Läs senare

Musik som räddar liv

Många problemtyngda och strulande tonåringar hittar rätt i livet genom Rädda Barnens musikprojekt i Malmö. Musiken drar dem till skolan. På köpet får en del av dem godkänt i kärnämnena. Det finns unga som sagt att musikprojektet eller IV-Musik räddade deras liv.

12 Maj 2011

Alla elever på skolan har ett starkt musikintresse, men det krävs mycket arbete för att få dem motiverade, berättar projektets grundare Mikael Svennerbrandt,
Lokalerna är hemlika och fräscha. Lektionssalens och kontorets glasväggar vetter in mot mittpassagen. Från våningen nedanför hörs taktfasta trummor och elbasar. Det är torsdag och eleverna har musik hela dagen. De repar i lokalerna en trappa ned. Resultatet ska bli en cd som släpps när den ettåriga kursen har avslutning till sommaren.

Rädda Barnens musikprojekt eller IV-musik (individuellt program med musik) är inne på nittonde årgången. I augusti varje år har många Malmöungdomar stigit in hit med en ryggsäck fullproppad med misslyckanden och svåra hemförhållanden. En hel del av dem har stolta gått härifrån med en cd i handen och med en börda som blivit lättare att bära.

– Här tar många revansch. Skolarbetet och musicerandet följs åt, säger musikläraren Pär Davidsson.

Idén är att om musiken upplevs som lockande och utvecklande, tar eleverna tag i kärnämnena. Då ser de att de fått en ny chans. Så blir det i många fall. Om man får tillfälle att hålla på med det man brinner för, smittar det av sig på allt annat. Lärarna understryker att kärnämnena svenska, engelska och matematik är lika viktiga som musiken. Målet är att de ska få godkänt i kärnämnena så att de kommer in på ett gymnasieprogram. Fokus ligger inte på vad de unga är i dag utan på vad de kan bli.

Många av dem landar, hittar en trygghet som de inte känt förr, får kontakt med ett gäng musikintresserade vuxna män och får mer hoppfulla tankar om livet. Inte så få unga killar och tjejer möter aldrig män som kan fungera som goda förebilder, varken i förskolan, grundskolan eller ens hemma.

– Här är vi tillsammans hela tiden. De får något slags familjekänsla, en grundtrygghet. Jag önskar att fler fick möjlighet att gå på en liten skola. Mycket handlar om barnuppfostran. Många gillar det och har saknat det tidigare, förklarar Pär Davidsson.

Eftersom de inte är fler än tjugo i klassen märker lärarna när något inte är som det ska, om någon får de andra i klassen att må dåligt.

– Vi är stenhårda med vissa bitar, som när det handlar om hur man uppför sig mot kamraterna. Där är vi nästan lite fyrkantiga. Att hålla tider är också viktigt.

Ett år, berättar han, gick tre muslimska killar och en nynazist i klassen. Efter ett tag insåg de att människor inte är så olika varandra ändå. Killarna blev kompisar. De såg inte längre tuppkammen och hudfärgen, som han uttrycker saken.

många av eleverna drömmer om att bli kända musiker. De flesta, men inte alla, spelar sedan länge hemma eller tillsammans med kompisar.

I musikrummen är det fullt ös. Oskar Ek på gitarr, Danso Osai på trummor och Christoffer Mårtensson på elbas övar på sin andra låt till klassens cd. Upprinnelsen till låten var en takt som Christoffer trummade med fingrarna, därefter skrev Oskar melodier till och Danso skrev en text han ska rappa. Sedan började de jamma ihop.

– Det är väl snart läge att spela in, säger Pär Davidsson när gruppen spelat låten ännu en gång.

– Vi är på god väg, men jag ska skriva om den lite här, svarar Oskar och pekar på sina papper.

När killarna kört sin låt ett par gånger till får vi en pratstund med dem. De berättar att de funnit varandra här på musikprojektet. Oskar lyssnar mest på jazz, Danso på rap och Christoffer föredrar punk och grunge. Det blir en bra mix, tycker de. Musiken de skapar har de stort inflytande över. Den enda begränsningen är att sexistiska och rasistiska texter är bannlysta liksom texter som propagerar för droger.

– Vi bestämmer det mesta, men lärarna ger oss goda råd, säger Oskar som tycker att han äntligen hamnat på en skola som tar musiken på allvar.

De uppskattar att skolans fyra lärare alla är musiker. På så vis står intresset för musik i centrum, tycker killarna. Men de gillar även att skolan börjar med morgonens tevenyheter tre dagar i veckan. Det ger en bra start på dagen, säger de.

– Man trivs här. Eleverna är justa. Det är nice, inte så mycket läxor. Chill, säger Christoffer och tittar upp från elbasen.

– Lärarna är förstående. De är inte så stiffa som vissa lärare kan vara, lägger Oskar till.

Är det en karriär som musiker de siktar mot?, undrar jag.

– Ja, jag vill fortsätta med musik, säger Danso och nickar med ett stort leende.

oskar och christoffer vill också ägna sig åt musik i någon form. De hoppas först klara godkänt i kärnämnena så att de kan komma in på ett gymnasieprogram.

Musikprojektets vuxna får höra många fasansfulla historier om hur de unga har det hemma. Mamma är ett vanligt tema i deras låttexter. Att vissa sticker ut rejält i sitt yttre och rentav ser farliga ut beror på att de behöver ett skal att gömma sig bakom, förklarar Mikael Svennerbrandt, som grundade musikprojektet.

– De är rädda. I takt med att rädslor och sociala problem upphör att skymma sikten blir det utrymme för musikskapande, säger han.

Ett akut problem, när vi besöker projektet, är att en av tjejerna inte har någonstans att bo sedan hon blivit utkastad hemifrån. Skolan hjälper henne att hitta ett boende. Några av eleverna måste skolan ringa för att de ska komma iväg på morgnarna. I vissa fall handlar det om att eleven har ångest inför att stiga upp ur sängen, i andra fall vaknar de inte eftersom de inte sovit på natten. En elev skjutsas ofta till skolan. Tjejerna och killarna tycker om att skolan bryr sig.

– En morgon hade jag mycket att stå i. Då ringde en kille och frågade varför jag inte ringde och väckte honom, berättar Mikael Svennerbrandt och skrattar.

En del får ordning på sitt liv efter musikprojektet. Somliga blir professionella musiker, andra blir lärare eller fastighetsskötare. Om man enbart tänker på vad de unga som kommer till musikprojektet är, ser det inte hoppfullt ut. Men om man inser vad en ung människa, mot alla odds, kan bli så blir bilden en helt annan. 

ur Lärarförbundets Magasin