Ingår i temat
Rummet
Läs senare

Möblerat för ett ämne

Emma Zetterman har utformat slöjdsalen på Furulundsskolan i Partille precis som hon vill ha den.
– Utgångspunkten var att skapa ett rum som gör det möjligt att jobba med slöjden som ett sammanhållet ämne, säger hon.

06 Feb 2014
Möblerat för ett ämne
Inspiration. Elevernas arbete får synas och de kan därmed inspirera varandra, hoppas Emma Zetterman. Foto: Emelie Asplund

Förutom de åtta hyvelbänkarna är det inte mycket som påminner om en traditionell slöjdsal. Höga bänkar med pallar, en filmprojektor i taket, öppna ytor och rena trägolv. Genom de stora fönstren som löper utmed ena långsidan av slöjdsalen flödar ljuset in och gräsmattan på skolgården utanför blir som en förlängning av rummet. Plötsligt knackar två flickor på ett av fönstren. Slöjdläraren Emma Zetterman öppnar dörren ut mot gården för att höra vad de vill.

– Vi har virkat kakor och bakelser hela helgen, berättar de två virktokiga tjejerna ivrigt för sin lärare och skuttar sedan ut igen.

Emma Zetterman skrattar åt deras entusiasm och fortsätter sedan att visa runt i sin slöjdsal. Hon berättar att det tidigare stått en lång rad med borrmaskiner och maskinsågar framför de stora fönstren. Nu är maskinerna flyttade till »maskinrummet« respektive »metallrummet«. Symaskinerna är placerade i »textilrummet«. Det är små angränsande rum som tidigare användes för måleri och förvaring av material.

– Jag ville minska på bullret och dammet i slöjdsalen genom att flytta maskinerna till separata rum. Genom att sätta in stora glas i dörrarna till smårummen skapas en helhet och jag får överblick över vad som händer.

Ett stort materialrum finns numera i källaren och målarrummet har helt tagits bort.

– Jag tyckte att det var mest kladdande i målarrummet. Istället satsar jag på att ha två diskbänkar i slöjdsalen, där eleverna kan måla.

För fyra år sedan fick slöjdläraren Emma Zetterman ett telefonsamtal från dåvarande rektorn på Furulundsskolan. Han ville bygga om den gamla träslöjdssalen på skolan och tänka nytt. Han undrade om det var möjligt att utforma en slöjdsal för skapande i både mjuka och hårda material. Emma Zetterman hade erfarenhet av att växelvis arbeta med textilslöjd respektive trä- och metallslöjd och svarade tveklöst ja på hans fråga. Det var hennes dröm att få arbeta i ett och samma rum med slöjd utan att dela upp ämnet.

– Rummets utformning är en förutsättning för att det ska fungera. Därför blev jag jätteglad när jag fick jobbet som slöjdlärare på skolan med uppgift att vara med och utforma slöjdsalen.

Arkitekten hade redan gjort färdigt ritningarna till en traditionell träslöjdssal. Men Emma Zetterman fick fria händer att komma med ändringsförslag och idéer. Hon skissade upp ett nytt förslag som arkitekten gjorde en ritning på.

– Jag utgick från läroplanens syn på slöjden som ett sammanhållet ämne. Jag ville utforma ett rum som underlättade för eleverna att utveckla olika förmågor och kombinera material.

Två andra viktiga aspekter i planeringen av den nya salen var funktion och säkerhet.

– Jag ville ha en stort öppet rum utan för mycket saker. Eleverna skulle ha lätt att hitta verktyg och material på egen hand och jag ville ha arbetsytor som kunde utnyttjas på olika sätt.

Att få in pelarborr, bandsåg, sticksåg, skivsåg, hyvel och svarv med tillräckliga säkerhetsavstånd från varandra i det lilla maskinrummet blev en svår uppgift.

– Det blev mycket räknande och testande, innan jag bestämde mig för att helt ta bort svarven, som sällan används av yngre elever.

Istället för att ha sexton fasta hyvelbänkar bytte hon ut hälften av dem mot åtta höga arbetsbord med pallar.

– Eleverna kan till exempel sitta och skissa, klippa ut tyg, handarbeta eller jobba med datorer vid dem. De höga borden ger mig en bättre arbetsställning och eleverna kan välja om de vill stå eller sitta.

Eftersom borden är flyttbara kan stora ytor i slöjdsalen användas på ett flexibelt sätt. En dag i veckan utnyttjas slöjdsalen till bildsal och på eftermiddagarna används den av fritidsverksamheten på skolan.

– Vi kan lätt slå upp stafflier eller göra större byggprojekt här inne. Salen har till och med använts till stora föräldramöten.

Nästan all inredning är återanvända möbler som funnits på skolan, exempelvis skåp och hyllor. Nyinköpen består av de höga arbetsborden och höj- och sänkbara stolar till symaskinerna.

– Jag hittade inga bra stolar utan hjul, så jag skruvade av hjulen. Det är säkrare att eleverna sitter stilla än att de kör omkring på stolarna vid symaskinerna.

Utsmyckningen i slöjdsalen är sparsam. Färgskalan på gardiner och tygtryck går i svart och grått. Hon har medveten valt bort färger som exempelvis kan leda tankarna till något tjejigt eller killigt.

– Rummet ska vara så neutralt som möjligt. Det är elevernas eget skapande som ska stå i fokus.

På en glashylla som löper utmed de stora fönstren står elevarbeten uppställda – en träbåt med segel i tyg, metallsmycken, en tovad tärning och ett mobilställ av rosa plast. Utanför slöjdsalen hänger två stora inspirationstavlor med kollage av bilder på föremål som elever har skapat i slöjden.

– Jag är emot att sätta upp föremål som vuxna har tillverkat. Jag vill att eleverna ska inspireras av varandras arbeten och kunna upptäcka att det finns många olika saker att göra som är på deras nivå.

Dörren till slöjdsalen öppnas och tio elever från årskurs fyra kommer in. De ska ha slöjd i halvklass.

– Jag brukar jobba med både tyg och trä, berättar Andrea Ivanovic och tar fram en smyckeshållare som hon format som en katt i trä med tygöron.

I dag ska hon skruva fast metallkrokar som smyckena ska hänga på. Men innan eleverna börjar jobba på egen hand har de en kort samling. Emma Zetterman drar ner en filmduk vid ena kortsidan av rummet och kopplar ihop en dator med projektorn i taket. På den vita duken syns en skriftlig sammanställning av vad eleverna jobbar med.

– Jag ska börja med något nytt i dag. Jag vet inte vad det heter men det är en hockeygrej som jag sett på Youtube. När man tränar dribbling med puck och klubba så stoppar den grejen pucken, berättar Tim Nordmark.

– Du kan börja med att bygga upp en modell med träbitar som visar hur den ska fungera, föreslår Emma Zetterman.

Efter samlingen sprids eleverna i slöjdsalen. Tim Nordmark går iväg till maskinrummet för att hämta träbitar till sin modell.

– Man får inte gå innanför den gulsvarta tejpen när någon jobbar vid maskinerna. Det kan vara farligt, säger Tim Nordmark och pekar på tejpen på golvet som markerar de områden som inte får beträdas.

Han tar med sig träbitarna och lägger dem på en fri golvyta i slöjdsalen. Han prövar sig fram för att hitta en bra form till sin »hockeygrej«.

Linn Andrén jobbar med dator vid ett högt bord. I en lärlogg beskriver hon sitt lärande: »Jag har lärt mig att såga lite bättre. Jag har utvecklat min smyckeshållare och satt på ett snurrande lock. Det blev bättre än jag trodde.«

Samtidigt i textilrummet plockar Viggo Öhrn och Emrik Hammarstedt fram tyger till varsin kudde. De väljer tyg i velour. De har printat ut ett grävverktyg från datorspelet Minecraft som ska pryda kuddarna. Emma Zetterman tipsar dem om att rita av verktygets form på ett mönsterpapper.

– Nu kör vi! säger Viggo och rullar ut mönsterpappret över förlagan.

Efter nästan fyra år börjar Emma Zetterman känna att slöjdsalen är klar. Blev den som hon hade tänkt sig?

– Ja, den funkar precis som jag vill. Rummet gör det möjligt att jobba med slöjd som ett sammanhållet ämne. Mest nöjd är jag med de öppna ytorna och helheten.

Hon får höra många positiva kommentarer från sina kollegor om salen. Hon berättar att det verkar som att slöjden fått högre status på skolan. Lärarna anstränger sig till exempel mer för att inte lägga in aktiviteter som friluftsdagar eller studiebesök, när eleverna har slöjd.

Allra bäst känns det när Emma märker hur rummet bidrar till elevernas kreativitet.

– Eftersom det finns så många möjligheter här inne med olika material och verktyg kan de utveckla sina idéer fullt ut.

Lästips om säkerhet i slöjdsalen

Säker arbetsmiljö i trä- och metallslöjd och trätekniska utbildningar, Harry Arvidsson och Svante Johansson, (Ekelunds 2002).

Säker arbetsmiljö i textilslöjd och textila utbildningar, Harry Arvidsson, Svante Johansson och Ethel Persson, (Ekelunds 2002).

Emma tipsar

Satsa på att inte ha för mycket verktyg och redskap i slöjdsalen. Det räcker till exempel att ha åtta hammare och sex symaskiner, fler brukar inte användas samtidigt. Använd dator eller filmprojektor för att visa instruktionsfilmer. Emma brukar använda det digitala uppslagsverket www.slöjd.nu som med film, ljud och bild visar hur slöjdtekniker utförs. (Abonnemangskostnad.)

  • Inred i neutrala färger och gör utsmyckning med elevarbeten. Det är elevernas skapande som ska vara i fokus.
     
  • Ha fungerande städrutiner. Eleverna ska inte distraheras av en stökig slöjdsal.
     
  • Sätt upp bilder och namn på verktyg och tyger där de förvaras. Det underlättar för eleverna att hitta och lära sig namnen på verktyg och tyger.

Alla artiklar i temat Rummet (8)

ur Lärarförbundets Magasin