Ingår i temat
Samarbete
Läs senare

2 slöjdlärare blir 1

SamarbeteMaya Wennberg och Helena Carrin arbetar med slöjd som ett sammanhållet ämne. Vinsten är arbetsglädje, fler uttryckssätt i slöjden och bättre överblick över elevernas kunskaper.

02 Maj 2018
2 slöjdlärare blir 1
Foto: Marit Lissdaniels

När eleverna i klass 4 kommer in i slöjdsalen möts de direkt av en uppgift.

– Skriv ner vad du tänker att du ska göra i dag! Titta på blädderblocket och kolla av vad du har gjort, uppmanar slöjdläraren Helena Carrin.

Eleverna ska tillverka en insekt i både hårda och mjuka material. På blädderblocket längst fram i träslöjdsalen finns olika påståenden listade som eleverna kan ha till hjälp för att avgöra vad de har kvar att göra. Muhammed Abbas står vid en hyvelbänk och läser högt för sig själv:

– Jag har flätat ett band, jag har gjort antenner av ståltråd.

Våra elever, som alla har invandrarbakgrund behövde fler uttryckssätt och få möjlighet att använda sig praktiskt av matematik och språk.

Men sedan utbrister han frustrerat:

– Vad betyder antenner?

Slöjdläraren Maya Wennberg som befinner sig längst ner i den stora träslöjdsalen, hör hans fråga och tar upp den inför hela klassen.

– Ordet antenner kan vara klurigt. Det är de här spröten eller trådarna som sitter längst fram på en nyckelpiga eller en fjäril, säger hon och visar på en skiss av en nyckelpiga var antennerna sitter.

– Ni kan använda det här verktyget som heter rundtång för att böja ståltrådar till antennerna. Tången fungerar ungefär som ett par smala jättestarka fingrar, säger hon och håller upp en rundtång.

Någon av eleverna föreslår att de ska använda en sax i stället. Men efter en kort diskussion kommer de fram till att saxar kan gå sönder av det hårda stålet.

Sedan terminsstarten efter sommaren samarbetar slöjdlärarna Helena Carrin och Maya Wennberg med slöjden från årskurs 2 till årskurs 9 på Hjällboskolan i Angered utanför Göteborg. De undervisar i alla klasser gemensamt, förutom i den egna mentorsklassen som de undervisar själva i.

Styrka. Genom att vara två lärare i klassrummet, kan Helena Carrin och Maya Wennberg förklara för eleverna på olika sätt. Samtidigt som det blir roligare att undervisa. Foto:: Marit Lissdaniels

– Vi vill ha alla klasserna, så att vi får en röd tråd i slöjdundervisningen och lär känna eleverna ordentligt. Då vet vi vad vi har gått igenom och kan göra långsiktiga planeringar. Det är så vi vill jobba, berättar Maya Wennberg.

De två lärarna träffades under slöjdlärarutbildningen i Göteborg, där de lärde sig slöjd som ett sammanhållet ämne. Under en kort period arbetade de på samma skola, men har därefter varit på olika skolor.

– Jag har känt mig väldigt ensam när jag har jobbat som trä- och metallslöjdslärare, säger Maya Wennberg.

Det är först nu, drygt 15 år efter utbildningen, som de kan förverkliga en gemensam vision om att arbeta med slöjd som ett sammanhållet ämne. Bitarna föll på plats när textilslöjdsläraren vid Helena Carrins arbetsplats Hjällboskolan gick i pension.

– Jag ringde Maya direkt. Men först var hon skeptisk till mitt förslag om att börja arbeta här.

Maya Wennbergs tvekan handlade om att träslöjdsalen sliten, omodern och inte alls anpassad för ett samarbete. Dessutom behövde textilslöjden flyttas från en annan del av skolan till lokaler nära träslöjden om de skulle kunna samarbeta som de ville. Men rektorn gav dem full uppbackning att förändra slöjden − vilket peppade dem.

– Rektorn var tydlig med att slöjden måste göras om. Hon ville att slöjden skulle bli ett viktigare ämne och inte betraktas som pyssel. Våra elever, som alla har invandrarbakgrund behövde fler uttryckssätt och få möjlighet att använda sig praktiskt av matematik och språk. Hennes synsätt stämde med våra tankar och vi kände att vi vågade satsa på slöjdsamarbetet, säger Helena Carrin.

I dag består slöjdens lokaler av sex rum. Den stora träslöjdssalen och ett angränsande målarrum har möblerats om, så att eleverna kan nå verktyg och material själva. Genom en korridor som fun­gerar som förvaring nås ytterligare tre rum med arbetsytor för mjuka material.

Eleverna i klass 4 sprider ut sig i de olika rummen när de ska tillverka sina insekter i mjuka och hårda material. Angelina Veljanskovska står vid ett arbetsbord bland de mjuka materialen och limmar tovade fjärilsvingar på en bakgrundsplatta. Hon får hjälp av Helena Carrin att hålla i delarna för att få dem på plats. Bredvid hyvelbänkarna i salen intill ger Maya Wennberg samtidigt råd till en grupp elever som täljer insektskroppar i trä.

MAYAs OCH HELENAS SAMARBETSTIPS

  • Välj en kollega som du trivs med. Samarbetet ska ge energi och arbetsglädje för att vara värt den extra tid som det kan ta att komma i gång.
  • Bygg upp samarbetet stegvis, inled till exempel med att arbeta tillsammans med en årskurs eller ett projekt.
  • Betrakta slöjden som ett sammanhållet ämne. Skapa uppgifter där eleverna får använda olika material och tekniker.
  • Gör det möjligt att undervisa tillsammans genom att slå ihop två halvklasser till en helklass.
  • Avsätt tid för gemensam planering av lektioner och gör bedömningar tillsammans.
  • Försök att använda salar som ligger i nära anslutning till varandra.
  • Prata med rektorn om de vins­ter som samarbetet kan ge. Att ha rektorns uppbackning behövs för att få det att fungera praktiskt med schema, planeringstid, lokaler etc.

– Tälj med kniven bort från kroppen, så att ni inte gör er illa, tipsar hon.

Hjällboskolan kommer inom något år att ersättas med en ny skola och de båda lärarna deltar i planeringen för de nya lokalerna.

– Vi vill ha rum som kan förändras. Vi vill till exempel kunna plocka fram symaskiner vid behov, ha möjlighet att låta eleverna jobba med olika saker samtidigt och snabbt kunna skapa utrymme för gemensamma genomgångar, säger Maya Wennberg.

Under slöjdlektionen befinner sig de två lärarna sällan på samma plats. De växlar bara några enstaka ord med varandra under de 60 minuterna. Lektionen har de detaljplanerat tillsammans i förväg.

– Vi inleder varje lektion med att direkt sätta eleverna i arbete. När vi ska ha en genomgång ställer vi oss medvetet i olika delar av salen och turas om att prata för att eleverna ska orka lyssna, berättar Helena Carrin.

Det märks att de känner varandra väl. De skrattar ofta och har lätt för att förstå varandra. Men de berättar att de är ganska olika som personer. Maya Wennberg är duktig på att ringa in vad eleverna behöver ha hjälp med och att undervisa i olika tekniker. Helena Carrin har mer sitt fokus på det sociala samspelet i klassrummet.

– Det är en jättestyrka att vara två i klassrummet som behärskar samma ämne, men som kompletterar varandra, säger Maya Wennberg.

– Häromdagen när några elever hade blivit ovänner på rasten kunde jag gå undan med dem och reda ut situationen medan Maya startade lektionen. Man känner också att man orkar mer när man är två. Det blir roligare att gå till jobbet! fortsätter Helena Carrin.

Det finns fler vinster med samarbetet. De kan förklara saker på olika sätt när de undervisar, de ser eleverna ur fler perspektiv vilket underlättar bedömningar och de har alltid någon att bolla sina tankar med före och efter lektionerna.

– Det kan handla om att »såg du att han sydde en fransk knut« eller »kan du titta lite extra på den tjejen«. Det roligaste är när vi båda har sett hur en elev utvecklas, säger Maya Wennberg.

De upplever att de fortfarande är i uppstarten av sitt samarbete, men hoppas få mer tid över till samarbete med fler lärare på skolan. För närvarande är de med i ett ämnesövergripande sagoprojekt där eleverna tillverkar kasperdockor i slöjden, målar kulisser i bilden, komponerar jinglar i musiken och skriver egna sagor på svenskan. Eleverna har också gjort instruktionsfilmer i slöjden i samarbete med svenskämnet.

– För oss är det viktigt att samarbeta med de andra lärare på skolan för vi märker hur slöjden kan bredda och fördjupa kunskaper. Våra elever behöver till exempel förstå ordens betydelser och lära sig att använda matematik i verkligheten. När vi gjorde instruktionsfilmer var det en kille som fick en aha-upplevelse när han förstod vad som var skillnaden mellan skruv och spik. Det är dit vi vill komma, säger Maya Wennberg.

Eleverna i årskurserna 2–5 går på Bläseboskolan, men har sin slöjdunder­visning förlagd till Hjällboskolan.

ur Lärarförbundets Magasin