det är inte materialet som är viktigt. För mig handlar det mer om processen och skapandet i sig, säger hon.

I dag har hon en stor sal som beskrivs som slöjdens hjärta. Det är ett öppet rum med träslöjdsbänkar och långbord, där eleverna kan arbeta med alla material samtidigt. I anslutning ligger flera mindre rum: ett med symaskiner, klippbord och en strykstation, ett målarrum, ett maskinrum med bandsåg, samt ett par förråd.

Frihet att forma själv

Skolverket har inga riktlinjer för hur slöjdsalar ska utformas. Det som gäller är skollagens skrivelser om att det ska finnas de lokaler och den utrustning som behövs för att uppfylla syftet med utbildningen. Eleverna ska ha tillgång till de lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning och för att leva upp till kursplanens krav. Skolinspektionen kan i efterhand granska om skolan uppfyller kraven. Skolans ansvarige måste också se till att slöjdsalen är säker och att arbetsplatsen följer Arbetsmiljöverkets krav.

Källa: Skolverket

Varje termin arbetar Åsa Almgren med två större områden, det ena med fokus på hårda material och det andra på mjuka men med stor möjlighet att kombinera dem. Undervisningen av drygt 20 elever per grupp i årskurs 4–6, sköter hon som ensam slöjdlärare, med en assisterande fritidspedagog på grund av bristen på behöriga lärare i slöjd.

– Det tar ett tag att komma in i det här sättet att tänka, men när man väl har gjort det förstår man hur man kan utnyttja tiden på ett helt annat sätt när man kombinerar materialen, säger Åsa Almgren.

Michelle Lenngren, slöjdlärare på Böskolan i Göteborg, har också valt att flytta ut maskinerna till angränsande, mindre rum. När hennes skola renoverades behöll slöjdlärarna två salar, men de har tonat ned uppdelningen av trä och metall samt textil.

– Eleverna får en uppgift där de väljer om de vill jobba med hårda eller mjuka material. När de väljer material och teknik kan de vara i lämpligast sal, men i praktiken ska det gå att jobba med det mesta i båda salarna, säger Michelle Lenngren.

Hennes kollega håller till i den gamla trä- och metallslöjdsalen, som numera påminner mer om en ateljé.

– Jag tror att man skrämmer elever med att ha en väldigt traditionell träslöjdssal. Ett sådant rum möter de bara i skolan, men en sal i ateljéform är mer allmän och fler är bekväma med det, säger Michelle Lenngren.

Martina Leanders, slöjdlärare på Celsiusskolan i Edsbyn, tänker på den traditionella könsuppdelningen mellan inriktningarna när hon och hennes kollegor planerar för nya, gemensamma salar.

Foto: Anders Andersson

– Vi har ett uppdrag i att jobba mot normer och genom att arbeta kvar på gammalt vis förstärker man ju de traditionella könsrollerna, säger Martina Leanders.

På hennes skola arbetar två slöjdlärare tillsammans med en helklass med flera material, så att bygga gemensamma lokaler blir en naturlig utveckling.

– Jag kan bli förvånad över att inte fler rektorer sätter ned foten och säger att vi nu jobbar efter Lgr 11 och att det innebär att materialen ska kombineras, säger kollegan Johan Hellberg.

När kombinerade slöjdsalar kommer på tal i sociala medier blir diskussionerna heta. Kritiker pekar på besparingar, att det handlar om en nedmontering av slöjdämnet. De befarar också problem med damm och buller om bearbetning av olika material ska ske i samma sal. Trots att det senare kan lösas med maskiner i intilliggande rum slutar diskussionerna oftast i två läger – de som är för att blanda material i samma sal och de som vill behålla den traditionella uppdelningen.

Sara Rye-Danjelsen, slöjdlärare på Livets Ords Kristna skola i Uppsala, har ingenting emot kombinerade slöjdsalar, men på hennes skola valde de ändå att behålla uppdelningen med textil respektive trä och metall när de renoverade. Den främsta anledningen är att hon och hennes kollega är utbildade i olika slöjdarter. Om de ska undervisa i alla material behöver de vara två lärare på en helklass, men det vill de inte.

– Vi väljer hellre att få ned gruppstorleken, vi tycker att det är bättre ur en lärosynpunkt, säger Sara Rye-Danjelsen.

Hon och hennes kollega jobbar i stället i olika samarbetsprojekt för att uppfylla läroplanens mål om att kombinera material. Renoveringen har underlättat det arbetet eftersom salarna har flyttats närmare varandra.

ur Lärarförbundets Magasin