Ingår i temat
Våga pröva
Läs senare

Leker fram improvisationen

Våga prövaGå puls. Stå i en ring och härma rörelser.
Två basala övningar som är grunden till improvisation, enligt rytmikläraren Camilla Gölstam.

av Annika Dzedina
29 Nov 2017
29 Nov 2017
Foto: Anders G Warne

Småprat, klapp i golvet. Eleverna i musikklassen kommer in i den aningen slitna musiksalen och sätter sig i en ring. När låten Helt seriöst med Kaliffa hörs i högtalarna ställer sig alla upp, rör sig i takt till musiken, dansar på stället och härmar lärarens rörelser. För Camilla Gölstam är rytmiken en av improvisationens byggstenar. Improvisation binder samman det metriska tänkandet (taktläran) och det klingande, berättar hon – för ett par hundra år sedan ansågs den mest högtstående musikern vara den som behärskade sitt instrument så bra att hen också kunde improvisera. I dag förknippas kanske improvisation mest med duktiga jazzmusiker, men den som kan dra av en mäktig improvisation på en kyrkorgel anses inte heller gå av för hackor.

I musiksalen på Väsbyskolan i Upplands Väsby gör alla elever var sin rörelse i tur och ordning, de andra härmar. De är inte blyga, alla vågar och stämningen är avslappnad.

– Okej, nu ska vi jobba med tonerna do och so, gå pulsen när jag spelar, eller halva pulsen! säger Camilla och sätter sig vid pianot.

Improvisation är att ta ansvar för sitt eget skapande en stund och det kan alla träna på.

Eleverna promenerar runt i rummet, går taktfast, när Camilla spelar och sjunger do och so, första och femte tonen i en skala. Efter en stund sjunger de själva med och gör samtidigt handrörelser till tonerna.

– Okej, nu ska vi lägga till tonen re, andra tonen, säger Camilla.

Foto: Anders G Warne

Eleverna får sätta sig ner, det blir för rörigt annars, och sjunger första, andra och femte tonen och gör tecken med händerna, tecken som ibland används som komplement för att lära sig tonerna snabbare.

– Jag undervisar också i körsång och använder mig ofta av handrörelser när jag undervisar eleverna, vilket gör att de lär sig sången lättare, säger Camilla Gölstam.

Hon, som är utbildad rytmiklärare, tänker förstås också på att använda kroppen först. Rytmik är ett kunskapsområde inom musik och det är en grund för att komma vidare med improvisation, tycker Camilla Gölstam:

– För mig är improvisation något du tränar på och som du blir bättre och bättre på när du har tydliga ramar att förhålla dig till. Som i rytmik.

Hon säger att även folkmusiker, som så bekymmerslöst låter stråken (om det är fiol) hoppa runt på strängarna i en vild polska, har ramar när de improviserar, till exempel vilken skala de ska improvisera i. Och hur härlig och fri jazzen än låter, så finns det ramar att förhålla sig till.

– Improvisation är att ta ansvar för sitt eget skapande en stund och det kan alla träna på, säger Camilla Gölstam.

Att arbeta med improvisation står inskrivet i musikämnets kursplan, men har till stor del glömts bort, kanske för att många tycker att det verkar pretentiöst och inte vet hur de ska göra. För Camilla Gölstam är det som en lek. Man leker fram tonerna, bilderna, texten, slöjdalstret, dansen och pjäsen. Hon gör ingen skillnad på musikalisk improvisation eller rörelseimprovisation, rytmik befinner sig på båda planhalvorna och det är samma flöde, säger hon. För att komma i gång med improvisation behöver man göra det enkelt för sig,»superbegränsa« sig:

– Låt eleverna öva på två eller tre toner och skriv melodier, eller låt dem tonsätta fyra ord. Gör det inte så svårt, de bästa improvisatörerna har tränat tusentals timmar på just två eller tre toner.

Hon berättar om några elever som gjorde en rap och fick välja mellan två texter att tonsätta, Blinka lilla stjärna och Var inte rädd för mörkret. Det blev fantastiska rappar trots att de var så begränsade. En annan gång fick eleverna använda fyra toner för att skriva en melodi. Efter ett tag bad flera elever: »Snälla Camilla, kan vi inte få använda fem toner?« Javisst, sa hon, ramar ska inte begränsa, men man måste ha dem när man börjar. Spela på två strängar på gitarren, gå pulsen i en låt. Gör det enkelt så blir både du och eleverna trygga sedan kan ni gå vidare, är hennes tips.

Nyfiken. Camilla Gölstam tycker att lek är centralt i en estetisk undervisning.
Foto: Anders G Warne

Som lärare omprövar hon ständigt sig själv, berättar hon. Hon har haft tur att få pröva att arbeta i olika skolformer: särskola, högskola, grundskola med språksvaga elever, på musikprofil. Under årens lopp har hon skapat en rik lektionsskatt att ösa ur.

– Jag tänker oftast ett stort sjok som jag vill jobba med. Under åren har jag samlat på mig en hel del material, vilket lättare gör att jag kan anpassa lektioner efter de elever jag har. För ska man arbeta med improvisation måste man utgå från de elever man har, vad de är intresserade av.

I musiksalen får nu eleverna testa var sitt instrument. Några får spela mbira från Zimbabwe, en låda med metallpinnar i olika tonhöjder, andra får ett tonrör och några en xylofon. Tonerna do, re och so övas och eleverna spelar i grupper och lär ut instrumenten till varandra. Ljudnivån är ganska hög, det är spännande att spela.

– Egentligen hade jag tänkt att vi skulle hinna med tonen fa också, det vill säga fjärde tonen i en skala, men det gjorde vi inte i dag. Då får man som lärare ändra sig och ta lektionen som den kommer, det vill säga improvisera, säger Camilla Gölstam.

För att alla ska våga måste det vara ett öppet och tillåtande klimat i gruppen. Läraren är väldigt viktig för att skapa det och för Camilla Gölstam är det nödvändigt att själv ha lusten kvar, att våga testa, våga vara nyfiken både på eleverna och kollegorna. Är man orolig kan det vara bra att arbeta ämnesövergripande så att man inte är ensam. Eleverna lär sig dessutom mer, tycker Camilla Gölstam.

– Jag tycker att lek är centralt i en est­etisk undervisning, att testa sig fram och vara öppen för att pröva nytt.

Innan lektionen är slut spelar de tre grupperna upp sina toner, en elev visar med händerna och Camilla kompar på piano. Både toner och handrörelser sitter.

ur Lärarförbundets Magasin