Läs senare

Esteter på iskallt uppdrag

ReportagePå Hjalmar Lundbohmsskolan i Kiruna bygger esteterna en gigantisk snölekpark för att lära sig skulp­tera i snö och is.

Esteter på iskallt uppdrag
Foto: Emma-Sofia Olsson

Det är ett hisnande snölandskap som kan ses från Ferrumparken mitt i Kiruna i Norrbotten. Lite längre bort spricker solen fram ur molntäcket och lyser upp Kebnekaise. Samtidigt gör sig stadens livsnerv påmind genom rök som stiger upp från gruvan i berget Kirunavaara. Men eleven Viktor Strand, som läser estetiska programmet på Hjalmar Lundbohmsskolan, har inte tid att beundra den vackra vyn. Det är bara två dagar kvar till dess att den årliga snölekparken ska invigas.

När de är här så måste de släppa telefonerna, de får släppa läxorna och alla krav.

– Första dagen när vi var ute och jobbade var det minus 30, så nu känns det varmt när det är minus 15. Man får ha bra kläder på sig, säger han.

I år består lekparken av snölabyrint som ska föra tankarna till en månbas. Det byggs dessutom två rutschkanor i is, en tunnelrutschkana, stora snökratrar, och en månbil gjord av is och snö. Orden »slush« och »snis« används frekvent av eleverna under bygget. Det första är en vattnig snöblandning som stelnar till en gråaktig, hård is. »Snis« är fastare snö som används till att modellera fram skulpturer och former. Eleven Ebba Björnström har precis fyllt på vatten ur den stora vattentanken och blandat det med snö till en slaskig sörja.

— Det här är lite mer komplicerat jämfört med att till exempel bygga en snöigloo. Folk kommer dessutom att vilja gå på labyrinten. Därför måste vi stoppa mycket slush mellan alla klossar, det är för att de ska sitta säkert, berättar hon.

Proffshjälp. Anders Pokka och Matti Vittekko från Icehotel monterar den långa isrutschbanan som är byggd av isblock som köpts in från hotellet. Foto: Emma-Sofia Olsson

Det veckolånga bygget av snölekparken sker under treornas bild- och formspecialisering. Till sin hjälp har de en mängd specialtillverkade verktyg, såsom isjärn och japansågar. Arbetet leds av två designers från Göteborg, Christian Strömqvist och Karl-Johan Ekeroth, som tidigare har designat sviter på Icehotel i Jukkasjärvi.

På plats finns även arbetare från hotellet, som hjälper till att såga upp de runt 60 kilo tunga snö- och isblocken som används som byggklossar i labyrinten. Christina Hedlund, som är lärare och programansvarig, är stolt över det nära samarbetet.

– Det finns flera program runt om här i norr som jobbar med snö, men vi jobbar med proffsen. För oss känns det som att det höjer kvaliteten på det vi gör här. Och Kalle och Christian är oerhört kunniga. Det blir på riktigt och det blir riktigt snyggt.

Står emot kylan. När Sara Lustig ... Foto: Emma-Sofia Olsson
och Lars Siikavaara Wester arbetar ... Foto: Emma-Sofia Olsson
med den vattniga slushen ... Foto: Emma-Sofia Olsson
har de på sig vadderade gummihandskar. Foto: Emma-Sofia Olsson

Under många år fick treorna göra praktik på själva hotellet under perioden som det byggs upp. Där hade de chansen att ta del av det storskaliga arbetet och träffa konstnärer från hela världen som var där för att designa sviter. Dessvärre kunde hotellet inte garantera elevernas säkerhet i den stressiga byggmiljön, vilket gjorde att praktiken fick upphöra. I stället dök en ny möjlighet upp när projektet »Attraktivare Kiruna«, drog i gång. Ett samverkansprojekt mellan bland annat LKAB, Kiruna kommun och Tekniska Verken som syftar till att skapa trivsel i staden under den pågående stadsomvandlingen som orsakas av den expanderande gruvan. Och där är snölekparken en del.

– Det var synd att vi inte fick fortsätta göra praktik på hotellet. Men det ledde i sin tur till något annat, och det blev på sätt och vis bättre. Nu får vi göra något eget. Framför allt förstod vi att vi sitter på något helt unikt: Snön, det vita guldet. Att få jobba skulpturalt med det här materialet som sedan smälter ner, det ställer också nya frågor om det vi skapar, säger Christina Hedlund.

Lite mer om hantverket och hur man blandar »slush« och »snis« fick eleverna lära sig under en workshop tidigare under vintern. Tillsammans med designduon från Göteborg har de även till viss del deltagit i designprocessen av lekparken. De fick till exempel i uppdrag att ta fram ett antal skisser i Illustrator som ska föreställa rymdbasens styrpaneler, som sedan tillverkades i is av hotellet.

Foto: Emma-Sofia Olsson

– Vi har en önskan om att involvera mer, och att de kanske ska få komma in tidigare i designprocessen nästa år. Men det har varit lite begränsat på grund av tidsaspekten och det långa avståndet. Men man bygger upp en erfarenhet av vad som funkar och inte funkar i ett sådant här projekt, säger Christian Strömqvist.

När det är dags att ge sig ut i snön och kylan kan det till en början vara ett visst motstånd bland eleverna. Men eftersom det snabbt blir tydligt att det handlar om hårt arbete, där alla måste hjälpas åt, brukar det vara hög närvaro under hela veckan. Snön ger dessutom en möjlighet till att komma utanför skulptursalen och jobba med något stort. Framför allt är det ett välkommet avbrott mot den vanliga skolmiljön.

– När de är här så måste de släppa telefonerna, de får släppa läxorna och alla krav. De får ta i med kroppen och vara ett med materialet. Någonstans har vi märkt att de efter den här veckan kommer tillbaka till skolan med en enrom ro i kroppen. Jag önskar att fler elever fick chansen att göra något sånt här. Särskilt i dag när de är så många som känner sig stressade och pressade i skolan, säger Christina Hedlund.

Tillsammans med sina kollegor har hon länge haft en tanke om att arbete med snö och is skulle kunna blir en inriktning för hela programmet. I den hårda konkurrensen om eleverna gäller det att att sticka ut med en egen nisch. Men på sätt och vis är det en outtalad inriktning redan i dag. Eleverna kommer i kontakt med snö- och isskulptur under alla årskurser även om specialiseringen sker först under årskurs tre.

– Vi har till och med skaffat oss egna verktyg med åren. Som formar så att vi kan trampa egna snökuber. I fjol var tvåorna ute på skolgården och trampade snökuber tillsammans med nyanlända som de sedan fick skulptera i. Det resulterade i en liten skulpturpark som de fick ljussätta.

Foto: Emma-Sofia Olsson

I förlängningen handlar det också om att utveckla elevernas tänk gällande ent­reprenörskap, och ett nära samarbete med kreatörer och yrkeslivet är en viktig del av utbildningen.

– Många som bor här i stan har ju snön som sitt levebröd. Man jobbar med hundspann och vinterturismen. Det är verkligen en industri som har utvecklats här. Det var dött förr på vintrarna. Nu har vi hur mycket turister som helst, även under den här delen av året, säger Christina Hedlund.

Klockan har hunnit bli strax efter två på eftermiddagen när solen är på väg ner och himlen har skiftat till en lysande isblå färg. På andra sidan vägen, mitt emot i Ferrumparken, pågår den stora internationella tävlingen i snöskulptur där avancerade snigelkvinnor och snöborgar växer fram. Tillsammans med snölekparken utgör de ett populärt inslag bland både invånare och besökare i det vintriga Kiruna.

– Under de senaste veckorna har jag flera gånger fått frågan: När ska ni börja med parken? Ungarna pratar inte om något annat. Det är kul för eleverna att känna att den här parken behövs. Här gör vi någonting för Kirunaborna och det känns väldigt roligt, säger Christina Hedlund.

Entrepenörer i snö och is

Det är nu fjärde året som treorna på estetiska programmet bygger snölekparken, vilket sker under snöfestivalen i Kiruna. Som lön för mödan får de en summa på 10 000 kronor att lägga på till exempel en klassresa.

Snölekparken finansieras av LKAB och Tekniska Verken och är ett samarbetsprojekt mellan LKAB, Icehotel, Hjalmar Lundbohmsskolan, PinPin Studio och Tekniska Verken i Kiruna.

ur Lärarförbundets Magasin