Läs senare

Samtidskonst skakar om studenter

I Eva Cronquists studie möter blivande bild­lärare samtidskonstens metoder – vilket kan leda till en helt förändrad syn på bildämnet.

13 Maj 2016

Illustration: Lasse Skarbøvik

Vad handlar din studie om?

− Jag har undersökt vad som sker när bildlärarstudenter möter en bildpedagogik som bygger på samtidskonstens grund. Studenterna hade förväntat sig en mer traditionell bildpedagogik där de skulle få lära sig om tekniker och material. I stället fick de gå ut och undersöka samhällsfenomen och finna egna former för sina gestaltningar. Jag följde studenternas lärprocesser under en kurs som pågick i tio veckor.

Varför valde du ämnet?

− Innan jag började forska och undervisa i bildpedagogik vid Linnéuniversitetet, jobbade jag bland annat som konstpedagog på konsthall. Där var samtidskonsten en självklar del i vardagen. Men så är det inte i skolan. Bildlärare använder inte ofta samtidskonstens metoder och förhållningssätt i undervisningen, trots att det finns stöd i läroplanen för en mer kommunikativ och undersökande pedagogik.

Hur gick du tillväga?

− Jag undesökte studenternas blogg som var kopplad till kursen i samtidskonst. I bloggen fanns beskrivningar av arbetsprocesser, bilder och fotografier av gestaltningar och studenternas reflektioner om sitt arbete och sina lärprocesser.

Kan du ge exempel på någon övning som studenterna fick göra?

− Under en workshop skulle de lämna klassrummet och gå ut i stadsmiljön. Uppdraget var att följa den första person som han eller hon stötte på. Efter 30 minuter skulle var och en stanna upp och göra fyra teckningar utifrån fyra väderstreck och beskriva platsen. Senare i klassrummet fick de beskriva sina upplevelser av att förflytta sig från klassrummet ut i stadsrummet. Uppgiften handlade i första hand inte om att arbeta med färg, form eller bildkomposition utan om att undersöka och samla in material utanför klassrummet och gestalta upplevelsen på olika vis.

Du använder ofta begreppet transformativt lärande i avhandlingen. Vad är det?

− Det är ett perspektiv på lärande som beskriver hur individer omförhandlar tidigare uppfattningar och som kan leda till att ny förståelse uppstår. För en blivande bildlärare kan det leda till en ny syn på bildpedagogik.

Hur menar du?

− Det kan handla om att en student ändrar sin uppfattning om vad bildämnet ska innehålla. I stället för att bara undervisa om tekniker, färger eller uttryck, kan fokus förflyttas till att exempelvis låta eleverna utforska samhällsstrukturer eller demokratifrågor.

Vilka är de viktigaste resultaten i studien?

− Det är viktigt att förstå att lärprocessen är komplex. När de blivande bildlärarna mötte en pedagogik som grundade sig på samtidskonst, vilket de var ovana vid, reagerade de på olika sätt. Jag kan likna lärprocessen vid att de åkte runt i en torktumlare som vred och vände på deras uppfattningar och att de kom ut ganska vimmelkantiga. Några studenter gjorde motstånd och efterfrågade en mer traditionell undervisning. En annan grupp elever tog till sig av de nya metoderna, men tyckte å andra sidan att det fanns mycket att hämta från traditionell bildpedagogik. Hos den tredje gruppen elever tog nya tankar fart när de mötte samtidskonstens metoder. När de var klara med kursen såg de både på sig själva och på bildämnet med nya perspektiv, något som jag tolkar som ett transformativt lärande.

− Studien har också väckt viktiga frågor om vilka kunskaper som blivande bildlärare ska ha med sig ut i arbetslivet. Ska lärarutbildningen fokusera på att examinera ett visst innehåll eller är det viktigare att studenterna får med sig redskap för att kunna reflektera kring och kritiskt granska omvärlden? Ska bildämnet förändras från ett praktiskt estetiskt ämne till ett samhällsämne?

Vad skulle det kunna innebära om bildämnet blev ett samhällsämne?

− Jag tror att bildämnet skulle få en annan status och att bildläraren skulle bli en viktig samarbetspartner för andra lärare. Bilder får allt större betydelse i samhället och används av allt fler män­niskor för att kommunicera budskap, till exempel via sociala medier. Att kritiskt kunna granska och reflektera kring bilder och gestaltningar i samhället är en kompetens som eleverna behöver få med sig och som bildläraren skulle kunna ha och dela med sig av.

Vilken nytta kan bildlärare ha av din avhandling?

− Om någon vill jobba med samtidskonst i sin undervisning kan avhandlingen vara ett stöd. Den kan ge en förståelse för hur lärprocesserna går till och hur elever kan reagera när de möter samtidskonstens metoder. Avhandlingen skulle kanske också kunna bidra till att läraren börjar omförhandla sin egen syn på bildämnet.

Har du något tips på hur samtidskonsten kan introduceras i undervisningen?

− Ett sätt kan vara att samarbeta med ett konstpedagogiskt projekt på ett konstmuseum eller en konsthall. Deras pedagoger kan hjälpa till med idéer och metoder i början.

Har du själv påverkats av studien när du undervisar blivande bildlärare?

− Jag har blivit lugnare. Jag accepterar att lärande inte är lätt och vågar möta frågor från kritiska eller frustrerade studenter på ett nytt sätt. Det handlar inte längre om att jag snabbt ska försöka förklara eller berätta de riktiga svaren, utan om att våga vänta in deras egna utforskningar och lärprocesser.

Kommer du att gå vidare med studien?

− Absolut. Jag är uppslukad av ämnet! Det kommer att bli en doktorsavhandling där fler studenter ingår i studien. Jag kommer också att titta mer på hur lärprocesser uttrycks, till exempel i bilder och installationer.

Spelet kan börja: Om vad en bildlärarutbildning på samtidskonstens grund kan erbjuda av transformativt lärande. Licentiatuppsats vid Linnéuniversitetet som lades fram i november 2015. Kan laddas ner på: http://lnu.diva-portal.org/

ur Lärarförbundets Magasin