Läs senare

Så kan sången bli mindre könsstyrd

ForskningPojkars och flickors sjungande på högstadiet påverkas av stereotypa könsnormer, visar Linn Hentschels forskning. Men det finns knep för att komma runt det.

01 Feb 2018
Illustration: Lasse Skarbøvik

Hur märks det att könsnormer påverkar pojkars och flickors sång?

− Flickorna i studien berättar att sjunga bra i skolan handlar om att »kunna ta i men inte låta för mycket« och att leva upp till pojkars förväntningar: att sjunga nynnade, med ljus klang, behagligt och vackert. Trots att flickorna i studien visar större intresse för sång än pojkarna så tonar flickor ner sina sångkunskaper. Genusvetenskaplig forskning visar att flickors sätt att förminska sina kunskaper inför varandra kan vara ett sätt att hålla samman gemenskapen i flickgruppen.

− Förväntningarna som omger sjungande pojkar är färre och mer öppna för olikheter. Men om pojkar sjunger på ett sätt som anses feminint, vilket i studien visar sig som att sjunga likt opera, kan de bli retade av klasskamraterna. Pojkarna sjunger ofta rockigt eller så att det ska låta skojigt.

Flickorna kunde sjunga mer punkigt och rockigt och släppte sin återhållsamma sång. Det blev också mer tillåtet för pojkarna att sjunga med ljusare röst.

Vilka är de viktigaste resultaten?

− Det visar sig att sång uppskattas av de allra flesta elever oavsett kön. Men det finns skillnader mellan vilka möjligheter som pojkar och flickor ges i sångundervisningen.

Vem: Linn Hentschel är musiklärare med inriktning på sång- och ensemble-undervisning. För närvarande lärare vid musiklärarutbildningen vid Umeå universitet.

Vad: Med avhandlingen Sångsituationer. En fenomenologisk studie av sång i musikämnet under grundskolans senare år.

Hur: Linn Hentschel har följt elever och musiklärare i årskurs 7 och årskurs 9. Hon har gjort deltagande observationer och intervjuat lärare och elever.

Avhandlingen kan laddas ner här.

− Ett exempel är hur flickorna byter sångstämmor, till exempel mellan sopran, alt eller tenorstämma, för att få en balanserad körklang. Medan pojkarna, som är i minoritet i studien, inte ges möjlighet att växla mellan olika stämmor och få tillträde till samma lärande som flickorna. En fråga som musiklärare skulle kunna ställa sig är hur de organiserar körstämmorna. Kan man tänka sig att inte dela in efter kön? Ett av mina resultat visar att kören klingar likadant när flickorna och pojkarna på skoj byter stämmor med varandra i en luciatågssång.

Vill du lyfta fram något mer från din forskning?

− Att sjunga i målbrottet beskrivs i studien som ett fenomen mycket likt att sjunga när man är ovan sångare. Resultatet visar att de elever som är mer sångvana har lättare för att sjunga under målbrottet. Antagligen för att de känner sin röst bättre och kan styra den på ett annat sätt än ovana sångare. Som musiklärare kan det vara bra att känna till att en utvecklad sångvana innan målbrottet kan vara en hjälp för sång under målbrottsperioden.

− Det framgår också att flickors sång påverkas av målbrottet. Det finns även tidigare forskning som bekräftar det. Många av flickorna i studien är medvetna om att deras röster låter svagare, spricker och att de har svårt att hitta ton. Men flickornas målbrott benämns inte och tas inte på samma allvar som pojkarnas. En flicka berättade att hon fått höra av sina klasskamrater när hon sjöng att hon »fejkat för att få uppmärksamhet« och att hon skulle skärpa sig och sjunga rent igen. Det kan vara så att flickorna blir tvungna att anstränga sig mer för att fortsätta att sjunga under målbrottet, medan pojkarna förväntas sjunga sämre eller inte klara av att sjunga alls. Kraven som ställs på dem blir olika.

Hur kan man luckra upp de traditionella könsnormerna i undervisningen?

− Genom att försöka få in lekfullhet i sjungandet. I studien framgick det att könsnormerna kunde utmanas och förändras när eleverna och musiklärarna lekte sånglekar ihop, till exempel »Så ska det låta« eller när eleverna prövade att sjunga olika roller till en skolshow. När eleverna gick in i olika roller, till exempel genom att imitera artister, sjöng de starkare. Flickorna kunde sjunga mer punkigt och rockigt och släppte sin återhållsamma sång. Det blev också mer tillåtet för pojkarna att sjunga med ljusare röst. Eleverna blev också mer bekväma med att stå på scen och sjunga inför andra.

Var det något som överraskade dig?

− Ja, att några av eleverna som inte gick i musikklass hade uppfattningen om att sångröst är något som man har eller inte har. Det fanns en flicka i studien som helt vägrade att sjunga. Hon menade att hon var tondöv. För musikläraren blir det svårt att undervisa om eleverna inte ser sångförmåga som något som är möjligt att utveckla.

Varför är det viktigt med sång i musikundervisningen?

− Sång är ett uttryck som alla har rätt till. I studien visar sig sången som ett sätt att uppleva sig själv och andra. Flera av eleverna och musiklärarna förknippar sången med något som är väldigt personligt. De talar om att »våga« sjunga till skillnad från att spela instrument, vilket sällan kräver samma mod.

Hur kan lärare ha nytta av din forskning?

− Jag hoppas att avhandlingen ska inspirera musiklärare att reflektera kring liknande eller andra sångsituationer i sin egen verksamhet utifrån ett genusperspektiv. Studien kanske kan väcka tankar om stämindelningen i kören eller hur man kan se på sångträning under målbrottet.

− Jag hoppas att avhandlingen ska bidra till att flickor och pojkar ges samma möjligheter till sånglärande i skolan.

ur Lärarförbundets Magasin