Läs senare

Lördagsskola för talanger

I Trondheims kulturskola har alla möjlighet att växa som människor, få bättre självkänsla och uppleva gemenskapen och glädjen i att spela. Var och en efter sina förutsättningar.
För särskilt motiverade och mer avancerade elever finns Lördagsskolan, där Sven Olav Lyngstad är en av stråklärarna.

22 Sep 2011

Från en dörr hörs kraftfull operasång, från en annan melankoliska melodislingor på saxofon. Ljuden blandas med ljuset som söker sig in från atriumgården, landar i väntande, småpratande ungdomar med instrumentfodral och leder blicken till konsertfotografierna på väggen.Från stråklärare Sven Olav Lyngstads rum strömmar musik av ”stråkkvartettens fader” Joseph Haydn; Kvintkvartetten, opus 76 i d-moll. Fyra tjejer i tio–tolvårsåldern spelar igenom stycket en sista gång innan lektionen är slut. I trekvart har de varit fullt koncentrerade på musiken och på Sven Olav, som lyssnat, uppmuntrat, bekräftat, korrigerat något i vars och ens teknik, jobbat extra med vissa partier och spelat tillsammans med dem på sin altfiol.

Tjejerna kommer överens att de ska öva på andra delen av Kvintkvartetten tillsammans med Spotify tills nästa vecka – trots att den spelas lite väl snabbt där – och packar ner sina instrument.

Alla utom altviolinisten Chentian Jiang. Hon och Rakel Grønberg, som spelar förstafiol i kvartetten, ska söka till Lördagsskolan om ett par veckor – kulturskolans talangutvecklingsprogram för mer avancerade och särskilt motiverade elever.

Men för att få gå Lördagsskolan måste man spela upp inför en grupp lärare. Nu ska Chentian ha en individuell lektion för att förbereda sig för intagningsprovet. Hon ska spela tre musikstycken som hon övat på i flera månader, ibland flera timmar om dagen.

Sven Olav har varit med och byggt upp Lördagsskolan, och i många år haft ansvar för stråkdelen av den, men när hans egna elever gör provet sitter han inte i ”juryn”. Han hoppas att Chentian och Rakel ska komma in, säger han, men säkert är det inte. Dels är de förhållandevis unga, dels kommer bara ungefär hälften av dem som söker in.

Han lyssnar uppmärksamt medan Chentian spelar andra satsen på Telemanns konsert för altfiol, ett obligatoriskt stycke för alla altviolinister som söker Lördagsskolan.

– Fint! Bra att du prövar att göra vibrato, det är mycket bättre att försöka än att avstå. Det visar att du har ett behov av att uttrycka dig och säger mycket om dig som musiker. Men försök använda hela armen och rulla på fingertoppen, det kan vara lättare än att göra handledsvibrato, säger han.

Innan Chentian packar ner altfiolen jobbar Sven Olav och hon även med klangbildning, glissando, lägesbyten och annan teknik. De spelar också tvåstämmigt tillsammans.

– Jag spelar alltid ihop med mina elever på varje lektion, för att de ska få en musikalisk upplevelse och en känsla av att ”jag kan det här”, säger han.

Sven Olav har haft Chentian som elev knappt ett år, men hon har spelat fiol länge. Många börjar i kulturskolan när de är fem–sex år, i så kallad ”minifiol” tillsammans med sina föräldrar. Det gör att de redan kommit långt när de är i tio–elva årsåldern. De har också fått en identitet och självkänsla som violinister, påpekar Sven Olav.

– Det har med gruppundervisningsmetodiken att göra. Genom kammarmusik och orkester följer de bästa delarna av gruppundervisningen med in i fasen där eleverna behöver mer individuell uppföljning på lektionerna, säger han.

– I många sammanhang och på alla nivåer är kammarmusik och orkester ett värdefullt komplement till individuella lektioner. Det låter bättre; eleverna blir inte så exponerade för sin egen klang. Genom samspelet lär de sig spela lyssnande och det har de med sig när de blir äldre och når en högre musikalisk och teknisk nivå.

Sven Olav Lyngstad har många års musikerutbildning och beskriver sig som altviolinist i själen. Under sina 25 år som lärare har han också fortsatt vara aktiv som kammarmusiker i olika sammanhang.

– Det är viktigt. Dels för att det är en input för mig själv, men också för att det kommer mina elever till godo. Jag håller mig i form, både tekniskt och mentalt, och kan vara en förebild även genom att de har möjlighet att uppleva mig ”in concert”.

Nu för tiden undervisar Sven Olav bara undantagsvis nybörjare. Inom stråksektionen på kulturskolan finns ett system där vissa lärare är specialiserade på nybörjarundervisning. Sven Olav är en av dem som tar över när eleverna är på medel- eller mer avancerad nivå.

Hans undervisning bygger till stor del på mästarlära, förklarar han. Det vill säga att han är förebild för eleverna, som härmar honom när det gäller exempelvis hur det ska låta, hur man stråkar och vilken fingersättning det ska vara.

– Det ligger i traditionen och i ämnet och är den mest effektiva formen. Självklart gäller det att vara öppen och ge utrymme för elevernas egen kreativitet också. Men ska de förändra något vill jag att det ska vara medvetet, att de ska kunna berätta varför de gör det, så det inte bara blir slumpmässigt.

Sven Olavs huvudmål som pedagog är att unga människor, genom musikaliska erfarenheter, ska få möjlighet att utvecklas som personer. Att de ska få en styrka med sig utöver det rent musikaliska, ha glädje av att spela, få självförtroende och träning i att stå inför en grupp och en publik.

En del blir professionella musiker, men det är bara en hygglig biprodukt, anser han.

– Många av mina elever har blivit mina kollegor, inte minst musikerkollegor. Flera har kanske gått förbi mig spelmässigt. Det är det naturliga och jag har inga problem med det. Som instrumentlärare måste man se sig som del av ett förlopp, vi kan inte ha ett ägandeförhållande till våra elever. Att veta när man ska skicka sina elever vidare i systemet är en viktig del av professionen.

– Jag brukar märka att jag inte kan ge mer, innan eleven upptäcker det. Men det kan vara svårt att ge ifrån sig sina bästa elever. Det är sådant vi pratar om i kollegiet. Då är det viktigt att veta att man har kanaler att sända dem vidare till. Vi uppmanar dem att söka sig vidare, gå kurser både inom landet och utomlands, gärna ta lektioner med andra lärare.

Under sin lärarkarriär har Sven Olav haft flera elever med exceptionellt stor talang. Just nu har han en tioåring, som spelat i fyra år och redan med bravur spelar virtuosrepertoar som Sarasates Zigeunerweisen och Saint Saens Introduction & Rondo Capriccioso.

– Det är en utmaning och ett ansvar. Hur tar vi vara på den typen av talanger? Vi måste vara försiktiga så att han får utvecklas naturligt och inte blir överexponerad. Vi har sett alltför många ”underbarn” som är utbrända när de är 16. Men det gäller att hitta en balans, för samtidigt är det stimulerande att få uppmärksamhet.

Pojken spelar förstafiol i en kvartett med jämnåriga. De håller kanske inte samma nivå som honom spelmässigt, men gruppen fungerar bra ihop och han får anpassa sig musikaliskt och socialt, förklarar Sven Olav, som hoppas att de ska klara att hålla kvartetten som en bas några år framöver.

Han och kulturskolan har också gjort ett undervisningsupplägg för att tioåringen ska få möjlighet att utvecklas optimalt. Egentligen är han för ung för Lördagsskolan, men har fått en specialplats.

– Det gäller också att hitta intressant repertoar som utmanar honom, samtidigt som det är viktigt att jobba med grundläggande teknik. Pojken har ett genuint musikintresse, han älskar Paganini men blir gärna lite ivrig och spelar för fort. Genom Youtube har han fått många av de största violinisterna som läromästare, till exempel Jasha Heifetz som är hans stora ideal.

Sven Olav skulle gärna vilja utveckla ett talangutvecklingsprogram för barn under 12 år, berättar han. Något för de elever som är för små för Lördagsskolan och ännu inte kan spela repertoaren i de stora ensemblerna, men ändå spelar på ganska avancerad nivå.

– När det gäller stråk ser man redan i 7–8-årsåldern vilka som är riktigt intresserade och har potential, drivkraften och viljan att spela. Jag skulle vilja ha en mer flexibel tidsresurs för dem än vi har möjlighet till. Nu är det upp till varje enskild lärare att försöka trolla med tiden.

Att jobba i en frivillig skolform är ett privilegium, eftersom eleverna är motiverade på ett helt annat sätt än i vanliga skolan, anser Sven Olav. Även de som inte spelar på så avancerad nivå har ett positivt förhållande till sitt instrument. Kanske övar de inte så mycket, kanske har de inte förberett sig – men de kommer iallafall på lektionen vecka efter vecka.

– Min utmaning är då att hitta på något som känns positivt för dem, kanske jobba med improvisation eller spela något de spelat tidigare, så att de får en bra upplevelse med sig från varje lektion. Det är så vi kan inspirera dem att fortsätta.

Lördagsskolan

Ett treårigt talangutvecklingsprogram som startade 1985. Många fortsätter i Lördagsskolan sex-sju år.

Enda verksamheten i kulturskolan som har intagningsprov. Många elever söker flera gånger innan de kommer in.

Regional intagning, det vill säga eleverna kommer även från andra kommuner än Trondheim.

Öppen för alla instrument vid kulturskolan, men tyngdpunkten ligger på stråkinstrument, blåsinstrument, slagverk, piano och sång.

Obligatorisk närvaro cirka 30 lördagar under läsåret.

Cirka 50 elever, de flesta i 12-18-årsåldern.

Pågår mellan klockan 8 och cirka klockan 14, med lunch som föräldrarna fixar.

Programmet kan vara ett alternativ till musiklinjen på gymnasiet.

90 minuters lektion i musikteori och 45 minuters individuell undervisning på huvudinstrumentet ingår, liksom spel i stråk- eller symfoniorkester, blås-, jazz- eller vokalensemble eller pianoklass.

Varje lördag avslutas med en offentlig konsert i Kammersalen, kulturskolans konsertlokal i Olavskvartalet. Sista konserten vårterminen 2011 blev den 738:e.

ur Lärarförbundets Magasin