Ingår i temat
Kultur som mötesplats
Läs senare

Moder Svea svidar om

Designgruppen Fuldesign uppdaterade Sverigedräkten med en hijab, sjal. Gruppen såg ett behov och ville ge muslimska kvinnor möjlighet att bära svensk folkdräkt.

Men det utlöste ett ramaskri – bland både högerextremister och dräktpoliser.

04 Feb 2011

Foto: Fuldesign

Fuldesign lade en solgul slöja med broderade, vita prästkragar till den svenska nationaldräkten och kallade den Moder Svea. Medlemmarna i gruppen anade inte vilka starka reaktioner de skulle få. De har blivit utskällda, anklagats för att skända fanan och hotats till livet av högerextremister. På nätet kunde de läsa inlägg som:

”Så hemskt! Så fruktansvärt! Så osmakligt! Hur kan man vanära sitt land och sin kultur på detta sätt?” Eller: ”Fy fan för er, svin! Ni hamnar i galgen först av alla!”

– Det vi var förberedda på, det var att ”dräktmänniskor” – specialister på folkdräkter – skulle bli sura. Det hade vi hört från Skansen. Om de någon gång lånar ett förkläde från en dräkt till en annan, kommer genast någon dräktpolis och talar om att så får man inte göra, berättar Pernilla Klüft i Fuldesign.

– Men att de högerextrema, nynazistiska, sverigedemokratiska människorna skulle bli så fruktansvärt upprörda, det överraskade oss, fortsätter hon.

Vi träffas en smällkall vinterdag i Fuldesigns källarlokal i centrala Stockholm. En pappfigur föreställande Kurt Olsson visar vägen till fikabordet. Pernilla och hennes bror David K Frimark, även han med i Fuldesign, bjuder på kaffe ur brunmönstrad 70-talsmugg med nagg.

– Jag tror att ilskan beror på att behovet faktiskt finns; att samhället ser ut så – att det finns muslimska kvinnor i Sverige, säger David.

De högerextrema rösterna har även försökt lägga in en kvinnoaspekt på dräkten: att Fuldesign vill låsa in svenska kvinnor och uppmuntrar kvinnoförtryck.

– Det är väldigt lustigt när det kommer från de här männen, som jag inte upplever som de största feministerna, säger Pernilla.

Det är främst män som har reagerat negativt, och bland kvinnor en del ”dräktpoliser”. Men de har även fått positivt gensvar.

– Vi har bara fått positiva reaktioner från muslimskt håll; särskilt från kvinnor själva – både svenskfödda och invandrade. De tycker att det är roligt, befriande och att de gärna skulle använda dräkten på nationaldagen eller midsommarafton, säger Pernilla.

Gruppens avsikt var inte att provocera, de försökte göra en respektfull version av dräkten. När den var utställd på Konstslöjdsalongen på Arkitekturmuseet i Stockholm i höstas var det många – enligt guiderna på museet – som inte ens reagerade, ”den har väl alltid sett ut så?”

– Fantastiskt! Då tycker jag att vi har lyckats, om slöjan smälter in så att det ser ut som om den alltid har varit en del av dräkten, menar Pernilla.

Moder Svea skapades som en del av en utställning med samma namn våren 2009. Temat uppstod när Fuldesign upptäckte att deras saker – trots att de alltid vänt sig ut från Sverige för inspiration – ändå såg ”svenska” ut.

– Det beror nog på en kombination av att vi jobbar med textil, broderier, är mycket av hemslöjdare och har motiv med HBT-perspektiv – det är ganska svenskt, tror David.

Bakom dräkten ligger också gruppens starka intresse för folkdräkter. De började läsa på om dräkter och fann Sverigedräkten, som skapades i början 1900-talet för kvinnor som inte hade någon egen sockendräkt.

– Och när vi läste det – då var hijaben nära! Det var bara så konstigt, att ingen hade gjort det förut, det var så givet, säger Pernilla.

Sverigedräkten hade länge varit bortglömd när den återupptäcktes i slutet av 1970-talet. Den blev ”stor” när drottning Silvia började bära den – en invandrarkvinna, som inte hade egen sockendräkt.

– Det är så väldigt liten skillnad egentligen, mellan folkdräkt och hijab. Inte ens på Skansen får tjejerna ha folkdräkt utan hätta, oberoende av om de är gifta eller inte, berättar Pernilla.

Moder Svea blev åter aktuell i och med valresultatet och att Fuldesign använde henne när de formgav omslaget till Annika Hamruds och Elisabet Qvarfords bok om Sverigedemokraterna, som utkom i höstas. Hon pryder även januarinumret av Aluma, en gatutidning i Malmö.

Men ännu har ingen, så vitt de vet, burit den nya dräkten.

– Vi siktar på Nobelfesten 2011!

Foto: Per KristiansenIngen av de fyra i gruppen har egentligen designbakgrund. Ett skäl att kalla sig Fuldesign var att de kände så många duktiga slöjdare och konstnärer. Namnet kändes tryggt, för då kunde ingen säga att ”det här är inte snyggt”!

– Vi känner fortfarande en otrolig frihet i begreppet. Det gör att tröskeln för oss att få ur oss något är så mycket lägre. Vi vågar mera, tror jag, och det är också något vi vill förmedla till andra, säger David.

Därför arbetar de mycket med interaktivitet, till exempel workshops och de har interaktiva verk när de ställer ut – just för att man ska våga komma i gång. Redan när de började, på gatumarknaden Street, involverade de besökarna.

Det är något de har fortsatt med, numera tillsammans med museer och andra kulturinstitutioner. När de har workshops, bland annat i att göra ”fulmonster”, skapar gruppen grundförutsättningarna, ”det här ska vi göra”. Men det viktiga är vad du som deltagare kommer fram till, vad du skapar.

– Det funkar jättebra med barn och tonåringar. Men dem det är svårt för det är vuxna – och lärare! De frågar efter mallen som man ska utgå från, försöker ta något som jag precis har använt – ”ska jag använda den här?” Då får jag ta det jag har gjort, riva det i småbitar och säga ”nej, du ska göra din egen”, berättar Pernilla.

Men den stora mötesplatsen för gruppen är nätet. Det har haft hög prioritet redan från start och är nog orsaken till att gruppen har synts mycket. Den har mycket dialog och gratismaterial på sin egen sajt, medverkar och bloggar hos andra.

En negativ aspekt med allt skapande på nätet är dock, enligt David, att överflödet kan verka nedslående för den som vill sätta i gång. ”varför ska jag skapa, när det redan finns så mycket?”

– Då gäller det att komma ihåg att det jag gör kommer ingen annan att kunna göra och att jag har något att bidra med själv. Och att ha något att säga, menar han.

– Ha något att lära ut, hur du har gjort. Inte bara visa hur snyggt eller fult det blev, utan ”Så här gjorde vi. Kommer du på något annat eller bättre sätt, berätta!”, fyller Pernilla i.
 

Alla artiklar i temat Kultur som mötesplats (8)

ur Lärarförbundets Magasin