Läs senare

Serieskolan i Malmö. Manga har modiga och starka kvinnokaraktärer 

Håller Malmö på att bli ett centrum för serier? Ja, det är i alla fall en målsättning menar Fredrik Strömberg, ordförande i Seriefrämjandet och kursledare på Serieskolan. Bild i skolan har också besökt en utställning om den japanska mangan. Japan har den största utgivningen av serier i världen och den vänder sig till alla åldrar och innehåller tänkbara intresseområden. 

14 Dec 2005

”Teckna serier är ett svårt hantverk – och vi satsar på just själva hantverket och inte på datorer!” Den som säger så är Fredrik Strömberg, ordförande för Seriefrämjandet och kursledare vid Serieskolan i Malmö. 

När jag ser mig omkring i ateljéerna i Röda Huset vid Industrigatan så förstår jag vad han menar. Där sitter studenterna djupt koncentrerade i sina arbeten vid ritborden. Ritbord som, förutom den pågående teckningen, är täckta av skisser och allehanda ritmaterial. På väggarna sitter seriesidor i olika stilar och innehåll. Lärarens white-boardtavla är fylld av olika karikatyrer som varit ämnet i en just avslutad lektion. Jag känner själv lusten att gestalta stiga upp inom mig. Varför fanns det inte skolor av den här typen när jag var i tjugoårsåldern? 

Då, på den tiden, fyllde ju också serierna barn och ungdomars behov av fantasi och dramatiska berättelser om världen utanför det egna lilla rummet. Ett pojkrum på den tiden hade högar av olika seriemagasin. Lika förtalade då, som datorspelen är i dag, av vuxenvärlden och inte minst i skolan. Detta trots att man i fantasin fick resa till exotiska platser runt om i världen eller få kunskap om olika konflikter eller relationer mellan människor av skiftande karaktärer och i olika sammanhang. I smyg läste jag under lektionerna om kapten Mickis äventyr i serietidningen ”Vilda västern” som med sin avlånga och smala form precis passade in bakom locket för pennor och bleck och därför skymdes för lärarens forskande blick från katedern. 

– Men hur är seriens ställning i dag? frågar jag Fredrik Strömberg. 

– I dag är de accepterade på annat sätt än tidigare. Vilket man bland annat kan läsa om på kultursidorna eller se och höra i teves och radions bevakning av kulturens uttryck. Där får serien idag mer utrymme och behandlas oftast seriöst, menar Fredrik Strömberg. – Men, läser ungdomar serier i dag? undrar jag. 

– Jo det är klart att de gör men det ser annorlunda ut numera.Inte minst har de japanska mangaserierna fått ett genombrott i Sverige och engagerar många ungdomar, som också inspireras till att teckna själva. Bonnier har sålt över en million mangahäften om Dragon Ball. Jag har sett 10-åringar stå och gråta när senaste volymen inte kommit ut i tid. 
  
– Vad är det som är så speciellt då med manga? 

– Den har starka karaktärer i sitt persongalleri som griper tag i läsarna. Det är också smockfullt med starka kvinnor. Där har serierna en potential som lockar flickor både som läsare och kreatörer. 

I ett avskilt hörn i den stora ateljén sitter Hellevi Rindström och Josefine Svenske i en liten soffa och planerar sitt projektarbete, en serie som de kallar ”Polly Darton” med huvudkaraktären stylad i kläder som för tankarna till ”charlstonmodet”. 

Vid ett av tecknarborden sitter Nicklas Möller med en sån där lång vit skärm som skjuter ut från pannan som redaktörer brukade ha i gamla amerikanska filmer. Nicklas har det för att ge honom bästa ljus och koncentration för den manga-gestalt han jobbar med inför en kommande utställning 

– För mig har det varit självklart att teckna serier sedan jag var liten, säger Nicklas. 

Mittemot honom sitter Kollbein Karlsson som berättar att han först började att skriva men fann att bilden var starkare eller så använder han bilden i en kombination med ord för sina sagor. Som barn tyckte han om att berätta och ritade bilder i sanden. Som Hopiindianerna, tänker jag. 
 
– Hur är mangas ställning i Japan? frågar jag Fredrik Strömberg. 

– Den är väldigt stark. Men manga är inte bara för ungdomar där, utan den skiljer sig, mot här hemma, genom att den vänder sig till alla åldersgrupper, intressen och smakriktningar. 

Han berättar också att de mest populära serierna blir nästan undantagslöst omgjorda till animerade filmer, så kallade animé. Filmer som japanerna bland annat ser i sina mobiler. Mobiltelefonen har utvecklats efter andra behov, kopplade till den japanska kulturen. Att se teve i mobilen är till exempel en självklarhet där. I bakgrunden finns att i Japan är inte husen i nummerföljd, utan registrerade i byggordning. Därför visar också mobilernas display en kartbild så att man kan orientera sig fram till huset man söker. Tidigare fanns alltid en karta på baksidan av visitkortet. En företeelse som tidigt öppnat för manga i mobilerna berättar Fredrik för Bild i skolans utsände 

Här finns också ett rum med många datorer där flera av eleverna sitter och jobbar. 

– Men, Fredrik, du talade tidigare om hur viktigt det var med hantverket. 
 
– Jo, vi lägger tonvikten på arbetet med handen och pennan här på skolan. Men datorer är ju ett verktyg i dag som du inte kan undvara. Eleverna färglägger, textar, retuscherar och gör egna hemsidor i datorn. Att ha en egen hemsida är i dag helt nödvändigt för att promota sig själv. Man kan givetvis också teckna i en dator, men vi lägger tonvikten på det hantverksmässiga på vår skola. 

– Du måste komma till vernissagen av utställningen ”Manga! – De japanska seriernas intåg” på Kulturhuset Mazetti nu på lördag, avslutar Fredrik vårt samtal. 

JAG LOVAR ATT KOMMA och ett par dagar senare besöker jag utställningen i den gamla godisfabriken. Kulturen tycks flytta in i industrialismens gamla och oftast vackert byggda fabriker runt om i landet. 

– Vi arbetar hårt på att göra Malmö till ett centrum för serier säger Fredrik Strömberg, och blickar ut över utställning som är fylld av japanska bildrullar som hänger ner från taket med ord och bild om den japanska mangan. Japan anses vara världens största serieproducent där serierna säljs i millionupplagor, läses av nästan alla och innehåller ett berättande om de flesta tänkbara ämnen, fyllda av våld, poesi och symboluttryck. 

I utställningslokalen är det fullt av ungdomar – inte minst flickor som är utklädda i sina mangafavoriters kläder. Flera sitter och läser serier medan andra blir undervisade i tecknarstudion, som Serieskolan byggt upp och där studenterna har pedagogiska uppgifter. Andra är samlade vid bokbordet som bland annat innehåller flera fanzintidningar med manga. Berättade från höger till vänster som sina japanska föregångare. Fanzines är en sorts ickekommersiella ”underground”- eller amatörtidningar som är billiga att producera och som inte distribueras av till exempel Pressbyrån. Många ungdomar som vill berätta i ord och bild är engagerade i fanzines där man kan skriva eller teckna det man själv vill utan att snegla på en läsare eller förlagens direktiv. 

På bokbordet hittar jag en svensk manga i en fanzinutgåva som heter ”Till ditt minne”. Elise Rosberg heter tecknaren och jag träffar henne för en pratstund. Elise är klädd i speciella mangakläder. 

– Det kallas cosplay när man klär ut sig som seriefigurerna och samlar på allt som går att få tag på om en favorit, säger Elise. 

Hon berättar att hon går i nian och får stimulans av skolans bildlärare, men hon har också fått göra manga i matten. Elise tänker söka till ett estetiskt gymnasium och sedan utbilda sig vidare till mangatecknare. 

– Gärna i Japan, säger hon. 

– Vad är det du tycker är så bra med manga, frågar jag Elise. 

– Det är en annan verklighet och jättefina och starka historier. Bild och ord är likställda. I manga är kvinnor också huvudpersoner – flickor är viktiga där, säger Elise Rosberg övertygande. 

– Vad betyder ditt fanzinalbum för dig och trycker du dem i skolan? 
 
– Det är ett möjligt och billigt sätt att kunna ge ut en tidning, för att pröva på och att komma vidare och att bli sedd. Mina fanzines trycker jag på pappas jobb, avslutar hon med ett leende. 

INNAN JAG LÄMNAR DEN EXOTISKA SERIESTADEN gör jag ett besök i hamnen, för att på närmare håll bese höghuset ”Turning Torso” och även med lite vemod kasta en blick på platsen där en gång den mäktiga ”Kockumkranen” stod – namne med undertecknad reporter. Kanske är ändå det fantasifulla och vågade ”Turning Torso”, trots boende åt de välsituerade, en metafor för det nya kreativa Malmö, som jag tror mig ha mött en del av under mitt besök. 

FAKTA • Antagning till Serieskolans första år sker genom arbetsprover. Till andra året söker man genom att fördjupa serieskapandet i ett självständigt projekt. Man kan också söka direkt till andra året genom att visa att man på annat sätt skaffat färdigheter som möjliggör studier andra året då man också kan söka studiemedel.   http://hem.passagen.se/cocktail_13/ www.serieframjandet.se 

ARNE KOCKUM 

ur Lärarförbundets Magasin