Läs senare

Modern dans funkar bäst

ForskningBåde pojkar och flickor har mycket att vinna på att dans blir ett eget skolämne, menar forskaren Märtha Pastorek Gripson.

Illustration: Lasse Skarbøvik

Vad handlar din avhandling om?

– Hur elevers syn på genus formas­ av rörelser som de möter under dans­lektioner i skolan och vad som sker i samspelet med lärare och andra elever. Jag har till exempel undersökt vilka dansrörelser som eleverna väljer att göra och vilka som utesluts. Och vilka rörelser som är förenliga med »att göra sig till tjej« respektive »att göra sig till kille«.

Varför valde du ämnet?

– I arbetet som danspedagog har jag funderat över vilken sorts pojkar och flickor som skapas i dansundervisningen. Min passion är att alla barn ska ges möjlighet att möta dans. Samtidigt har jag märkt att det upplevs som riskfyllt för vissa pojkar att visa intresse för dans i skolan.

Forskning

Vem: Märtha Pastorek Gripson, danspedagog, forskare, universitetsadjunkt inom lärarutbildning, grundskolerektor och förskolechef.

Vad: Avhandlingen Positioner i dans: om genus, handlingsutrymme och dansrörelser i grundskolans praktik.

Hur: Märtha Pastorek Gripson har videofilmat och analyserat hur elever rör sig i dans. Totalt har 37 danslektioner i fyra klasser i årskurserna 3−5 studerats. Finns på: gupea.ub.gu.se

Hur har du gått tillväga i studien?

– Jag har studerat och analyserat danslektioner som letts av dans­pedagoger i årskurserna 3−5, tittat på mönster i samspelet och hur genus skapas mellan danspedagog och elever. Jag har också undersökt vilka dansrörelser som användes när elever arbetade på ett mer skapande sätt, genom att iscensätta en studie där eleverna använde ett potpurri av musikstilar för att göra egna danskompositioner.

– Underlaget är för litet för att dra generella slutsatser som gäller i alla skolor. Men det finns mönster i resultatet som rimligtvis återfinns på fler skolor.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att det finns en tydlig uppdelning av pojkar och flickor på danslektionerna. Att dela in elever efter kön är vanligt i skolan och det är något som även gäller i skolans dansundervisning.

– Det framkommer att många pojkar har en begränsad repertoar av rörelser och att de inte kan uttrycka sig lika nyanserat i dans som flera av flickorna. Pojkarna väljer ofta att göra samma rörelser under lång tid. Teman som sport och våld är återkommande. Pojkar ägnar också mycket energi åt att markera distans till femininitet.

Varför uppfattas det feminina som hotfullt?

– Det kan handla om att pojkar är rädda för att uppfattas som »flickiga«. Många rörelser som används i dans, till exempel att dansa på tå eller att röra sig graciöst, förknippas med kvinnlighet. Inom dansen finns det också få manliga förebilder.

– Men jag tror inte att den enskilde pojken medvetet reflekterar över vilka rörelser han väljer. Det är i stället könsnormer som finns i samhället och som eleverna tar till sig exempelvis genom film, kläder, reklam, sociala medier och artister, som synliggörs i kroppen och dansen.

Vilka är resultaten beträffande flickor i studien?

– Det märks att flickor är vana vid att agera framför åskådare. I stället för att uppleva sin fysiska kropp när de dansar, finns det en risk att de försöker framstå som »tjejiga« och att kroppen blir till ett objekt som ska betraktas. Flera flickor hade danstekniska kunskaper från dans på fritiden, som de använde för att nyansera dansen. De flickor som hade erfarenhet av modern dans var friare i sina rörelser.

– I den moderna dansen finns det stora möjligheter, även för pojkar, att utforska rörelser och problematisera kring kön. Som danspedagog kan det därför vara viktigt att lägga tyngdpunkten i undervisningen på modern dans.

Har du fler tips på vad danspedagoger kan göra för att förändra den könskodade uppdelningen?

– De kan hjälpa flickor att förskjuta fokus från att bli betraktade till att dansa för att uppleva sin egen kropp. Att hitta former som inte är så förknippade med kön, till exempel att dansa nära golvet eller att göra akrobatiska rörelser, kan vara sätt att luckra upp könsnormer och få eleverna att bli friare i sina rörelser. Musikvalet, till exempel att välja musik som inte är så känd och som har variation i tempo och dynamik, kan leda bort eleverna från stereotyper. Det är också viktigt att synliggöra och diskutera könsnormer som finns i dansen, så att eleverna blir medvetna om varför de väljer eller inte väljer vissa rörelser.

Vad kan eleverna vinna på att könsnormerna luckras upp i dansundervisningen?

– Både pojkar och flickor får tillgång till en bredare rörelserepertoar och får större variation i sättet att uttrycka sig. Det kan också bidra till ökad jämställdhet genom att de traditionella könsnormerna utmanas.

Du föreslår att dans ska införas som ett skolämne i grundskolan, varför?

– Genom dansen får eleverna tillgång till ytterligare ett språk. De lär sig bland annat att förstå andra människor på ett icke-verbalt sätt och bli medvetna om hur de kan använda kroppen för att föra fram sina budskap.

Vem har nytta av din forskning?

– De som använder dans, kropp och rörelse i lärandet, till exempel danspedagoger, förskollärare och lärare i idrott och hälsa. Men jag vill även nå ut till politiker och väcka diskussion om varför det är viktigt att införa dans som skolämne.

ur Lärarförbundets Magasin