Läs senare

Musik inget mirakelmedel

AktuelltDet finns inga belägg för att barn blir smartare eller lär sig mer i andra ämnen för att de ägnar sig åt musik. Det slår forskare i Storbritannien fast.

av Sebastian G Danielsson
24 Mar 2017
24 Mar 2017
Effektlös. Viktor Tilgners Mozartmonument i Wien.

Den så kallade Mozarteffekten, att barn höjer sitt IQ genom att lyssna på Mozart, fick ett enormt genomslag för 30 år sedan. Snart avfärdade forskare teorin som nonsens, men sedan dess har flera studier pekat på hur bra musik kan vara för utvecklingen av andra förmågor. Man har till exempel sett att barn som spelar instrument gör bättre ifrån sig på matematiklektionerna.

Nu riskerar den som har lyft fram musikens dominoeffekter att bli besviken. Forskare vid universitetet i Liverpool har gått igenom 38 studier om musikens påverkan från 1986 och fram till i dag. De konstaterar att det inte finns bevis för att musikutövande bidrar till att barn blir smartare eller att de lättare lär sig andra saker.

– När vi tittar på hur studierna har genomförts kan vi inte dra slutsatsen att musik har någon väsentlig påverkan på barns kognitiva eller akademiska färdigheter, säger Giovanni Sala, doktorand i kognitiv psykologi som genomfört studien tillsammans med professor Fernand Gobet.

Deras uppmärksamhet ökar oavsett vilken typ av aktivitet det är. Vi har till exempel sett samma effekt vid schackspel.

Framför allt har ingen kunnat visa att det verkligen är musiken som gör att barn blir intelligentare. Det kan lika gärna vara smarta barn som söker sig till att spela instrument. Socioekonomiska faktorer kan också spela in.

Senast i januari presenterades en dansk studie där forskare kunde se att de som spelade musik har ett bra arbetsminne. Men inte heller i det fallet kan de säga vilken som är den direkta orsaken.

De studier som trots allt visar att barn som musicerar gör bra ifrån sig på andra områden visar på små effekter. När musik jämförs med and­ra aktiviteter talar ingenting heller för att musik är bättre än något annat. Giovanni Sala och Fernand Gobet tror att det beror på att de som studeras är barn som gör något nytt och annor­lunda. Det ger dem en tillfällig energi­kick vilket leder till att de gör bättre ifrån sig i skolan och på kognitiva test.­

Forskningsöversikten When the music’s over. Does music skill transfer to children’s and young adolescents’ cognitive and academic skills? A meta-analysis kan hittas på sciencedirect.com

– Deras uppmärksamhet ökar oavsett vilken typ av aktivitet det är. Vi har till exempel sett samma effekt vid schackspel, säger Giovanni Sala.

Den svenska hjärnforskaren Fredrik Ullén har sett att musik rent fysiskt påverkar hjärnan, något han berättat om nyligen i Dagens Nyheter. På frågan om man kan ha glädje av de utvecklade hjärnfunktionerna även i andra sammanhang svarar han att det kan finnas vissa samband, men att han tror att den saken mer är kopplad till sociala funktioner. Som att det skapar sammanhållning att spela ihop vilket kan leda till en bättre studiemiljö.

Enligt Giovanni Sala är det väldigt svårt att fastslå ett orsakssamband, eftersom man måste utesluta alla andra faktorer. Sådana studier tar mycket tid och resurser.

–  Men om man inte kollar alla eventuella placeboeffekter kan man se positiva effekter av i stort sett allting.

Giovanni Salas och Fernand Gobets resultat har väckt reaktioner. Inte minst bland dem som vill se mer musik i skolan och gärna lyfter fram dess positiva effekter till beslutsfattare.

Ketil Thorgersen, lektor i musikpedagogik på Stockholms universitet, förklarar att studier om musikens påverkan på andra områden ofta används som argument för att stärka en satsning på konstämnen i skolan.

–  Men det är kanske fel väg att gå, säger han.

Han anser att det är bättre att fokusera på betydelsen av musiken i sig.

–  Musik, teater och den typen av verksamhet är ju bland det viktigaste människor sysslar med i sin vardag. Det är som man säger i Sverige: det vi gör på våra jobb är för att ha tid och pengar för att syssla med sådana saker som ger livet mening, säger Ketil Thorgersen.

Att musikens transfereffekter ofta hamnar i fokus tror han beror på att vi lever i ett samhälle där ekonomi och produktionsvärde räknas mer än sådant som är svårt att mäta och sätta ord på. Skolan handlar mer om Pisatester och nationella prov än bildning, och kultur hamnar långt ned i skolans statushierarki. Ämnen som svenska, matematik och engelska har trots allt mer timmar i grundskolan än musik, slöjd och bild.

Att påtala musikens betydelse för det som ger status i samhället blir en strategi för att försöka höja musikens värde på kuppen, menar Ketil Thorgersen. Han har själv arbetat som musiklärare och vet vilken skillnad det är att jobba på en skola där ämnet uppskattas jämfört med motsatsen.

–  Om skolan ser på konstämnen som något katten har dragit in är verksamheten som musiklärare jättesvår och då behövs argument för att rättfärdiga ämnets existens, säger Ketil Thorgersen.

Att estetiska ämnen är på väg tillbaka till gymnasiet skapar hopp om att folk börjar inse vikten av musiken i sig.

– Det är ett tecken som tyder på att folk börjar inse att det kanske inte var så gynnsamt att ta bort dem, säger han.

ur Lärarförbundets Magasin