Läs senare

Krönikan: Emelie Bardon

04 Dec 2015

Illustration: Elin Sandström

Hur många känner igen sig i det här (räck upp en hand)? Du blir erbjuden ett fyraveckorsvikariat på en gymnasieskola. Du tackar självklart ja. Det visar sig att du är den fjärde läraren som undervisar i kursen. Den du vickar för är själv vikarie för den ordinarie läraren. Eleverna är frustrerade över de frekventa lärarbytena. När du kommer in har de helt slutat att ens försöka lita på skolan, på vuxna, på dig. Mest av allt är de rädda att de inte ska få några betyg.

Du håller dina lektioner. Du försöker smitta eleverna med din entusiasm inför ämnet, men de vill bara veta vad de behöver göra för att få betyg, helst högre än E. Kan de inte bara få göra ett inlämningsarbete? Du faller till föga och konstruerar en uppgift, som samtliga elever missförstår, eftersom den inte följer normen för hur inlämningsuppgifter ska utformas.

Efter tre veckor blir du ombedd att stanna terminen ut. Efter ytterligare en vecka får du veta att kursen du undervisar i tar slut till jul och att det alltså ligger på dig att fullfölja den. Den ordinarie läraren kommer tillbaka först nästa termin. Du har nu tre veckor på dig att ta reda på vad eleverna kan samt fylla i eventuella luckor. Det går upp för dig att du dessutom är den enda behöriga läraren i ditt ämne och betygsättningen därmed helt och hållet är ditt ansvar. Plötsligt ligger det på dig att samla in betygsunderlag från tre andra lärare, av vilka du bara träffat en.

Du jobbar dubbel tid, för att läsa och kommentera uppgifter parallellt med att konferera mejlledes med dina osynliga kollegor. Två dagar innan terminsslut lämnar du in ett betygsdokument till en administratör, som lovar att föra in det i det digitala systemet, dit du inte fått någon inlog, på grund av att ditt vikariat var så tillfälligt. Du känner att du har gjort en stor insats.

I slutet av januari får du mejl från flera av eleverna du hade i den där kursen. De undrar när betygen ska sättas egentligen. Du svarar att de är satta, att du inte jobbar på skolan längre och att de får tala med sin rektor om de har fler frågor. Två veckor senare kommer ett mejl från rektor, som försynt meddelar att betygsdokumentet du lämnade in har försvunnit. Kan du skicka skriftliga omdömen, så den ordinarie läraren kan sätta nya betyg? Eftersom du inte kommer att få betalt för det säger du nej, men skickar ändå – morrande – en lista på de betyg du satte, för att eleverna inte ska bli utan.

Emelie Bardon

Jobbar som: Danslärare

Kollega jag inspireras av: Rytmikläraren Elin Waileth, vi har kreativ rundgång nonstop

En drömlektion är: Kreativ, demokratisk, gränsöverskridande

Tipsar gärna om: Pocket Anathomy and Physiology – perfekt att alltid ha i väskan

Aktuellt just nu: Helhetsupplevelser snarare än föreställningar

ur Lärarförbundets Magasin