Ingår i temat
Plats för skratt
Läs senare

Släpp sångarna loss

HumorMusikläraren Angelica Pettersson använder sig av tändstickor och skratt för att få eleverna att våga kasta sig ut.

av Elisabeth R Brising
24 Mar 2017
24 Mar 2017
Foto: Lasse Burell

För musiklärare är humor superviktigt för att minska prestationsångesten hos eleverna, tycker Angelica Pettersson.

– Det är så personligt att visa vad man kan, särskilt att sjunga och särskilt i högstadiet.

Målbrottet är en känslig tid för många. Killar som tidigare sjungit ut och tyckt det var kul vägrar plötsligt i rädsla för att få en tupp på stämbanden. För att minska stressen har Angelica Pettersson ett arbetsområde om rösten i årskurs sex, eftersom problemet brukar börja då.

… det blir jättemycket garv för alla låter jättekonstigt med käkarna i uppspänt läge.

– Jag pratar om rösten, vad som händer och varför. De får fakta om målbrottet, att alla går igenom det, även tjejer, och att det inte är farligt att sjunga – vilket de kan tro. Det hjälper bitvis.

För att få alla att slappna av kör Angelica Pettersson en inledande övning som hon hittat på Facebookgruppen Musiklärarna. Hon delar ut varsin tändsticka som eleverna får bryta av på hälften och sätta mellan framtänderna så att det inte går att stänga munnen.

– Sedan sjunger vi något tillsammans – oftast: Jag fångade en räv en dag – och det blir jättemycket garv för alla låter jättekonstigt med käkarna i uppspänt läge. Och det blir inte lika konstigt att låta annorlunda.

Musikläraren Angelica Pettersson sjunger ut med hjälp av tändstickor.
Foto: Lasse Burell

Eleverna fortsätter sjunga med tändstickan på olika sätt och försöker artikulera. Efteråt får klassen fundera kring övningen och varför de gjorde den.

– De brukar säga att de har lärt sig att röra läppar och mun mer i sången, artikulera mer. Och att det tog bort det som var läskigt, att det var kul och bra.

Ett annat sätt att leka med sången är att göra uppsjungningar med knasiga ord.

– Försök sjunga spettekaka på skånska om och om igen!

Ordvrängaren »Prillepralleprolle-prillepralleprolle« kan också få eleverna att börja skratta.

– Eller att jag själv överdriver om de tycker det är tråkigt: Å nej o nej o nej o nej, sjunger jag då som en övning. Som de ska härma, säger Angelica Pettersson

När klassen spelar instrument ihop och skapar musik och text kan det behövas lekfullhet för att lätta upp låsningar. Eleverna har ibland otroligt höga krav på sig själva, upplever läraren.

– Det blir inte som vid en vanlig uppsats eller inlämning, utan musiken känns mycket närmare dem själva. Jag använder humor för att ta udden av det, så att de vågar jobba och prestera, säger hon.

Till exempel brukar Angelica Pettersson spela eller sjunga fel med flit och säga: »Hoppsan – så kan det gå« och skratta.

Förstår eleverna att du låtsas göra fel?

– Både och. De äldre kanske ser det, men de börjar ändå garva och märker att det inte är hela världen att misslyckas.

När eleverna ska skriva egen musik fastnar de lätt i tanken att det måste bli bra direkt.

Då brukar Angelica Petterson göra överdrivna exempel på låtar, som en sång om gardiner.

– Jag vill visa att det går att skriva om vad som helst. Det måste inte handla om personliga kärleksrelationer.

Hon kan göra väldigt långa meningar på kort melodi så att klassen börjar skratta. Sedan diskuterar de hur man kan bearbeta låttexten så att den går bättre ihop med melodin. Angelica Petterson vill visa hur man testar sig fram och lär sig på det sättet. Eleverna tycker också att det är som roligast i skolan, upplever hon, när de får vara med och skapa något ihop, med ramar från läraren. Som i årskurs nio då alla elever på Svanbergaskolan gör en pop- och rockshow med covers och danser från 50-talet till i dag.

Balans. Angelica Pettersson ser inte allvar och humor som motsatser – tvärtom – har eleverna roligt lär de sig mer.
Foto: Lasse Burell

– Det är en jättetradition på skolan och eleverna vet att de ska göra det i nian och att de får vara med och bygga upp hur. Förra året gjorde vi en Skavlanvariant som inramning och nu blir det melodifestival.

För att få eleverna att våga stå på scen är det bra om lärarna vågar bjuda på sig själva också, tycker Angelica Pettersson. Och det gäller inte bara musiklärarna.

– I vårt luciatåg senast gjorde lärarna ett Staffan-stalledräng-battle mot varandra med olika musikstilar. Sådant är väldigt populärt bland elever och föräldrar.

Andra sätt att tänka utanför boxen är att använda sig av oväntade inslag i musikhistorien. Angelica Petterson vet att konstmusiken kan uppfattas som tråkig. När hon tar upp en epok pratar hon därför också om kläder, hur man levde och ger roliga fakta kring hygien – eller bristen på den: att man inte borstade tänderna eller badade innan man gick på bal. Eleverna kan skratta åt sådant som att man satte en limpa i håret för att få volym, eller att killarna hade byxor som slutade under knäet och knästrumpor för att vaderna ansågs sexiga på den tiden.

– Jag visar på hur man agerade då för att de ska få en helhetsbild av epoken.

Angelica Pettersson har nästan 300 elever från årskurs ett till nio på Svanbergaskolan i Norrtälje. Oavsett ålder försöker hon alltid få kontakt med klasserna genom skrattet.

– Jag använder det jättemycket för att få eleverna trygga, för att de ska förstå att det är helt okej att misslyckas och att man kan lära sig genom det.

Under de första minuterna på lektionen fångar hon upp dagens läge.

Använder du humor i undervisningen?

Hur gör du och hur funkar det?

Skriv till oss på uttryck@lararforbundet.se

– Man skämtar lite med varandra, ser om de har en bra dag eller om de är trötta. Deras svar blir en respons till mig var jag ska lägga dagens lektion.

Är svenska skolan en allvarlig plats tycker du?

– På sätt och vis. Mycket av innehållet är ju allvarligt, men sedan behöver ju sättet att lära sig det på inte alltid vara det. Man kan använda olika metoder för att nå insikt och förståelse.

Kan det inte bli töntigt när lärare ska försöka vara roliga?

– Jo, det kan det bli (skratt) men då får det väl bli det. Då tänker jag bara: Ja ja det funkade inte – då får jag testa en annan variant. Det tror jag elever läser av – ens egen känsla inför sig själv. Om man vågar bjuda på att göra bort sig.

Musik och andra estetisk-praktiska ämnen beskrivs ibland som lite av »rekreationsämnen« där barnen mest har kul. Finns det en risk att estet­glädjen sänker ämnenas status?

– Visst finns en bild av att det är mer lek och ploj-ämnen än att man ska lära sig saker. Men det gäller att hitta en balans mellan att ha skoj och förmedla att det här är ett ämne som alla andra där vi tränar på olika saker för att bli bättre.

– Vi kan jättegärna ha kul men vi har också mål vi måste nå. Man måste vara tydlig från årskurs ett med det. Förstå att det inte är en motsättning. Snarare hjälper det oss att nå målen om eleverna tycker det är roligt och meningsfullt, tror jag.

Vissa lärare är kanske rädda att mista sin auktoritet om de är för »roliga«. Har det hänt någon gång att du tappat kontrollen och att det bara blivit trams?

– Ja, men det var länge sedan. Jag kan se den faran, men det ligger i vår profession att kunna hantera klassen, är man en duktig lärare kan man det. Sedan måste man ju som lärare få vara ny i yrket, testa och lära av sina misstag.

Ser du några problem med humor i klassrummet? Kan det gå för långt mellan eleverna?

– Det gäller att ha den där härliga fingertoppskänslan och vara tydlig när gränsen har passerats – säga att det där var inte okej eller bra. Så att alla ser det. Men det är svårt att säga exakt var gränsen går, det får man känna från fall till fall. Från klass till klass. Vissa grupper har trygg stämning och mycket humor, andra har inte den där tryggheten.

ur Lärarförbundets Magasin