Läs senare

Klassresa med polisjakt

av Tinna Ingelstam
02 Maj 2017
02 Maj 2017

Frankrike. Paris–Beauvais. 29 gymnasieelever och tre lärare på väg hem. Sista natten efter intensivt resande med utbyte, teaterfestival och kulturupplevelser i Paris. Vi kliver av tåget klockan 23 i ett mycket tomt Beauvais. Det visar sig att avståndet till hotellet är cirka 5-6 kilometer på motorväg. Ingen buss. Ingen taxi. Så tråkigt.

Fram ur mörkret kliver en hjälpsam man och erbjuder oss skjuts. Vi lärare gör ett snabbt rådslag. Lite oansvarigt? Ja. Lite osäkert? Japp. Men så blir det.

In med mig och tre elever i bilen för den första turen. Precis när vi kör iväg i den snälle mannens skrothög ser vi en polispiket sakta in bakom oss. Jag bestämmer mig för att titta framåt.

Vi hittar hotellet ute i ett industriområde. Ett modernt franskt hotell. Ny teknik och billigt. Det vill säga reception utan människa och check in med kod … Just som jag ska börja förstå anvisningarna kommer två franska polismän och vill tala med oss. Då lägger chauffören benen på ryggen och försvinner. Kvar står jag och tre elever på ett stängt hotell och resten av gänget vid stationen en halvmil bort.

Poliserna berättar att vi har åkt svarttaxi och behöver mitt namn. Jag försöker få dem att vilja hjälpa en grupp strandsatta svenskar De är inte intresserade utan försvinner i natten för att jaga tjuvaktig chaufför. Tillbaka till incheckning som inte fungerar. Uppmuntrande tillrop till eleverna: »Det här löser sig, jag har rest så otroligt mycket och hamnat i kniviga situationer som har varit mycket värre så bara lita på mig«.

Elev utbrister (utan anklagelse): »Tinna, vad kan vara värre? Vi har åkt svarttaxi mitt i natten, polisen har kommit, vi har ingenstans att sova och vi är typ 30 pers?«

Det hade jag inte tid att svara på. Nu är klockan 01.30. Vi får syn på ett Formule1hotell och en människa utanför. Jag: Rooms for 32 persons? Han: Yes, we have. Jag: Thank you, I will be right back.

Efter cirka 15 minuter kommer ett litet tåg med estetelever vandrandes i den franska natten. De får krypa in i varsin säng och när alla är på plats sitter vi tre lärare och bara tittar på varandra. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Men med bra kommunikation och lite tilltro ordnar det sig.

Ut och res! Den som söker, hon finner. Ibland kan det vara ett Formule1hotell.

Tinna Ingelstam

Jobbar som: teaterlärare

Drömkollega: den där unga ivriga entusiasten som brinner för teater, skola och utveckling

Drömlektion: Jag kommer in i teatersalen, alla elever är ombytta och värmer upp lite för sig själva, kanske småpratar lite. När jag kommer så blir de jätteglada och undrar vad vi ska utforska i dag. De hoppas att deras kroppar och sinnen ska få utmanas till nya insikter inom fysisk teater. Ingen suckar eller surar för att de får möjligheten till rörelse och balans. De kämpar på med svårigheterna och tar hjälp när de inte förstår. Det blir så otroligt bra.

ur Lärarförbundets Magasin