Ingår i temat
Klarspråk
Läs senare

Snacka om bilder

KlarspråkKontext, konnotation och kontur. På högstadiet i Södermöreskolan nöter Lotta Rautio in knepiga begrepp i samband med praktiska övningar.

av Elisabeth R Brising
06 Sep 2017
06 Sep 2017
Lotta Rautio.

– Jag har väldigt stark tilltro till att bild­ämnet förstärker språket hos eleverna, säger Lotta Rautio, bildlärare i Kalmar.

Hon bemödar sig hela tiden om att använda rätt begrepp.

– Orden ingår i ämnets karaktär. Om det är svårt för eleverna förklarar jag hellre igen, man får repetera hela tiden, säger hon.

Det är ett oerhört snabbt flöde och man reflekterar inte så mycket. Unga är mycket mer konsumenter av bilder än skapare.

Lotta Rautio listar ett antal ord som hon hela tiden återkommer till i samtalen om bilder med sina elever. Ofta i form av frågor: Vad är det för teknik som används? I vilken kontext finns bilden? Vilka normer speglar den? Om eleverna till exempel får en reklamuppgift pratar Lotta Rautio om kommunikationsteori. Vem sänder ut budskapet? Vad vill man förmedla? Vilka kanaler använder man? Vem är mottagaren av bilden?

Hon använder alltid de rätta orden direkt i stället för att förklara med enklare ord. Och hon gör det samtidigt som eleverna arbetar praktiskt.

– Om vi jobbar med teckning står inte jag och förklarar varje begrepp, då skulle vi prata ihjäl ämnet. Jag förklarar under arbetets gång, kanske lyfter jag ett begrepp på tavlan ibland, säger hon.

I arbetsbeskrivningarna som eleverna får finns alltid ämnesord med som är specifika för just det arbetsområdet. Efter hand plockar Lotta Rautio upp orden i samtal för att se om de fastnat. När eleverna ska utvärdera andras bilder bedömer hon om de kan använda bildbegrepp. De får också använda språket när de ska beskriva sin egen arbetsprocess från idé till färdigt resultat.

Foto: JJ Sulin, Getty Images

– Det är skillnad om de skriver »jag har ritat och målat« eller om kan de beskriva att de använt akvarellfärg eller akryl till exempel.

Förutom bildanalys och samtal ska eleverna få möjlighet att lära sig facktermer inom olika arbetsområden, som vad olika material, färgtyper och tekniker heter.

– Jobbar jag med ett ämnesområde använder vi förstås ämnesspecifika ord för det. Som i teckningslära, då pratar jag om valör, klot, volym, djup, kontur och skalperspektiv. Då får man ju förklara de orden, säger Lotta Rautio.

I början finns ett motstånd hos eleverna att beskriva sin process, men det brukar lossna och bli bättre med övning, tycker läraren. Ibland möter hon elever som är mycket bättre på att skapa praktiskt än att skriva eller prata om bilder. Lotta Rautio tycker att estetlärare måste lita på sin egen kompetens i sådana situationer.

– Du kan ha en elev framför dig som solklart har hög kompetens, som kan uttrycka sig på många områden och har ett fint spektrum konstnärligt, men som inte vill uttrycka sig så mycket i ord. Då får man lita på sin profession och locka ut kunskapen på andra sätt.

Kanske med kortare samtal där analysen ändå glimmar till. Lotta Rautio betonar att bedömningen går lika bra att göra muntligt som skriftligt, men att orden behövs för att man ska kunna ge eleven det A hen förtjänar.

Det finns också motsatsen, elever som försöker »skriva sig till« ett högt betyg med långa textanalyser.

– Jag menar inte att det är dåligt att skriva mycket, men det kan bli intetsägande. Det finns en risk att man som elev bara skriver det man tror att man ska för att gå igenom systemet.

Med nya medier kommer också nya begrepp i bildämnet. Många unga fotar mycket till sociala medier, men fokus ligger mest på att det ska se snyggt ut, upplever Lotta Rautio. Även om eleverna använder digitala medier mycket betyder det inte att de kan granska dem kritiskt.

– Det är ett oerhört snabbt flöde och man reflekterar inte så mycket. Unga är mycket mer konsumenter av bilder än skapare, säger Lotta Rautio.

Därför är det är viktigt att skolan ger eleverna verktyg för att förhålla sig till det visuella medieflöde vi alla lever i.

– Här tycker jag vi i bild ligger långt fram jämfört med andra ämnen.

I Lotta Rautios sjuor har de pratat om vad som stressar eleverna i sociala medier och gjort gipsmasker utifrån idén om en mask som man sätter på sig för att »platsa in«.

Lotta Rautio tar upp digitala tekniker och begrepp som greenscreen, animation, Imovie, helbild, halvbild, miljöbild, vinklar och budskap.

En annan del av bildämnets teori är konsthistorien. Här finns en hel värld av olika ord och ismer som expressionism och impressionism att lära sig. Ett grundkrav i nian är att man i alla fall känner till några ismer, tycker Lotta Rautio.

I 9:an får eleverna gestalta varsin konstism eller period på en stor kub. Kubens sidor fylls med fakta om ismen, en känd konstnär samt egna tolkningar.

– Jag vill att de ska jobba med teorierna praktiskt. De får ut mer av det än av att de skriver ner fakta om en epok, då fastnar de lätt i Wikipediaträsket.

Alla artiklar i temat Klarspråk (6)

ur Lärarförbundets Magasin