Ingår i temat
Plats för skratt
Läs senare

Fult fint färgstarkt

HumorFår man måla fult? Så klart man får. Det kan till och med vara en nyttig övning. Bildläraren Maria Ingvarsdotter låter eleverna måla »fula« färgkombinationer för att minska prestationskraven och öka kreativiteten i klassrummet.

av Elisabeth R Brising
24 Mar 2017
24 Mar 2017
Foto: Aline Lessner

Det är en bildsal med fem meter i takhöjd och ett tacksamt insläpp av lundensiskt dagsljus. Längs väggarna hänger tecknade fåglar. 23 elever från årskurs sju strömmar in i klassrummet som fylls av liv och rörelse. Tonåringarna får sina bänkplaceringar av Maria Ingvarsdotter, bildlärare här på Gunneboskolan i Lund. Lektionen tar sin början i färglära och några återkopplande frågor innan bilduppgiften presenteras:

– I dag ska ni få göra de fulaste färgkombinationerna ni kan, säger Maria Ingvarsdotter.

Några av eleverna fnissar till lite förvånat. De får varsitt papper med en tecknad fågel på som en elev ritat. Ni ska täcka papperet helt med akrylfärg, instruerar läraren. Blanda till en färgkombination av grundfärger plus vitt och svart.

Konst kräver att man både behärskar hantverket och kan tänka fritt utanför ramarna, bortom det förutsägbara och förväntade.

– Med dem kan ni skapa vilken kulör eller valör ni vill. Försök göra en så ful kombination ni kan. Jag prövade den här övningen hemma i helgen och det var inte så lätt faktiskt, de flesta färger är fina ihop, säger Maria Ingvarsdotter.

Hon berättar att när hon var tonåring var rosa och rött de fulaste färger man kunde ha på sig ihop, men att i dag är det inte riktigt så längre. Synen på fult och fint och vilka färger som kan mixas förändras ständigt.

Foto: Aline Lessner

– Ska man försöka göra bilden ful eller bara färgen, undrar en elev.

– Mer färgerna, kombinationerna av dem, förklarar Maria Ingvarsdotter.

Eleverna släpps lös ur bänkarna och hämtar färg, penslar och förkläden. Sorlet stiger. Så småningom sitter alla ner med färgburkar och papper framför sig och börjar måla.

– Det är inte tillräckligt fult Klas, retas kompisen Hampus Edwardsson med sin bänkgranne.

Läraren kommer förbi och tittar på den brunsvarta sörja som blandats i karet och ler:

– Klas, det där var lite … mycket färg.

– Jag ville blanda alla, säger Klas Ljungqvist.

Nyanlända Hussein Qanbari går i en förberedelseklass på skolan och är med på lektionen med en tolkande lärare, Bita Franzén. Hon översätter att han tycker det är svårt att måla fult och att han gärna vill göra en teckning till som är finare.

Några bänkrader bort sitter Maja Hansson och gör sin fågel i en brungrön nyans med rosa linjer ovanpå.

– Det blir riktigt fult, en dålig färgkombo, säger hon nöjt.

Hon och hennes kompis Linnea Hartman tycker övningen är rolig. Maja Hansson gillar att skapa säger hon, så bild är ett bra ämne. Hon tycker över ­huvud taget att det är kul i skolan och att det finns roliga lärare.

– Det finns vissa som skojar med eleverna. Men lärare undervisar ju på olika sätt så man får anpassa sig till dem. Vi brukar skratta när folk blir dissade av läraren på ett skojigt sätt, säger Maja Hansson.

Färglära. Fåglar i fula färgkombinationer är uppgiften på dagens bildlektion. Foto: Aline Lessner
Foto: Aline Lessner
Foto: Aline Lessner
Foto: Aline Lessner

– Det här är en ganska rolig övning, säger Jessica Lea som målat med gult, brunt och rödprickigt. Det blir väldigt fult, säger hon nöjt.

En annan elev, Maite Berglund, är inte lika glad i övningen.

– Det känns som en throwback till dagis att bara blanda alla färger. Det är inte tråkigt, men det finns roligare grejer, säger hon och målar mörka grön-bruna nyanser över sin fågel.

Dylan Amir intill har gjort ljusbrunt eftersom den kort och gott är »fulast«. De flesta elever laborerar med brunt, grönt och lite gult – färger som många kallar bajs-, diarré- eller kräkfärger.

Lektionen går mot sitt slut och det är dags att plocka ihop. Ljudvolymen går upp igen, retsamheter kastas i luften och färgstänk har hamnat på händer och kläder, i ansiktet, det skrattas. På återsamlingen säger Maria Ingvarsdotter att hon tänker ha en tävling när alla sjuor målat klart sina fulaste färger – så får de rösta fram den fulaste kombinationen.

– Det var bra att de släppte på sina prestationskrav, jag ville ju att de skulle strunta i dem, säger hon efter lektionen när eleverna gått därifrån.

Att vrida på det förväntade på lektionerna är bra ibland tycker hon, eftersom det kan leda till nya insikter i skapandet, ett annat sätt att måla på. Tidigare har eleverna till exempel fått teckna av en fågel med vänster hand. De har också fått blunda och måla av.

Foto: Aline Lessner

– Ibland blir det till och med bättre bilder när man släpper lite på hämningarna.

Elever som kämpar för att vara duktiga i skolan upptäcker kanske att det går att slappna av och göra något annorlunda. Konst kräver att man både behärskar hantverket och kan tänka fritt utanför ramarna, bortom det förutsägbara och förväntade.

– Därför tänkte jag att färglära kunde bli mer spännande på det här sättet, säger Maria Ingvarsdotter.

Skolan är en institution fylld av regler och formalia – matriser, kursplaner, kunskapskrav och betyg. Som lärare är det lätt att fastna i allvaret och fokusera på alla krav på en själv och eleverna.

– Det är lätt att glömma vad man själv tyckte var viktigt. När man ska ha teori – som färglära – är det lätt att tänka traditionellt om hur man lär ut, till exempel genom att enbart arbeta med komplementfärger. Men det är klart det kan bli mer lekfullt. En blandning av traditionellt perspektiv och det friare skapandet.

Men att ta steget från lekfullt till att skämta som lärare kan vara svårt. Kanske ska man inte göra det heller. Humor kan vara känsligt eftersom det som är »på skämt« för en person kan upplevas som kränkande för en annan, tänker Maria Ingvarsdotter. När elever är »roliga« kan det ibland leda till sådant som gränsar till mobbning av andra elever och även av lärare. Eleverna skrattar visserligen ofta åt sina egna »misslyckanden« i bilden inför de andra utan att det känns problematiskt, men det finns också elever som driver med sig själva och liksom gömmer sig bakom sitt misslyckande. Samtidigt blir det tråkigt i en skola helt utan humor. I bildämnet finns också möjligheten att titta på satir och karikatyr – med en diskussion om vad som är roligt för vem.

Själv skrattar Maria Ingvarsdotter ofta åt sina barn och åt serietecknaren Nina Hemmingsson, när kulturen visar situationer man känner igen ifrån sitt eget liv.

– Humor är ett sätt att bearbeta det som händer oss.

ur Lärarförbundets Magasin