Läs senare

Lönelyft väcker starka känslor 

AktuelltMycket pengar, mycket missnöje – så kan lärar­lönelyftet sammanfattas. På skolan där Niklas Norin jobbar lämnades estetlärarna utanför.

av Sebastian G Danielsson
03 Feb 2017
03 Feb 2017

 

Jag ser det som att rektorerna har haft ett omöjligt uppdrag och inte vet hur de ska hantera det, säger Niklas Norin. Foto: Henke Olofsson

Det var en gång ett land med ett skriande behov av lärare. Ett land där lärarna inte fick den uppskattning de förtjänade. Där deras löner i mångas ögon var alldeles för låga. För att uppvärdera yrket, och locka fler till att bli lärare, skänkte statsmakten tre miljarder kronor. Landets styrande hoppades att det skulle få i gång löneutvecklingen. Skolornas överhuvud fick själva fördela pengarna, men genomsnittet på löneökningarna skulle vara mellan 2 500 och 3 500 kronor i månaden. Utan rejäla lyft skulle det inte hända så mycket för den generella löneutvecklingen, menade staten. Pengarna räckte dock bara till 60 000 lärare, långt färre än de som levde upp till kriterierna för att få ta del av satsningen.

När slantarna väl delades ut förvandlades sagan till en, för många, bister verklighet. Det som skulle bli så bra rörde upp känslor på många håll. Lärare förstod inte varför vissa fick pengar och andra inte. De som fick en ökning kände sig ibland skyldiga för att just de fått och inte den duktiga kollegan. Rektorer klagade på att de sattes i en svår sits eftersom de skulle dela ut pengar till några få, trots att många fler förtjänade en ökning. Satsningens goda intentioner översköljdes av en våg av frustration.

4 kriterier

För att få ta del av lärarlönelyftet ska du:

  • Ha lärarlegitimation.
  • Till största del arbeta med undervisning.
  • Ha utvecklat undervisningen (och tagit särskilt ansvar för det).
  • Jobba inom förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola, sameskola, gymnasieskola eller gymnasiesärskola.

Utöver dessa kriterier kan arbetsgivaren ställa lokala villkor för hur lönelyftet ska fördelas.

Källa: Skolverket.se

Många blev förstås glada åt att det hårda arbetet belönades med en rejäl löneökning, men de som är missnöjda med lärarlönelyftet har hörts mest. Det har skrivits insändare, brev till utbildningsministern och diskussionerna har gått heta på sociala medier.

När Uttryck frågade om lärar­lönelyftet på sociala forum för lärare i estetiska ämnen skrivs det om godtycke, att satsningen skapat klyftor. Folk känner sig svikna och bortsorterade.

– Man känner sig så otroligt oupp­skattad. Här har jag hållit på och kämpat och så får jag noll uppskattning för det, säger en musiklärare som vill vara anonym.

I hennes fall satte förutsättningarna käppar i hjulet. Som ensam musiklärare på en F-9-skola med drygt 500 elever har hon inte samma möjligheter till samplanering som lärare i andra ämnen och har därför inte kunnat leva upp till rektorns kriterier om kollegialt lärande.

En slöjdlärare i mellersta Sverige fick inte ta del av lyftet för att hon redan »har så hög lön«. En annan slöjdlärare fick ingen ökning för att hon bara arbetat på sin nuvarande skola i tre år, »min chef har ju inte en susning om på vilket sätt jag har utvecklat slöjden«. En bildlärare med 37 års erfarenhet tycker att det är orimligt att han nu har 2 000 kronor lägre lön än kollegan som blev lärare för fyra år sedan.

Niklas Norin, musiklärare på Sjöfru­skolan i Umeå, är kritisk till hela reformen. Han tycker att han har utvecklat sitt ämne »på alla sätt och vis« sedan 2004, men fick ändå inget lönelyft.

– Det är dåligt hanterat från början av politikerna. Sedan av kommunerna i hur de har skickat vidare uppdraget till rektorerna, säger Niklas Norin och fortsätter:

– I stället för att höja lönerna allmänt skapas ett A- och ett B-lag.

Eftersom förstelärarna på hans skola har fått ta del av lyftet jobbar han nu axel mot axel med en kollega som tjänar 8 000 kronor mer i månaden.

Det är lärarna i kärnämnen som har premierats på Niklas Norins skola. Ingen av dem som undervisar i estetiska ämnen har fått ta del av lyftet, trots att de tycker att de uppfyller Skolverkets kriterier. Han har pratat med tio till femton musiklärarkollegor i kommunen och finner ett tydligt mönster – alla är lottlösa.

– Jag ser det som att rektorerna har haft ett omöjligt uppdrag och inte vet hur de ska hantera det. Då kanske de har känt att det är mer logiskt att lägga lärarlönelyftet på kärnämnena helt enkelt, säger Niklas Norin.

Enligt Christopher Granberg, för- och grundskolechef för område öst i Umeå, är det en slump att estetlärarna har lämnats utanför satsningen. Rektorerna har följt Skolverkets kriterier menar han.

Flera lärare tycker att deras rektor inte har koll på deras undervisning. Men inte slöjdläraren Monica Åkesson som jobbar på Varlaskolan i Kungsbacka. På hennes skola har alla tre slöjdlärare som uppfyllde kriterierna fått ta del av lyftet, trots att rektorn sällan besöker slöjdsalen. Hon tror att det beror på att slöjdlärarna är duktiga på att lyfta fram sin undervisning.

– Många lärare säger att vi inte är marknadsförare, men det får man bli litegrann. Medarbetarsamtalet är ett utmärkt tillfälle för att lyfta arbetet. Då kan man på olika sätt visa upp och berätta om vad man gör, genom att skriva ner det men också med foto och film, säger Monica Åkesson.

Niklas Norin tycker att en bättre lösning av fördelningen hade varit att alla lärare som uppfyllde kriterierna skulle få dela på pengarna. Så har många rektorer också velat göra, men inte kunnat på grund av regelverket. Högskoleminister Helene Hellmark Knutsson (S), som är ansvarig för lärarlönelyftet, tillbakavisar helt en sådan tanke.

– Då har man ju inte alls förstått att syftet med statens satsning är att få till stånd en löneutveckling för lärare över tid och att belöna dem som har tagit på sig extra ansvar men inte fått betalt för detta, säger hon till Lärarnas tidning.

ur Lärarförbundets Magasin