Ingår i temat
Klarspråk
Läs senare

Tolkar teaterns termer

KlarspråkDen klassiska spegelövningen blev ingången när teaterläraren Carl Michael Karlsson ville ge eleverna ett språk för att analysera föreställningar.

av Sebastian G Danielsson
06 Sep 2017
06 Sep 2017
Tolkar teaterns termer
Foto: Elliot Elliot, Johnér

Spegelövningen – att stå två och två ansikte mot ansikte och följa varandras rörelser – är en övning som kräver samspel. Men vad behövs för att det ska bli ett bra samspel? Den frågan ställde teaterläraren Carl Michael Karlsson till sina elever på Per Brahegymnasiet i Jönköping när han inledde en arbetsuppgift för att utveckla elevernas ämnesspråk.

Det handlar ju om att dela in saker i delar och beskåda dem på olika sätt.

Först gjorde eleverna spegelövningen som vanligt. Sedan fick de skriva ned vilka »kvaliteter« de använde under övningen – till exempel rytm, känsla och fokus – i var sin föreställningskarta. Det är en tankekarta som används för att fånga upp och formulera tankar. Efter det gjorde eleverna övningen en gång till med en annan partner, och såg över kartan. Gick det att lägga till något begrepp?

I nästa steg turades de om att titta på andra som gjorde spegelövningen och se om de upptäckte något mer.

– Det gjorde att eleverna själva fick fram ett antal centrala begrepp som fanns med i övningen i alla omgångar. Sedan satte vi oss i helgrupp, gick igenom dem och upptäckte att många var desamma hos eleverna. Då pratade vi om dem, vad finns i de här begreppen? säger Carl Michael Karlsson.

Begreppsliggörande i praktiken

Arbetsuppgiften var en del av ett skolutvecklingsprojekt som genomfördes i höstas av arbetslaget inom teater och dans på Per Brahegymnasiet. Carl Michael Karlsson har beskrivit projektet i en examensuppsats på avancerad nivå vid Jönköping University.

Det resulterade i en lista på ord gruppen ansåg kunde användas för att beskriva samspel; till exempel attityd, tillit, bejakande, trygghet och ögonkontakt.

 

Med listan i handen delades eleverna in i grupper som fick gestalta två begrepp var under följande lektion. Gärna genom att leka med kontraster, som hur det är att vara bejakande respektive blockerande. På det viset upptäckte de hur man kan få syn på de egenskaper som krävs för bra samspel.

Det slutgiltiga målet var att eleverna skulle bli bättre på att göra skriftliga analyser av föreställningar. Efter att ha lekt med begreppen fick gruppen fundera på frågor att utgå från när de ser en föreställning för att få syn på det som skapar bra samspel. Frågeställningarna som de resonerade fram finns nu i ett formulär som eleverna har varje gång de analyserar föreställningar. Carl Michael Karlsson tycker att det har gett resultat.

– Förut pratade de lite allmänt om föreställningen, men plötsligt kunde deras resonemang bli utförligt och analyserande vilket visade att de har utvecklat sin analysförmåga.

En av de stora fördelarna med arbetsuppgiften tycker han är att eleverna själva diskuterar fram innebörden av orden. Tidigare när Carl Michael Karlsson har gått igenom olika begrepp har han kanske pratat 90 procent och eleverna 10 procent av tiden. Nu blev situationen den omvända.

Carl Michael Karlsson är förstelärare och sitter i en ämnesutvecklingsgrupp, som tog initiativ till att förbättra elevernas ämnesspråk. Utvärderingar visade att eleverna tycker att det är svårt med analyser och begrepp, vilket lärarna också har märkt.

– De blandar ihop analys med någon sorts reflektion eller recension där de bedömer vad de har sett. Men det handlar ju om att dela in saker i delar och beskåda dem på olika sätt.

Flera lärare arbetade med begreppet samspel på olika sätt efter att utvecklingsgruppen kommit fram till att det är ett centralt ord inom det estetiska programmet.

– Det är som ett paraplybegrepp i våra ämnen. Därför ville vi försöka jobba med att utveckla det ihop med eleverna och skapa förståelse för vad samspel kan betyda och vara i praktiken, säger Carl Michael Karlsson.

Alla artiklar i temat Klarspråk (6)

ur Lärarförbundets Magasin