Ingår i temat
Ideal
Läs senare

Tar ton för den egna rösten

TEMA IDEALEnkelt, rakt och tydlig textning. Musikläraren Maria Sundelin sjunger utan krusiduller för att vara en motvikt mot dagens idoler.

21 Okt 2016

Foto: Jeanette Andersson

Tisdag förmiddag i september. Musiksalen, med gardiner med noter på, är inte stor, men alla får plats. När eleverna kommer in tar hon var och en i hand. Sedan tar de pärmarna från hyllan och intar sina platser; de sitter på pallar längs en rund röd matta. Maria Sundelin sätter sig vid pianot och berättar vad de ska göra. Det lämnas inte mycket tid för snack, Hon börjar spela och eleverna, de går i trean i Bo skola på Lidingö, sjunger Bo skola-sången, med rörelser till. Alla tar i, alla sjunger i rätt tonart och alla kan texten utantill.

– Ja, i den här klassen finns inga problem, säger hon.

Eller så är det hennes stil som lärare som gör att alla vågar ta i när de sjunger. Hon har auktoritet utan att vara auktoritär.

Maria Sundelin är utbildad musiklärare mot de yngre åldrarna, sångare och sångpedagog och har arbetat som musiklärare på Bo skola i snart sex år. Hon växte upp i Gällivare på 70- och 80-talen, lyssnade på soul och funk när andra lyssnade på Gyllene Tider och Noice. När Madonna tog plats på den internationella musikscenen började hon genast härma hennes sångstil. Madonna var, och är, hennes ideal.

– Jag tycker att hon håller fortfarande. Hon kanske inte är den bästa sångaren, men ser man till hela hennes produktion är hon fantastisk. Hon är mångsidig, kan både sjunga och dansa, och har ett bra budskap: Respect Yourself. Det budskapet var bra för tonåringar då och det är bra nu.

När Maria Sundelin var 20 år började hon ta sånglektioner på Framnäs folkhögskola och fick en sångpedagog som undrade om hon lyssnade mycket på Madonna. Det gjorde hon ju och pedagogen sa att hon var tvungen att sluta med det för att hitta sin egen röst. Och i dag förmedlar hon själv till eleverna att de måste sjunga med sina egna, unika röster. De ska inte sjunga som Rihanna för de är inte Rihanna. För att få sina elever att hitta sin egen stil, sjunger hon så rakt och naturligt hon bara kan, utan vibrato och utan att lägga till för många andra ljud. Eftersom budskapet är viktigt för henne, lär hon också eleverna att artikulera. Då behöver de inte sjunga så starkt. Hon är också noggrann med att sjunga i elevernas tonläge, små barn har ljusare röster än vuxna och kan inte sjunga lika lågt i registret. Men det får heller inte bli så högt att hon måste använda vibrato.

Foto: Jeanette Andersson– Härmande har alltid förekommit, på min tid pluggade vi in texterna som fanns med på skivomslaget, eller tittade på MTV, och så sjöng vi med och härmade.

Ideal kommer och går, barn och ungdomar har alltid velat likna sina idoler och velat ta in det som är nytt. När Alice Babs slog igenom med Swing it magistern innehöll läroplanen så kallade stamsånger, berättar Maria Sundelin.

Det var sånger som alla skolelever skulle lära sig på musiklektionerna, fastställda av Skolöverstyrelsen; det var bland annat Sveriges, Danmarks, Norges och Finlands nationalsånger, Kungssången, Sverige, Glädjens blomster och senare också Islands nationalsång. Alla hade inte musik, eller sång som det hette då. Eleverna sjöng upp inför läraren och klasskamraterna, och de som sjöng finast valdes ut för att bilda klass- eller skolkören. Idealet då var en nästan klassiskt skolad röst, så man kan tänka hur stort genomslag Alice Babs med sin jazz och swing fick hos ungdomen (och vilket rabalder hon väckte bland de vuxna) och att hon blev idealet. 1969 togs stamsångerna bort från läroplanen, men diskussionen om det är bra eller dåligt med någon form av kanon återkommer då och då.

– Jag hade en musiklärare som absolut tyckte att vi skulle kunna Jungman Jansson. Vi sjöng den en hel termin, men jag förstod aldrig varför – vi bodde i Gällivare i Norrlands inland och ingen vi kände jobbade på havet.

Alice Babs var den tidens sångrevolutionär och fick många ungdomar att lyssna på jazz. I dag finns en stor variation i vad barn och ungdomar tycker om, på Youtube finns allt. Det mesta är populärt: Abba och Ted Gärdestad, Beatles och Michael Jackson. Aviici är stor, liksom Ariana Grande, berättar Maria Sundelin. Många tittar på Melodifestivalen förstås, och härmar dem som är med där. I dag finns också tv-programmet Idol, som hon i princip inte har något emot. Det hon tycker mindre om är att de medverkande inte uppmuntras att hitta sin egen stil, utan den som härmar bäst vinner.

En utveckling hon har noterat, är att artisterna stönar mer när de sjunger i dag, lägger till fler och fler ljud i stället för att få fram budskapet. Men hon tycker själv att det är viktigare att uttrycka något än att ha mycket vibrato.

Foto: Jeanette Andersson– Trender kommer och går, men jag vill att eleverna hittar sina egna berättelser.

Eleverna den här tisdagen läser just nu om hembygden i SO-ämnena och Maria Sundelin lägger in det i musiken också – i dag sjunger de sången Lingonben av Povel Ramel som bodde på Lidingö. Tidigare har de sjungit Blommig falukorv av Hasse Alfredson som bor på ön. Även Monica Zetterlund och Abba bodde tidigare på Lidingö, så det finns många sånger att ta av. En sång som alla treor på Lidingö förväntas kunna, är Glada bygd eller Lidingösången av Bellman, med samma melodi som Fjäriln vingad. Den skrev han till värdparet på Elfviks gård i juli 1788. Maria Sundelin lägger alltid till rörelser till sångerna, även till Glada bygd. En del tjejer har spontant föreslagit att de ska göra en del utmanande rörelser, även de allra yngsta förskoleklasseleverna.

– De snappar ju upp allt de ser och hör på teve och internet. I kollegiet är vi överens om att allt inte är okej och då får jag förklara på ett pedagogiskt sätt att det inte är lämpligt att röra sig så.

Idealet för pojkar just nu är att de inte ska dansa så mycket, tror hon. Manliga artister dansar när de är på turné eller i Melodifestivalen, men inte så mycket annars. Hon själv tycker att rörelser till sånger är bra, eftersom de underlättar textinlärningen och att förstå vad man sjunger. Hon pratar med eleverna om vad sångerna handlar om, varför och när de skrevs. Och rörelserna hittar hon på tillsammans med eleverna, så det leder till en gemenskap i gruppen.

– Jag upplever också att flickorna har lättare att samtidigt göra rörelser och sjunga. Pojkarna gör helst en sak i taget innan de kombinerar sång och rörelse.

Lektionen är snart slut. Klassen lyssnar på klassisk musik, det är från Harry Potter och symfoniorkesterns olika blåsinstrument hörs tydligt i olika partier av musiken. Framför sig har eleverna ett papper med några av instrumenten och Maria Sundelin låtsasspelar med händerna, tillsammans med eleverna. Efteråt skriver de ner vad instrumenten heter, på svenska och engelska. Allra sist spelar några av eleverna upp varsin melodi på fiol, de som vill och vågar.  Maria Sundelin tror att det är nyttigt att spela inför andra – att få visa vad man kan utan att det blir bedömt. Rakt upp och ner.

Spara

Spara

Spara

Alla artiklar i temat Ideal (7)

ur Lärarförbundets Magasin