Ingår i temat
Identitet
Läs senare

Vill utmana ungas världar

TEMA IDENTITETUngdomar behöver utmanas för att lämna sin egenvärld och bli nyfikna på det som är främmande för dem. Estetiska ämnen kan vara startpunkten för den processen, anser ungdomsforskaren Thomas Ziehe.

11 Maj 2011
Vill utmana ungas världar
Foto: Kørgen Kriele

Är Beethoven en kompositör eller en sankt- bernhardshund? Ja, det beror på vem man frågar. Dagens ungdomar lever i vad Thomas Ziehe kallar en ”egenvärld”, där populärkulturen och nätet bildar norm för vad som är värt att veta. De vet inte mindre än förr, men de vet andra saker och har ofta exakt kunskap inom speciella områden som särskilt intresserar dem.
– Den tendensen har blivit starkare i takt med att samhället blivit allt mindre traditionsbundet och att populärkulturen blivit det övergripande mediet. Förr var medier, film och musik ett fritidsfenomen, nu är det en audiovisuell livsmiljö dygnet runt och har blivit den kulturella luft man andas. Allt annat upplevs som främmande, nästan meningslöst, säger han.

Thomas Ziehe är professor i pedagogik vid institutionen för utbildningsvetenskap vid Hannovers universitet och har ägnat sig åt ungdomsforskning sedan 1970-talet, när han som ung lärare i modern balett och historia upptäckte att eleverna inte betedde sig som det beskrevs i kurslitteraturen.

– Populärkulturen är egenvärldens källa och förser den med material. Den smälter ihop med internet, bland annat genom Youtube, och skapar en parallell värld där ungdomar rör sig helt naturligt, säger han och berättar om en 13-åring som frågade sin pappa: ”Hur kom du in på nätet när du inte hade någon dator?”

– Så självklart är det. Pojken kan inte ens tänka sig möjligheten att internet inte alltid funnits. Nätet är bra, men det förstärker de intressen man redan har och därmed ens egenvärld. Du söker efter något du redan har en idé om, hittar det och är sedan nöjd. Internet är också så konstruerat att det som flest klickar på kommer först i söklistan.

I sin forskning försöker Thomas Ziehe förstå unga människors mentalitet, vardag och kultur i relation till skolsituationen. Han håller inte med dem som förespråkar att man ska introducera ungdomars vardagsvärld i undervisningen så mycket som möjligt. Tvärtom behövs det mer främmande inslag – inte hela tiden, men då och då.

– Unga människor behöver lära sig acceptera att det finns andra egenvärldar än deras egen och att distansera sig från sig själva då och då. Att begränsa sig till sina egna preferenser blir för inskränkt i den pluralistiska värld vi lever i. Det ingår också i vuxenblivandet att kunna utvärdera och bedöma sina egna preferenser och inte vara beroende av dem.

Att öppna och vidga elevernas horisont är en av skolans viktiga funktioner, menar han. En del av lärarens roll handlar därför om att utmana och övertyga eleverna att bli nyfikna på nya saker.

– Kultur och estetiska ämnen har en särskilt betydelsefull roll som bro mellan egenvärlden och det främmande. Å ena sidan ligger ämnena närmare ungdomarnas värld än exempelvis naturvetenskap eller historia, å andra sidan finns det former av musik, konst och litteratur de delvis inte är bekanta med. De kan bli startpunkten för ungas process att ta steget ut ur sin egenvärld.

Foto: Jørgen KrielenDe som är unga i dag har en annan mentalitet jämfört med för 30 år sedan, anser Thomas Ziehe. De växer upp i en individualistisk tid, vilket innebär att de har ett större avstånd till samhället än tidigare generationer hade. Förr var socialisationen starkt reglerad genom normer för olika livssituationer, i dag spelar ungdomars egna preferenser störst roll.

– De är vana att välja vad de vill göra i sina liv, att ifrågasätta vad andra säger och själva bestämma vad de vill ta till sig. Det är positivt på många sätt, men gör det svårare för dem att handskas med det främmande; det man inte brukar göra undviker man gärna.

– Egenvärlden fungerar som ett filter som släpper igenom det ungdomarna tycker är relevant och kan identifiera sig med. När läraren exempelvis föreslår en uppgift frågar sig eleverna: ”Vad betyder detta för mig i mitt liv?” Känns det inte bekant eller tilltalande för dem blir reaktionen: ”Nej tack, det här tjänar inget till att lära sig”.

En ung man i ett frågesportprogram på tysk tv är ett exempel på hur egenvärlden fungerar, förklarar Thomas Ziehe. Han svarade rätt på alla frågor som handlade om populärkultur, men när det gällde frågor av allmänbildningskaraktär, eller om ”finkultur”, blev svaret: ”Hur skulle jag kunna veta det? Det var före min tid.”

– Under programmets gång visade det sig att väldigt mycket hade hänt före hans tid. Men han var övertygad om att han bara kunde veta sådant han hade personlig erfarenhet av. Mitt intryck är att den här unge mannen är ganska typisk, eftersom jag har prövat den här berättelsen på mina förstaårsstudenter och inte fått någon reaktion alls. Utom en outtalad fråga i rummet: ”Vad skulle han annars ha sagt?”

I Thomas Ziehes forskning har huvudsakligen två perspektiv på vad som är relevant i ungdomars egenvärld utkristalliserats. Det ena är direkt kopplat till populärkulturen och nätet. Det relevanta här är: Vad är spännande och roligt?

Det andra hänger ihop med att det är viktigt för unga att vara del av en grupp, att bli erkänd av kompisarna och ha en flickvän eller pojkvän. Här är det användbar, livsförberedande kunskap man har direkt nytta av i sina relationer som passerar ”filtret”. Thomas Ziehe jämför med den information man får från en GPS i bilen och citerar ett läsarbrev till en ungdomstidning som exempel: ”Om några dagar ska jag på date. Vad ska jag prata med tjejen om? Hur ska jag få henne att tycka det är roligt att vara med mig och hur ska det bli en lyckad kväll?”

– Det skapar ett problem när det gäller bildning, som i ungdomars perspektiv är vare sig användbart eller spännande. Skolan ska inte bara förmedla praktisk kunskap, utan också introducera annat som estetik, kultur och böcker. Det i sin tur innebär ett problem för lärarens roll. Hon eller han vill något med sin undervisning som eleverna borde vilja och det är mer komplicerat än det var i den gamla strukturen.

En av Thomas Ziehes poänger är alltså att läraren inte bara ska anpassa sig till elevernas önskemål, utan också vara en representation av det främmande. Någon som likt en turistguide artigt och vänligt ibland leder dem in i okända områden och introducerar något nytt.

– En bra lärare måste acceptera att eleverna är amatörer inom många delar av ens eget ämne. Inte bli besviken eller arg för att de inte kan – lika lite som guiden skyller på turisterna för att de inte vet något om exempelvis pyramiderna i Egypten.

Motivation handlar om att gå igenom en process och upptäcka att något främmande faktiskt visar sig vara intressant, anser Thomas Ziehe. Hans pedagogiska syfte är att eleverna ska känna sig stolta över sig själva och uppleva glädje över att ha tagit sig igenom alla faser i den processen – trots att det var trögt och kanske osäkert på vägen, förklarar han.

– Med glädje menar jag att man vidgar sitt koncept lite och får en bild av vilken sorts person man vill vara. Vill jag vara en person som kan gå igenom en lång process, utan stöd av rutinerna i min privata egenvärld, för att jag senare kommer att bli stolt över mig själv och känna glädje?

För att komma över motståndet i början krävs en förmåga att kunna projicera bra känslor på framtiden. Eller för att uttrycka det enkelt:

– Vill jag lära mig spela gitarr måste jag ha en föreställning om hur jag kommer att känna när jag lärt mig spela hyfsat bra. Annars blir det jobbigt att gå igenom hela processen.

För att hjälpa eleverna på traven kan läraren skapa en ram kring lärandesituationen, föreslår Thomas Ziehe. När han själv undervisade i dans på gymnasiet prövade han att ge de annars helst discodansande eleverna vissa restriktioner för att de skulle frångå stereotyperna i sina rörelser, berättar han. Till exempel fick de rita en cirkel runt vänster fot. Den fick de sedan inte kliva urunder dansen – men i övrigt bestämde de själva vilka rörelser de ville göra.

– Naturligtvis blev jag ifrågasatt, men de accepterade. Efteråt förklarade jag att den lilla konstiga regeln tvingade dem att få idéer om andra sätt att röra sig än de var vana vid. Det är ett pyttelitet exempel, men för att vara kreativ behöver man restriktioner. Då och då måste det finnas något att kämpa med och själv göra något av. Det kan ge dig en idé om vad du kanske vill, fast du inte visste att du ville det.

Poängen är att vid vissa tillfällen göra en iscensättning som skiljer sig från den informella vardagssituationen i klassrummet. Ett meddelande från läraren att ”nu vill jag introducera er i en främmande situation som ni inte känner till, men som ni gärna får upptäcka”.

– Det finns också forskning som visar att ungdomar både tycker om och behöver pålitliga strukturer. Om läraren är diffus och aldrig har några regler, ritualer eller iscensättningar under lektionen blir det tråkigt för eleverna.

Thomas Ziehes egen forskning visar också att alla val och möjligheter som finns i samhället gör att ungdomar behöver rutiner och struktur för att känna sig trygga. Friheten att välja själv och skapa sitt eget liv är positiv, men samtidigt finns en press att välja rätt och att lyckas.

– Ungdomar är ambivalenta. Å ena sidan vill de att allt ska stämma med deras egenvärld, å andra sidan har de önskningar om något mer, om att utveckla och hitta nya områden för sig själva. Omedvetet har de en föreställning om att man måste gå igenom några processer som är annorlunda än den bekanta världen, säger han.

– Det märks att ungdomar som gjort det, som tagit till sig något nytt och känner sig stolta, kommer ihåg det lång tid efteråt. Det är särskilt uppenbart inom det estetiska området, vid teaterföreställningar, dansuppvisningar, utställningar och konserter.

Spara

Alla artiklar i temat Identitet (13)

ur Lärarförbundets Magasin