Ingår i temat
Döm själv
Läs senare

Poängjakt slår ut lärande

Betygsfokus slår mot lågpresterande elever och kan hämma experimentlustan.
Därför bör du avdramatisera betygen genom att involvera eleverna, menar forskare.

22 Okt 2015

Kan du ibland känna att det är mycket fokus på betyg? Det är i så fall inte konstigt. Betyg debatteras mer och har större betydelse här i Sverige än i andra länder. Det förklarar Christian Lundahl, professor i pedagogik vid Örebro universitet, som tillsammans med forskarkollegor har kartlagt den internationella forskningen om betyg på uppdrag av Vetenskapsrådet. Att betyg har så stor betydelse här beror på att det är det viktigaste urskiljningsverktyget för att gå vidare till gymnasier och högskolor medan det i andra länder är vanligare med kompletterande prov, gymnasieexamen och inträdesprov.

– Tanken att ha det i Sverige är att lärare ska ha större inflytande över elevernas fortsättning. Det är tänkt att det ger elever mer rättvisa, säger Christian Lundahl.

Ett lärarsatt betyg bygger i regel på fler iakttagelser och svenska studier har visat att det är en säkrare prognos än resultatet på högskoleprovet.

– Å andra sidan blir det ett väldigt fokus på betyg jämfört med i andra länder, säger Christian Lundahl som menar att det kan bli svårt att tänka formativt, använda bedömning som ett sätt att främja lärandet, när så stor vikt läggs vid resultatet.

Betyg påverkar också lågpresterande elever i mellan- och högstadieåldrar negativt, visar internationella studier. Prov- och betygsliknande tester tenderar att stressa dessa elever snarare än att uppmuntra dem till förbättring. Och även om elever på gymnasiet har ett sundare sätt att se på betyg är det ingen effektiv drivkraft jämfört med när man jobbar mer med formativa tekniker, menar Christian Lundahl. Han anser därför att du som lärare bör låta eleverna vara delaktiga i vilka mål de jobbar mot.

– Det som är problematiskt med betygsättning är när det påverkar elevernas självkänsla. När eleverna inte förmår att separera prestation och person. Allt sådant kan man komma ganska långt med genom att ha samtal om vad det är som ger goda skolresultat och att det inte är den medfödda intelligensen som påverkar, säger Christian Lundahl.

Tarja Karlsson Häikiö, forskare och lärarutbildare vid Högskolan för design- och konsthantverk (HDK), tror också att betyg kan avdramatiseras genom att eleverna involveras i bedömningen. Att bjuda in eleverna till dialog om deras kunskaper och hur de ska göra för sin kunskapsutveckling är utgångspunkten för det bedömningsstöd i bildämnet som hon har varit med och tagit fram.

– På det sättet hoppas vi att eleven får lättare att förstå vad den blir bedömd på. Läraren behöver vara tydligare med vad uppgiften går ut på och vad som bedöms, säger hon.

Tarja Karlsson Häikiö anser att en »mätningskultur« har fått allt större genomslag i skolan med följden att resultaten riskerar att styra kunskapen. Konsekvensen kan bli att eleverna återupprepar och reproducerar kunskap för att få ett bra betyg i stället för att skapa ny kunskap som behövs för problemlösning och tänkande i samhället.

– Det är centralt i estetiska ämnen att tänka problemlösande och kreativt. På sikt kan mätningskulturen leda till ett stagnerat samhälle där man fokuserar på mätning och resultat i stället för att eleverna får utrymme att pröva och utveckla, säger Tarja Karlsson Häikiö.

Enligt Christian Lundahl finns det en risk med att allt för tydliga mål och kunskapskrav gör att den duktiga elevgruppen bara gör vad som behövs men inte mer än så om de vet exakt vad som krävs för att få högsta betyg.

– Jag kan tänka mig att det kan vara ett problem särskilt i estetiska och skapande processer, säger han.

För att motverka att eleverna sätter betyget i första hand tror både han och Tarja Karlsson Häikiö att det kan vara bra med att lägga in kriterier som att våga misslyckas och att pröva nya vägar för att bedöma att eleven når kunskapskravens högre betyg.

När det gäller att involvera eleverna i bedömningsprocessen är Christian Lundahls rekommendation att börja med det som sker i klassrummet, ställa enkla frågor som »varför tror ni att vi gjorde det här?« och »hur kan vi bygga vidare på detta?« och därefter gå vidare för att titta på kursplanen tillsammans med eleverna.

– Det gäller att man som lärare är bekväm i sin roll och att man vågar lite grann. Dels att ta den där extra tiden för att prata om det, men också att man vågar se bortom de direkta formuleringarna i läroplanen, säger han.

Ett sådant arbetssätt förutsätter att man är klar över vad som bedöms. Christian Lundahl möter ofta lärare med funderingar kring hur man ska bedöma. Det är inte konstigt, då han menar att vi har ett komplicerat betygssystem som i detalj berättar vad eleverna ska göra samtidigt som det finns ett stort tolkningsutrymme i vad som till exempel skiljer en enkel prestation från en utvecklad eller en välutvecklad prestation. Christian Lundahl har exempelvis träffat arbetslag med lärare i estetiska ämnen som har haft svårt att enas om vad kvalitet är och vad som är rimligt att förvänta sig. I sådana situationer råder han arbetslaget att försöka se vad man är överens om och identifiera vad som är allra viktigast att vara eniga kring eftersom det kan vara svårt att tycka lika om allt.

– Det är viktigt att vara säker på att det man inte är överens om inte får negativa effekter för elever. För då kan det bli godtycklig betygsättning, som att eleven hade fått ett A av mig men ett E av en annan lärare, säger han.

För att sätta ett rättvist betyg bör eleverna också få varierade uppgifter och kunskapsuppföljningar, menar Christian Lundahl. Eftersom den svagaste prestationen kan få stort inflytande måste eleven få flera chanser att visa vad den kan. Till exempel kan det vara så att elevens kunskaper till övervägande del motsvarar betyget C men någon del endast motsvarar E vilket betyder att ett lägre betyg ska sättas. Då kan det vara på sin plats att eleven får pröva om hen verkligen har ett E i det kunskapsmomentet eller om det bara var en tillfällig prestationsnedgång.

– Som lärare måste man vara mer samvetsgrann. Man bör göra fler bedömningar av liknande situationer, säger Christian Lundahl.

Genom att arbeta med flera olika sätt att bedöma elevens kunskaper på kan man också motverka effekten av att elever gynnas för att de är praktiskt eller teoretiskt lagda, menar Tarja Karlsson Häikiö. Handlar det om en praktiskt begåvad elev som har svårt att uttrycka processen teoretiskt gäller det att hitta ett sätt att mäta kunskapen på som passar just den eleven.

– Det är en jämlikhetsfråga. Om du bara sätter teoretiska kriterier på kunskap kommer du inte att nå alla elever. Lärare behöver en breddad kunskapssyn och didaktik för att kunna möta alla olika sätt elever har att lära sig på i skolan, säger hon.

Nu tänker nog många, hur ska allt detta hinnas med? Det är ingen lätt uppgift, medger Tarja Karlsson Häikiö som är fullt medveten om att en bildlärare till exempel i snitt har 300 elever i veckan. Just därför menar hon att eleverna måste ges utrymme för att ta ett större ansvar själva. Att endast binda upp elevernas bedömningsprocesser kring sig själv som lärare är väldigt tidskrävande.

Christian Lundahl liknar lärare i estetiska ämnen vid allmänläkare. En sådan tar emot väldigt många patienter, men hinner bara ställa enkla diagnoser. För säkrare diagnoser måste patienten träffa en specialistläkare som hinner göra flera komplicerade provtagningar under flera tillfällen. Med andra ord är det svårt att få tillräckligt med underlag för att göra en nyanserad och komplett bedömning med de förutsättningar som lärare­ i ­estetiska ämnen har.

– Dagens betygssystem kräver lite mer planering och framförsikt än tidigare. Man kan inte bara köra på och sedan ha ett prov för att se vad eleverna kunde. Man måste ha en plan för vad eleverna ska utveckla, Christian Lundahl.

Utveckla ditt bedömnings­arbete

Professor Christian Lundahl har varit med och tagit fram kostnadsfria webbkurser där du får lära dig hur du kan använda bedömning för elevernas lärande och din egen utveckling. Det finns en kurs för lärare i åk 4-6 och en för lärare på högstadiet, gymnasiet och vuxenutbildningen. Kurserna är uppbyggda på teoretiska avsnitt, filmer och texter varvat med praktiska moment och motsvarar en studietid på 30-40 timmar. Efter avslutad kurs erhålls ett intyg från Karlstad universitet. Läs mer på www.skolverket.se/kompetens-och-fortbildning/larare/bedomning-och-betyg

Psst…

Du vet väl att det finns bedömningsstöd i bild, musik och slöjd att ta hjälp av? Surfa in på Skolverkets bedömningsportal: bp.skolverket.se

ur Lärarförbundets Magasin