Ingår i temat
Förstelärare
Läs senare

Lasse leder musiken

Uppdraget som förstelärare blev inte riktigt vad Lars Pollack hade föreställt sig. Nu när det närmar sig sitt slut är han nöjd med vad han åstadkommit. Men helst skulle han vilja göra lite mer.

av Erik Ignerus
03 Feb 2017
03 Feb 2017
Foto: Håkan Elofsson

Med snabba steg tar sig Lars Pollack uppåt i trapphuset. Våning ett, två och tre. Ut till höger. In i en lång korridor där gymnasieungdomar hänger längs med väggarna. Samtidigt som vi går mot salen där han ska hålla i en ensemble vid fem i halv två vänder han sig åt sidan och pratar. Det känns som ett sånt där viktigt möte i farten i en amerikansk sjukhusserie.

– Tydligen har vi bättre kondition än alla andra enheter inom Medborgar­skolan, det är trapporna, säger Lars Pollack innan han svänger av mot den lilla ensemblesalen.

I hallen och fiket, i trappen och i korridoren, på väg till ensemblen hinner Lars Pollack berätta lite kort om sin arbetsplats. Kulturama i Stockholm började som vuxenutbildningar med olika typer av estetiska kurser. ­

I dag finns både grundskola, gymnasium och vuxenutbildningar inom ­Kulturama.

Namnet är inte något som direkt uppmuntrar det kollegiala vi-tänkandet, att några ska heta förstelärare liksom.

Tio personer, ett trumset, ett elektriskt piano och ett akustiskt piano, elgitarr, bas, förstärkare och stora högtalare. Ensemblesalen är bara några få meter djup, och lika bred. Men det ryms förvånansvärt mycket i den.

Lars Pollack plockar fram noter till alla och hanterar några inledande frågor. Han tar sig engagerat an varenda liten situation som uppstår. Gruppen ska spela Alice in Wonderland, och han beskriver direkt hur takten på trummorna ska vara.

– Du kan tänka så här, tjing-tjinge-ling, tjing-tjinge-ling. Sedan är frågan hur du ska ha hi-haten och där finns det en hel värld av varianter. Den ena gör på ett sätt, den andra på ett annat, men jag tror att du ska ha den på tvåan, säger Lars Pollack till eleven bakom trumsetet.

Han slår sig sedan ner vid det ena pianot och spelar och sjunger en bit av låten. Någon minut senare är han i ett annat hörn av rummet och hjälper till med sången.

Lars Pollack gick musiklärarlinjen och testade efter det på att jobba som musiklärare i grundskolan innan han började undervisa på Kulturamas vuxenutbildning. I dag jobbar han mest på gymnasiet, och sedan några år tillbaka är han även förstelärare, även om han inte är så speciellt förtjust i just den ­titeln.

Fortsättning följer? Lars Pollack hoppas på att få fortsätta som förste­lärare. Framför allt för att hinna göra mer av det som han tänkte sig från början. Foto: Håkan Elofsson

– Alltså, det namnet är inte något som direkt uppmuntrar det kollegiala vi-tänkandet, att några ska heta förstelärare liksom. Det tror jag vem som helst kan hålla med om.

Det var 2014, ett år efter införandet, som Lars Pollack fick sin tjänst.

– I den första omgången 2013 fick de gymnasiegemensamma ämnena förstelärare här. Och i den andra kullen blev fler estetlärare förstelärare. I den and­ra vågen blev det många fler förstelärare och därför kunde även estetlärare komma i fråga.

Vad tänker du om att estetiska ämnen inte fick förstelärare direkt?

– Det ligger ju mer timmar på de gymnasiegemensamma ämnena, och jag förstår att man hellre lyfter matte än musik som ändå går ganska bra. I alla fall är det så på den här skolan dit folk söker för att de är musikintresserade. Och samma sak gäller även andra konstarter. Men eftersom det är en estetskola så vore det konstigt om inte de grejerna kom i fokus också förr eller senare, säger Lars Pollack.

Lars Pollack kände själv tidigt att förstelärare kunde vara något för honom.

– Det verkade som en grej som jag skulle kunna göra, så jag gick lite kurser och pluggade vidare, masterprogram, för att vara säker på att komma i fråga för det, säger han.

När tjänsterna sedan utannonserades uppmanades de sökande att själva beskriva vad de skulle vilja göra med ett försteläraruppdrag.

– Eftersom jag hade gått på masterprogrammet i musikpedagogik hoppades jag på att kunna få sprida de grejerna ganska mycket, och att knyta an till aktuell musikpedagogisk forskning. Varje lärare har ju på sig kravet att hålla sig uppdaterad inom forskning. Men det går inte att hinna läsa allt, det behövs en överblick och mitt mål var att ha det.

Men så blev det inte riktigt.

Ensemblen är över på en timme. Kort därefter är Lars Pollack nere på konsert­förberedelser med gymnasieettor. De ska spela för sina föräldrar på kvällen, och det här blir deras första konsert på skolan. Lars Pollack beskriver stämningen som en blandning av nervositet och kaxighet.

Eleverna spelar sig igenom låtlistan. Efter varje låt försöker han prata med dem. Någon som gjort bra ifrån sig får lite välförtjänt kredd, en annan får tips på hur man kan spela ett ackord. Lars Pollack, eller kort och gott Lasse som både han själv och eleverna säger, försöker styra relationen med eleverna till vad han kallar för »en respektfull närhet från båda håll«.

Det är inte förrän klockan slår fyra den här dagen som Lars Pollack blir förstelärare. När eftermiddagsmötet börjar är det han som håller i det. Hur hans uppdrag som förstelärare ser ut är svårt att beskriva utan att nämna ett annat uppdrag han har, det som profillagsledare. De är nämligen tätt sammanflätade. På Kulturama har alla estetiska gymnasieprogram en så kallad profillagsledare, Lars Pollack är det för musiken.

– Som förstelärare och profillags­ledare leder jag möten med musik­lärarna här, vi har ungefär 25 musiklärare. Det handlar om sam­ordning och till exempel sådant som vilka typer av musikelever vi vill skapa på våra olika linjer, eller om att skapa en samsyn kring bedömningskriterier.

Just den här eftermiddagens möte handlar om två musikkurser som går igenom liknande moment, men inte har varit synkade i rätt årskurs och månad. Målet är att få till det. Det är förstelärarjobb, men hade också kunnat göras enbart som profillagsledare. Var gränserna går är inte helt tydligt berättar han. Hur tiden för tjänsten är fördelad är ett tecken på det. I nuläget har han tre procent, en timme och tolv minuter i veckan, avsatt tid till sin karriärtjänst.

– Första året fick vi i min förstelärar­kull inga timmar, och inte andra året heller. Det ingick i profillagsledarrollen för oss. Nu, tredje året kan man säga att vi har fått timmar, men då har profillagsledarrollen blivit av med timmar och vi ska fortfarande göra samma jobb där. Förut hade vi fem procent för att leda lagen, nu har den minskat till två och vi har tre procent till uppdraget som förstelärare.

Utöver att leda möten i profilen ingår att sitta med i en styrgrupp, och även i en pedagogisk utvecklingsgrupp och en lärgrupp. Alla grupper har möten i ett roterande schema.

Hans uppdrag har en tidsbegränsning på tre år och går mot sitt slut. Tiden blev inte riktigt som han hade tänkt.

– Mina mål handlade ju om att kunna knyta an till forskning, och bolla det med kollegiet och så. Men det har inte blivit så mycket sånt. Jag har hunnit göra en massa bra saker för musiklinjerna. Och jag gör gärna det också, men det var inte så det var formulerat.

När de tre åren har gått tror Lars Pollack att tjänsterna kommer att utannonseras igen. Om det är möjligt vill han gärna fortsätta som förstelärare, inte minst för att göra mer av det som han inledningsvis hoppades på.

ur Lärarförbundets Magasin