Ingår i temat
Döm själv
Läs senare

Samma kunskapskrav oavsett slöjdart

Slöjd är ett ämne som, oavsett om det är trä- och metallslöjd eller textilslöjd, tränar samma förmågor. Elisabeth Lindell i Hedemora understryker vikten av ständiga lärardiskussioner om elever och resultat.

23 Okt 2015
Samma kunskapskrav oavsett slöjdart
Foto: Ulf Palm

Det är högt i tak i textilslöjdsalen på Vasaskolan i Hedemora. På många olika sätt, som läraren Elisabeth Lindell uttrycker det. 16 stora ljuddämpande plattor täcker den övre delen av den ena kortsidans vägg i salen som bland mycket annat pryds av två affischer. De hör på sätt och vis ihop med funderingar kring betyg och bedömning och vad som krävs för att få höga betyg. På den ena står det »Individality – don’t be afraid to be different« och texten på den andra lyder »Recycle – use it up, wear it out, make it do, or do without«.

En niondeklass med musikinriktning släntrar in i rummet, med olika mål. Några placerar sig i en soffa, någon i en fåtölj och någon på golvet. Vissa plockar fram sina arbeten, andra leker med sina mobiler och här och där suckas det över den egna slöjdarförmågan. Just nu arbetar de med svartstick, en typ av broderi som var väldigt modernt i England under 15- och 1600-talen och som kom till Sverige under 1600-talet.

Några veckor efter vårt besök ska elevernas svartstick-alster ställas ut i samband med att Södra Dalarnas hemslöjdsförening fyller 100 år. Elisabeth Lindell som är ordförande, passar gärna på att föra in de gamla teknikerna i undervisningen på skolan också.

– Då ska de helst göra det med en ny touch och sätta in det i något nytt sammanhang. Det stönas lite grann ibland, men sen märker de att det går att göra något kul och modernt även av svartstick, säger Elisabeth Lindell.

Eleverna har tagit sig an uppgiften på olika sätt, med varierande ambitionsnivå och skiftande entusiasm. Några jobbar med små, små tygbitar, vissa använder traditionella mönster och andra broderar jordens världsdelar på stora träskivor med hål i.

Elisabeth Lindell som är förstelärare på Vasaskolan, berättar om ett lärarprojekt på skolan, som handlade om formativ bedömning. Tanken var att få andra lärare på skolan att använda sig av formativ bedömning, det som är helt naturligt i de estetiska ämnena. Projektet ledde till intressanta diskussioner och mycket idébollande. Inte minst insåg Elisabeth Lindell att det är viktigt att sätta ord på vad och hur man gör när man gör sina bedömningar.

Projektet kom av sig efter stora omorganisationer på skolan, men ska snart dra igång igen.

Foto: Ulf Palm

På Vasaskolan håller de två slöjdarterna till i samma hus, men på varsin våning, textilslöjden på övervåningen och trä- och metallslöjd på nedervåningen. Eleverna väljer det ämne de vill ha och det är inte vattentäta skott mellan, eleverna gör som de vill och det är öppet att byta om de ändrar sig.

– Vi lärare ses flera gånger varje dag och diskuterar kontinuerligt elever och resultat. Slöjd är ett ämne och det är samma kunskapskrav och samma förmågor eleverna tränar. Om någon elev redan nått målen för ett visst betyg i träslöjden ska det mycket till för att jag ska sänka betyget även om eleven inte riktigt når ända fram hos mig, och tvärtom, säger Elisabeth Lindell.

Efter omorganisationen har Vasaskolan infört ett tvålärarsystem och med det kom ännu större grupper. Det innebär att två lärare per klass betyder trettio elever i en klass och då står slöjdlärarna med femton var.

– Då blir det svårt. Skulle en av mina elever vilja gå ner, då är det fullt. Träslöjdsläraren har fjorton bänkar och det är mycket sånt som styr. Vi hade klasser med tjugo elever förra året och då var det väldigt öppet att gå som man ville. Nu går inte det och det är synd. Sexton personer, det är många att ha koll på samtidigt och det har jag i nästan varje grupp nu. Som man i slutändan ska bedöma. Så det gäller att ha tentaklerna ute, tycker Elisabeth Lindell.

Hur jobbar då hon själv med betyg och bedömning i klassrummet?

– Jag har inga prov eller något sånt, jag jobbar nästan bara formativt. Jag bollar, återkopplar och försöker få eleverna att tänka själva: »Hur kan jag förbättra?«, »Hur kan jag gå vidare?«. Vi ska inte bedöma om man kan virka eller sticka, det är ju andra saker, säger Elisabeth Lindell.

Kamratbedömningar har blivit ett lyckat bedömningsredskap för henne. Det är ett sätt att tydliggöra för eleverna hur hon och skolan tänker kring bedömning och vad som förväntas. De får ett formulär och så får de sitta två och två och kolla på varandras produkter för att se hur man har följt instruktionerna utifrån hur slutprodukten ser ut.

Hon återkommer gång på gång till vikten av tydlighet när det gäller bedömning. Om någon frågar: »Om jag gör en sån här grytlapp, får jag A då?«, då gäller det att ta den diskussionen. Det är inte grytlappen det hänger på, det beror på hur den görs och då får Elisabeth Lindell förklara vad det är som bedöms.

– Egna initiativ är viktiga, egna lösningar och man ska pröva och ompröva. Men en del har inte motorn riktigt, de saknar den här ta-sig-församheten. Vissa vill ha allt serverat och då får man väl göra så med just de eleverna. Men egentligen kan man inte ens få E om man inte kan ta ett eget initiativ, om man ska hårdra det, säger Elisabeth Lindell och flikar in att läraren då måste bolla tillbaka, fråga vad eleven tror, tycker och tänker.

För eleverna är slutresultatet viktigt. Det är ju det de får med sig hem. Men i bedömningen är det vägen dit som räknas, hur eleven gör och inte hur det ser ut.

– Men ja, vad ska man göra, man kan sätta upp kriterierna på tavlan och prata och prata, säger Elisabeth Lindell som gjort just det, satt upp kriterierna på tavlan i den stora och ljusa salen.

Inför varje arbetsområde skriver eleverna en planering där de får berätta om sin idé och där de får förklara hur de tänker lägga upp sitt arbete och även göra en skiss. Efter varje arbetsområde görs en utvärdering. Elisabeth Lindell säger att hon ska försöka bli ännu bättre på att vara med och diskutera med eleverna när de gör sin planering.

»Hörni, kan ni samla ihop er lite grann. Är det någon som är borta, vet ni det? Är ni medvetna nu då om att tidningen är här? Så nu skärper ni er!«.

Vid ett av borden sitter Anna Hedlund med en duk med korsbårdsmönster. Hon hittade en bok i textilsalen och valde just det här mönstret.

– Jag kör bara på, det går bra för mig tydligen så … Jag har alltid gillat att handarbeta och ja, jag försöker ju visa det jag kan och hjälper till om det behövs. Vissa ord när det kommer till betygskriterierna är lite krångliga, men i det stora hela förstår jag innehållet, säger Anna Hedlund.

Lika självsäker när det kommer till textilslöjd är inte Dag Weibel som inte kommit så långt med sitt svartstickande. När jag undrar, lite slött kanske, hur det går, konstaterar han med ett skratt att det kan man diskutera och jämföra på många olika sätt.

– Du ser mina polare och så ser du mig. Du får skratta, det gör ingenting. Jag är nog bättre på det där med musik. Jag fokuserar inte så mycket på höga betyg här. Men i andra ämnen betyder det mycket, då får man följa kriterierna även om de ser konstiga ut, menar Dag Weibel.

– Vi utgår alla från vår egen nivå, säger Elisabeth Lindell och ler. Hon tycker att en del av styrkan med de kreativa ämnena är kontakten läraren får med eleverna och att slöjdämnet har påverkats av det nya bedömningssystemet och den nya läroplanen. Hon beskriver det som att det blivit mindre lekstuga, mer seriöst än när en elev kom till salen, gjorde något för att hen ville ha det och sen tog med saken hem.

Dokumentationen är svår erkänner hon och ler lite snett när hon säger att hon egentligen skulle sätta sig ner och skriva efter varje lektion, vad som har hänt och hur den gjorde si och hur den gjorde så. Men det är nog en utopi, menar Elisabeth Lindell. Det mesta finns ju i huvudet.

Hon poängterar att det viktigaste är att det är ett roligt ämne. Eleverna vill jobba med händerna och det ska de få göra också. De måste få vara kreativa. Inte får det bli teori av slöjdämnet. »Nej, usch«, suckar Elisabeth Lindell vid blotta tanken på den förändringen.

ur Lärarförbundets Magasin