Läs senare

Historisk blick på barns bilder

ForskningElin Låbys forskning visar hur gamla ideal lever kvar i dagens bildundervisning och hur uppfattningen om vad som är en bra barnbild har förändrats.

Historisk blick på barns bilder
Illustration: Lasse Skarbøvik

Hur kan bildlärare dra nytta av din forskning?

– Jag hoppas att lärare ska bli medvetna om att äldre föreställningar och ideal om vad bildämnet borde innehålla, även påverkar dagens undervisning. Till exempel som ett sätt att uttrycka känslor och fantasi, lära sig perspektivteckning eller att arbeta med bild som kommunikation. Många använder nog en mix av ideal från olika tider. Eleverna kommer också till lektionerna med olika förväntningar om vad de ska lära sig. Jag tror att det kan vara till hjälp för bildlärare att få en förståelse och reflektera över vilka ideal som är förknippade med ämnet.

I stora drag, hur har barns bilder förändrats över tid?

– I början av 1900-talet dominerade det naturalistiska avbildandet. I skolan fick eleverna öva sig på att rita räta linjer för att så småningom kunna avbilda naturen. De lärde sig till exempel att skapa geometriska figurer och perspektiv. På 40-talet blev det fria skapandet allt viktigare, vilket underlättades av att vattenfärg började användas. Barnens bilder ses allt mer som en spegling av folkhemsbygget. Det är positiva idylliska bilder som föreställer glada aktiva barn i sin närmiljö, till exempel bilder av pojkars och flickors lek på skolgården. Bilderna är realistiska och detaljrika.

Redan på 50-talet höjdes kritiska röster som menade att tävlingarna stod i konflikt med det fria skapandet och förhindrade samarbete mellan eleverna.

– Under 70-talet har det fria skapandet slagit igenom med känslor och fantasi. Men bilderna har också blivit dystrare och skildrar olika samhällsproblem som miljöförstöring, skadegörelse eller mobbning. Barnen framstår som individer med ett samhällsansvar.

Vem: Elin Låby. Bildlärare, undervisar vid bildlärarutbildningen på Konstfack i Stockholm.

Vad: Med avhandlingen Vinnande bilder: teckningstävlingar för barn 1938–2000.

Hur: Analys av barns bilder i teckningstävlingar. Materialet kommer bland annat från Svenska barnbildsarkivet i Eskilstuna och Teckningslärarförbundets tidskrifter.

Avhandlingen kan laddas ner på: www.diva-portal.org

Hur blev teckningstävlingarna en del av undervisningen?

– Eftersom det inte infördes några nya läroplaner i skolan mellan åren 1919 och 1954 blev teckningstävlingarna ett effektivt sätt att modernisera undervisningen under 1930- och 40-talet. Tävlingarna arrangerades bland annat av Teckningslärarnas riksförbund. I tävlingsuppgifterna kunde man få in mer av det fria skapandet och möjlighet för eleverna att använda sin kreativitet och fantasi. Många lärare ansåg också att tävlingsmomentet sporrade eleverna till att prestera bättre.

Vilka är de viktigaste resultaten i din forskning?

– Att barns bilder i teckningstävlingar har använts i samhället på olika sätt beroende på vem som har formulerat tävlingsuppgiften. Bilderna har också medverkat till att återskapa eller förändra samhälleliga normer och föreställningar. Det kan handla om bilder av Sverige, bilder av flickor och pojkar eller bilder av framtiden. Till exempel i Televerkets rikstäckande teckningstävling som handlade om att skapa en framsida till telefonkatalogen. I uppgiften betonades Sveriges historia och den egna hembygden starkt. Andra exempel är Arlas och Postens teckningstävling med fokus på miljöfrågor eller Televerkets Stoppa sabbet. Samtidigt som samhällsfrågor lyftes upp fick företagen gratis reklam genom barnens bilder.

– Ett annat viktigt forskningsresultat handlar om hur synen på teckningstävlingar har skiftat. Redan på 50-talet höjdes kritiska röster som menade att tävlingarna stod i konflikt med det fria skapandet och förhindrade samarbete mellan eleverna. Den pedagogiska debatten och förändringar i läroplanen med betoning på ökat samarbete, gjorde tävlingsmomentet allt mer problematiskt. En lösning blev att teckningstävlingarna riktade sig till hela skolklasser i stället för till enskilda individer.

Elin Låby. Foto: privat

Har läroplanerna påverkat teckningstävlingarnas utformning och barnens bildskapande?

– Ja. Det framgår att bilderna går från ett sakligt och realistiskt skildrande till att mer ge uttryck för metaforer, känslor och problem. Det överensstämmer med utvecklingen av läroplanernas innehåll. Det är också tydligt att läroplanerna speglar samtidens politiska föreställningar. Därför skulle jag säga att typen av tävlingsuppgifter också har förebådat läroplansförändringar. I Lgr 80 betonades bilden som kommunikationsmedel, vilket exempelvis var synligt redan i Arlas och Postens tävling 1976, där barnen ombads uttrycka sina åsikter i bild och text. Bilderna trycktes bland annat på mjölkkartonger som nådde de flesta hushåll i landet. Föreställningen om att det var viktigt att ge barnen tillträde i samhällsdebatten fick senare genomslag i Lgr 80.

Finns teckningstävlingarna eller någon motsvarighet kvar i dagens bild­undervisning?

– Organisationer som Rädda Barnen och Röda Korset ordnar fortfarande teckningstävlingar som kan vara riktade till skolan. Sedan är det upp till enskilda lärare om de vill delta. De omfattande tävlingarna där ungefär 75 procent av alla skolor deltog, som Folket i Bilds på 1940-talet eller Televerkets på 1970- och 80-talet, finns inte i dag.

– Men på ett sätt lever tävlingsmomentet kvar fördolt i undervisningen. Jämförelser kring elevers prestationer är hela tiden närvarande – eleverna ska uppnå olika betygskriterier och läraren har makt att sätta betyg. Tävling är inbyggt i själva skolsystemet.

ur Lärarförbundets Magasin