Ingår i temat
Identitet
Läs senare

Från Mörbyskolan till London College of Fashion

Textilslöjd och bild var alltid Linea Stenfors favoritämnen i grundskolan. Klivet vidare till Kulturama Fria gymnasium kom därför helt naturligt. Nu pluggar hon kostymdesign med inriktning mot specialeffekter för film, tv och teater på University of The Arts - London College of Fashion.

25 Maj 2011

Foto: Ann Nordström
 
Bara 24 år gammal har Linea Stenfors erfarenheter som låter påskina att hon är tio år äldre. Hon har designat och tillverkat kläder till artister på Nobelfesten. Hon har gjort kostymer till tävlande i TV-programmet ”Talang” i TV4 . Bland annat. Nu vidareutbildar hon sig i London och har lärt sig att jobba med alla tänkbara material. Allt från glasfiber och silikon till olika sorters plast och latex. Men grunden till allt lades i svensk grundskola.
– I skolan bejakade jag min kreativa och teoretiska sida. Allting hör samman, och kombinationen av det teoretiska och det praktiska var viktig för min personliga utveckling, säger Linea.

Redan som liten började Linea utveckla sin kreativa sida hemma i garaget. Där fick hon och systern Elin bygga så ofta de ville, lotsade av ingenjörspappa Per. Textil och sömnad var också en naturlig del i hemmet; mamma Ulla sydde både kläder, gardiner och kuddar. I fyran ville Linea söka till bild- och formklass på Eriksdalsskolan i Stockholm, men eftersom de bodde långt därifrån blev det inte av.

Originalitet är något som Linea värderar högt. På högstadiet fann hon under en tid sin identitet som punkare. I nian flyttade familjen och Linea började i Mörbyskolan i Danderyd. Därifrån minns Linea särskilt sin textilslöjdslärare Margaretha, som ständigt uppmuntrade henne till nya mer komplicerade uppgifter. Det fick Linea att växa, och hon gjorde bland annat en svart tröja i sammet med vida ärmar och en gotisk kjol i stil med Mortissias, i familjen Addams.

– Slöjdämnet har alltid betytt mycket för mig. Under mellanstadiet hade jag bara syslöjd och ofta kunde jag sedan mer än mina jämnåriga. Så jag hade bra självförtroende, säger Linea.

På Kulturama Fria Gymnasium gick Linea det estetiska programmet med inriktning på konst och design. Där utforskade hon fler sidor i sitt skapande, som fotografi, skulptur och formgivning. Standarden på skolan var hög och atmosfären härlig. I ettan på gymnasiet sålde Linea de första egna kreationerna. Det var medeltidskläder till rollspel, så kallade lajv. Linea uttrycker tacksamhet mot de lärare hon haft som bidragit till att lägga grunden för hennes yrkeskompetens:

– Lärare är viktiga personer i ett barns utveckling, ovsett ämne, och det är viktigt att rätt personer blir lärare. När jag för några år sedan hörde rykten om att ämnen som slöjd kanske skulle strykas ur grundskolan, blev jag förskräckt. Estetiska ämnen har alltid varit så viktiga för mig.

Apropå det egna klädintresset tycker Linea att det viktigaste är att göra ett val och klä sig på ett visst sätt för att man vill se ut så. Egentligen är Linea fortfarande svag för punkstilen, åt det mer slitna dekadenta hållet. Men hon klär sig inte så. För hon menar att det inte funkar när hon samtidigt utger sig för att vara bra på kläder. Fast mode är inte Lineas grej. Hon tycker att kostym är roligare, eftersom man då får ”göra alla konstiga saker”. Som artistkläder eller en utomjording på Mars. Det kräver mer kreativitet, anser Linea. Och dessutom får man också läsa manus, ha dialog med kostymören och dem som ska bära plaggen.

Mest stolt är Linea över dräkterna till TV-programmet Ett hål i väggen, som fick bra kritik. Men det svåraste var att få folk att ha på sig de kroppsstrumpsliknande plaggen i TV.

– Jag fick le och säga till alla att de såg fantastiska ut, säger Linea med ett brett leende.

Ett annat spektakulärt plagg som Linea har sytt är en klänning helt gjord av chips. Den gjorde hon tillsammans med sin syster Elin, som ett tävlingsbidrag till en reklamkapanj för chips. Klänningen består av innehållet från tio chipspåsar och varje chips är konserverat med lack.

Hösten 2009 blev Linea antagen till det eftertraktade University of the Arts – London College of Fashion i centrala London. Där jobbar hon nu med verklighetstrogna små människodockor, som ska befolka en animerad film. Hon liknar själv filmen vid något i stil med Tim Burtons The Nightmare Before Christmas. Linea kallar dockorna för stop motion animation puppets. Först är de skulpterade i lera och därefter gjutna i ett helt stycke med en aluminiumarmatur som bas.

Linea rör sig hemtamt i skolan. När vi vandrar i den anrika byggnaden är det många som hälsar.

På vägen ut i foajén sitter en mindre folksamling. Alla är knäpptysta och spända. Det visar sig vara inträdesprov för nästa årskull. Linea låter inte avundsjuk när hon berättar om de tuffa proven, som avslutas med en intervju, då man blir grillad av flera personer. Enligt Linea var en del frågor medvetet provocerande för att de ville se om man stod pall eller inte. Linea berättar att hon kände sig knäckt efteråt. Men redan dagen efter fick hon ett glädjebesked från skolan.

Nu, efter snart två års utbildning, har Linea känslan att hon kan tillverka vad som helst. Häromdagen, när hon såg en sparkcykel, kom hon på sig själv med att tänka på att hon vet hur den är gjord, i vakuumformad plast. En av fördelarna med London är att det är lätt att få tag på material. Marknaden är stor, med många teatrar och filmbolag. Mycket av det material som Linea behöver är beställningsvaror i Sverige. Fast det är inte är så konstigt, utbrister Linea, ”för det görs inte så mycket Alienfilmer i Sverige”.

Alla artiklar i temat Identitet (13)

ur Lärarförbundets Magasin