Ingår i temat
Våga pröva
Läs senare

Han får eleverna att ta nästa steg

Våga prövaSlöjdlärare Bengt Christensson vill ta sina elever vidare genom att hela tiden utmana dem. Om något skulle bli fel, är det inte hela världen.

Foto: Aline Lessner

Slöjdeleverna på Klågerupskolan har svårt att ta enkla genvägar. För sådant ligger inte för deras lärare Bengt Christensson. I vårvintras publicerade han ett inlägg på Svedala kommuns blogg för förstelärare med rubriken »Men tänk om det blir fel, Bengt«. Det var så Uttrycks redaktion hittade honom och blev nyfiken. När vi ses har det hunnit bli höst. Klågerupskolan, där Bengt Christensson har jobbat sedan 1981, gränsar till stora, böljande fält. Den feta jorden där rapsen blommat tidigare i år har just plöjts inför vintervilan.

–  Att jag varit kvar så länge tyder förstås på att jag trivts, men det har också varit viktigt för mig att få möjlighet att utvecklas och få nya utmaningar i yrket, säger Bengt Christensson som både har ett allmändidaktiskt uppdrag som förstelärare på skolan och ansvarar för Slöjdlyftet i kommunen, där ett tiotal kollegor från olika skolor ses ett antal träffar per termin för att vidareutbildas.

Nu är det torsdagsmorgon och snart dags för dagens första lektion. Bengt Christensson är på plats i god tid i slöjdsalen, hänger omsorgsfullt in ytterkläder i en garderob, tänder lampor och gör sig hemmastadd. Vi kommer ganska snart in på blogginlägget.

I det långa loppet tror jag både jag och eleverna vinner på om jag i stället ber dem att tänka själva. Annars kommer de ju bara och frågar igen, så snart de står inför nästa utmaning.

– Den där oron för att göra fel verkar vara specifik för slöjdämnet. Jag brukar fråga eleverna om de tänker så i andra ämnen, som matematik eller svenska. Men det gör de inte, det handlar just om rädslan att förstöra ett fysiskt föremål som man jobbat länge med, säger Bengt Christensson.

Det kan hämma elever att gå ett steg längre i sitt lärande, menar han. Därför försöker han på olika sätt utmana sina elever att ta sig bortom sina respektive komfortzoner.

– Jag pratar också mycket med eleverna om att det inte är hela världen om något går fel. Försöker avdramatisera genom att säga att världen inte går under, att Klågerupskolan inte rasar ner i ett slukhål i marken om de borrar fel.

Utmaningar. Bengt Christensson vill att eleverna ska ta sig utanför sina komfortzoner. Därför ger han sällan raka svar utan uppmuntrar dem att utforska själva.
Foto: Aline Lessner

Bengt Christensson undervisar från årskurs tre till och med årskurs nio och försöker ha samma förhållningssätt genom samtliga stadier. Han tränar sina elever redan från att de möts första gången när de är i nioårsåldern i att våga prova själva. När någon kommer och frågar vad de ska göra inför nästa moment, ger han sällan ett enkelt svar. Men graden av utmaningar är så klart anpassade efter elevernas färdigheter och olika kunskapsmål.

– Som lärare är det lätt att tro att det mest effektiva är att tala om eller visa eleverna vad de ska göra för att komma vidare. Då blir man ju av med dem, så att säga. Men i det långa loppet tror jag både jag och eleverna vinner på om jag i stället ber dem att tänka själva. Annars kommer de ju bara och frågar igen, så snart de står inför nästa utmaning. Jag uppmanar dem också att hela tiden ta hjälp av varandra.

Ibland vet Bengt Christensson på förhand att en elevs strategi inte kommer att fungera, men väljer att inte avstyra utan vill att eleven själv ska få upptäcka.

– Det kan ju tyckas elakt. Men jag resonerar att ett misstag ofta innebär lärdomar för livet. Och de allra flesta fel går relativt snabbt att rätta till, om inte för eleven själv så kan jag göra det med mina maskiner.

Nu har klockan hunnit bli 08.15. Prick på slaget öppnar Bengt Christensson dörren för de 14 elever i den halva av klass 8A som under denna termin har trä- och metallslöjd. När eleverna har placerat sig vid arbetsbänkarna tar han fram en knippe glasspinnar i trä. Han drar en, det står ett elevnamn på varje, och ber Lisa Måryd att berätta vad hon har för mål med dagens lektion.

– Jag ska börja jobba med gångjärnen. Jag hoppas hinna skruva dem på plats, säger Lisa Måryd som håller på att tillverka ett träskåp som ska prydas med kurbits.

På nästa glasspinne står det Noel Kindvall Manners och han berättar att hans mål är att slipa och limma ihop de olika triangelbitarna i plast som han har sågat ut med figursågen. Så småningom ska det bli en lampa med inspiration från Harry Potter.

Temat för terminens tillverkning av föremål för åttorna är »Från gammalt hantverk till ny design«. Eleverna har valt att göra alltifrån skåp och lampor till musikinstrument.

Läs mer

Läs Bengt Christenssons blogg här.

– Temat är väldigt öppet. Jag är allergisk mot att alla elever gör samma föremål, en viktig del av slöjdämnet är att släppa fram elevernas kreativitet, tycker Bengt Christensson.

Han berättar också att han oftast startar lektionerna så här, med att dra glasspinnar med namn på. Att det är ett sätt att snabbt få eleverna att komma i gång och att de också på så sätt skapar sig en bild av vad de ska göra under slöjdlektionen.

– Det är så lätt att tiden tickar på annars, jag vill ha effektivt arbete och inlärning under hela passet, säger Bengt Christensson.

Eleverna har plockat fram sina skapelser nu. Felicia Maude står och snurrar på sin ostbricka, en cirkelformad träbit fäst på ett vridbeslag. Det är dags att pryda den i dag. Enligt sin ritning har hon tänkt lägga fjädrar i en ring ytterst och sedan fylla resten av cirkelns yta med mosaik.

– Fjädrar är både nytt och gammalt från olika traditionella kulturer. Och mosaik är en gammal teknik, förklarar hon.

Felicia Maude säger att hon kom på och valde ostbrickan just för att det kändes tryggt.

– I fjol råkade jag förstöra en grej. Jag var lite för stressad och spikade för djupt, träet sprack. Som tur var sågade Bengt ut tunna flisor som gick att limma i sprickorna, men jag vill inte att samma sak ska hända igen.

Men vi är bara halvvägs in i terminen, det är många slöjdlektioner kvar före jullovet. När Felicia Maude är klar med dekorationen av ostbrickan är hon färdig, vad ska hon göra då?

– Jobba med min slöjdberättelse. Den kräver en del, så det är bra att jag har tid till det.

Foto: Aline Lessner

Bengt Christensson visar sig dock ha en något annan version när vi senare pratar om elever som Felicia.

– Nähä då! Hon ska inte alls jobba med sin slöjdberättelse resten av terminen, jag kommer att utmana henne mer. Det går att utveckla även föremål som i grunden kan ha en enkel konstruktion med många fler moment.

Bengt Christensson är noga med att göra eleverna medvetna om hur valet av tillverkningsföremål påverkar bedömningen. Han vill alltid veta vad de siktar på för betyg.

– Vissa föremål kan inte ge ett högt betyg hur välgjorda de än är, om man inte breddar eller fördjupar uppgiften förstås. Du behöver få med vissa moment och tekniker för att nå en högre svårighetsgrad. Det är viktigt att alla elever känner till hur deras val påverkar, så att ingen invaggas i att tro något annat.

Och när någon har höga ambitioner gör han så gott han kan för att bemöta det. Han erbjuder extratider för dem som gör så omfattande föremål att de inte hinner bli klara under terminens slöjdlektioner.

– De får komma hit och jobba under exempelvis vissa lunchraster, när jag ändå är här. Precis som med all annan kunskap så handlar slöjdämnet om mängdträning. En elev kan ha lätt för sig, men som i alla ämnen behöver man anstränga sig för att utvecklas. För mig är individanpassad undervisning viktigt, det här är mitt sätt att försöka komma åt det även om det innebär att jag jobbar lite mer än enligt schemat.

Zacharias Sunebring som tillverkar en ukulele hör till dem som redan har gått på flera av Bengt Christenssons extratillfällen.

– Jag tycker slöjd är jätteroligt och vill verkligen lära mig mer. Men det svårt att hinna bygga en ukulele på en termin om man inte arbetar extra. Särskilt om något blir fel längs vägen, säger han.

ur Lärarförbundets Magasin