Ingår i temat
Döm själv
Läs senare

Så blir betygen begripliga

Det finns en föreställning om att det är särskilt svårt att förstå varför man får ett visst betyg i estetiska ämnen som bild. Men inte i Anette Herdbergs klass. Här är det faktiskt precis tvärt om – i alla fall om man får tro eleverna.

22 Okt 2015

Foto: Emelie Asplund

Av de konstverksbeklädda väggarna och de av lera, färger, penslar och papper välfyllda hyllorna kan man ana att det är bild som står på schemat för klass 9a på Internationella skolan i Göteborg. Men på de fyrkantiga borden, runt vilka eleverna slagit sig ner, finns det till en början inget material att jobba med. Det är kanske inte så underligt med tanke på att ett nytt arbetsområde, närmare bestämt konstnärliga epoker, precis har inletts.

Elevernas blickar är i stället riktade mot den vita tavlan där ordet skapa står skrivet vertikalt med versaler. Att man skapar i ett ämne som bild kan låta som en självklarhet men i det här fallet används ordet som en minnesregel för de kunskapskrav som ligger till grund för betygen. När bildläraren Anette Herdberg frågar eleverna om de minns vilka förmågor de tränar i bilden viftar snart flera händer i luften. En efter en rabblas de upp – skapa, kommunicera, analysera och presentera – och skrivs allt eftersom upp bredvid ordet på tavlan.

– Jag har tragglat kunskapskraven med mina elever sedan de började sjuan och min förhoppning är att de efter tre år hos mig ska greppa helheten och förstå hur de bedömts och varför de fått de betyg som de fått, säger Anette Herdberg.

Precis som i dag startar hon därför alltid ett nytt arbetsområde genom att koppla det till kunskapskraven. Det handlar helt enkelt om att berätta vilka förmågor som eleverna ska träna och vilka mål som ska nås. Hon ser elevernas förståelse för betyg och bedömning som en process som löper över hela högstadietiden och av den anledningen pratar hon i regel inte om alla förmågor vid varje enskilt moment.

Foto: Emelie Asplund

– I sjuan och åttan försöker jag bryta ner målen och fokusera på ett eller två i taget för att göra dem så konkreta som möjligt, det blir för svårt att förstå annars. I dag ligger exempelvis fokus på att skapa ett tidstypiskt verk inspirerat av en konstnärlig epok och på vad eleven vill kommunicera för budskap, säger Anette Herdberg.

Eftersom det är en nia, som är van vid det här arbetssättet, som sitter beredd i bildsalen i dag tar hon dock upp hela kursens innehåll och samtliga kunskapskrav redan nu.

Hon håller upp ett elevexempel, en färgsprakande tolkning av en Vincent van Gogh-målning, som hon bedömt tidigare och börjar ställa frågor till klassen. Vilken epok tror ni att den här eleven har inspirerats av? Vilket betyg tror ni eleven fick och varför? Vilket budskap kommunicerar verket? Det råder lite delade meningar om svaren på frågorna men det märks att eleverna har gjort det här förut. De flesta tycker att konstverket är snyggt och tekniskt välgjort men att budskapet är otydligt och att eleven därför antagligen inte fick ett A i betyg.

– Snygga grejer sticker fortfarande ut men det har blivit lättare att förklara varför slutprodukten inte är det enda som bedöms. Eleverna vet om att förmågan att kommunicera, analysera och presentera har lika stor betydelse för slutbetyget som kvaliteten på konstverket de gjort, säger Anette Herdberg.

Det innebär också att ett konstverk som till en början inte ser så estetiskt tilltalande ut plötsligt kan växa i betraktarnas ögon när eleven som gjort det förklarar tanken bakom sitt arbete.

– Den wow-effekten är väldigt häftig att se och det kan vara en lättnad för elever som anser att de inte har någon talang för bildämnet. De tänker ofta att det är lönlöst att försöka eftersom de ändå aldrig kan få bra betyg. Så klart har man ett försprång om man övat mycket hemma och redan kan en massa tekniker men jag vill verkligen få mina elever att ompröva tanken att de inte kan, säger Anette Herdberg.

Att involvera eleverna genom att diskutera tidigare elevexempel är ett sätt att göra bedömningsgrunderna begripliga. Elevexempel kan vara bra pedagogiska verktyg som förenklar och förklarar de mål som eleverna ska jobba för att nå men det finns också en baksida med dem. Anette Herdberg kallar det för »göra kopior-syndromet«.

– Elevexemplen får inte vara begränsande utan ska i den bästa av världar öppna dörrar som får eleverna att utmana sig själva genom att testa nya arbetssätt och tekniker. Helst ska exemplen också tydligt visa vilken förmåga som tränas i just det här momentet. Om eleverna däremot börjar härma och kopiera för att få samma betyg – då används de på fel sätt, säger hon.

Foto: Emelie Asplund

Ur sorlet, som uppstår när ett dussin tonåringar väl fått börja arbeta praktiskt, kan fraser som »jag vill ifrågasätta könsnormen« och » blir mitt budskap tydligt om jag gör det här föremålet?« urskiljas. Fraser riktade till närmsta bordsgrannen som tyder på en medvetenhet om att bildämnet handlar om mer än producera ett konstverk.

– Jag tycker faktiskt att det är lättare att förstå betygsättningen i bild. Läraren anstränger sig verkligen för att få oss att förstå på ett helt annat sätt än i exempelvis matten. Det borde vara så i alla ämnen tycker jag, säger Nadia Hassan innan hon fortsätter fundera på vilket budskap hon vill förmedla med sin tolkning av grottmålningar.

Att göra eleverna medvetna om hur de bedöms handlar också om att låta dem göra självbedömningar av sina insatser i matriser där kunskapskraven och målen med undervisningen finns beskrivna. Genom en egen digital portfolio på skolans lärplattform kan eleverna också följa sin utveckling under terminens gång. Där dokumenterar de alltifrån idéer och inspirationskällor till svårigheter de stött på och lärdomar de dragit. Det är ett ovärderligt verktyg för dem, men också för henne själv menar Anette Herdberg.

– Det är ibland det enda sättet för mig att kunna bedöma processmålen. Hur de tacklar eventuella motgångar, prövar och omprövar metoder och resonerar kring sitt arbete blir väldigt tydligt där, säger hon.

Ibland har hon inte ens en slutprodukt att bedöma. Saker kan som bekant gå sönder eller av olika anledningar inte bli klara i tid. Betygen måste och kan sättas ändå. Arbetsprocess och reflektion kan ändå aldrig bedömas enbart genom att titta på slutprodukten, menar Anette Herdberg.

Matriserna som hon och eleverna använder sig av är inte helt lätta att förstå. Språket är krångligt och innehållet likaså men eleverna tycker att de ger dem ett hum om hur de ligger till.

– Man kan alltid fråga om man inte förstår vad något betyder. Dessutom har vi alltid ett samtal med Anette under terminen då man får veta exakt vad det är som man behöver träna mer på. Då kan man få en extra uppgift av henne och får i alla fall en chans att höja sitt betyg, säger Ryan Chang.

Anette Herdberg visar upp en tidigare elevs självbedömning i matrisform tillsammans med den som hon själv gjorde för samma elevs räkning. Där kan man tydligt se att deras bedömning till punkt och pricka överensstämmer med varandra.

– Så klart är det inte alltid så tydligt men generellt sett har eleverna en god uppfattning om var de ligger betygsmässigt, säger hon.

Foto: Emelie Asplund

Tack vare självbedömningarna, den digitala portfolion och mitterminssamtalen kan Anette Herdberg därför ofta hoppa över de betygssamtal som annars brukar avsluta terminen.

– Många elever tackar nej till betygssamtal eftersom de redan vet var de ligger. Genom att prata med dem under terminens gång kan de i stället göra något åt sitt betyg innan det är satt. Det bidrar också till att göra det summativa terminsbetyget mer formativt vilket jag tror är det bästa för elevens lärande, säger Anette Herdberg.

ur Lärarförbundets Magasin