Ingår i temat
Demokrati
Läs senare

Kreativ demokrati

I tre år har esteteleverna i Skara vridit och vänt på demokratibegreppet. De har bloggat, spelat in kortfilmer, dansat och agerat. För lärarna har det bara varit att hänga med och ta vara på elevernas drivkrafter.

07 Okt 2015
Kreativ demokrati
Foto: Emelie Asplund

Det är förlovningsfest för Mia och David. Champagnen flödar, livet leker och det dansas som aldrig förr på Katedralskolans scen i Skara. Som publik tänker vi inte på att föreställningen också är ett demokratiprojekt, men i takt med att förvecklingarna i pjäsen En midsommarnattsdröm blir fler, får vi utan att vi märker det en lektion i mänskliga rättigheter som går rakt in i hjärtat.

In på festen kommer den objudna Sandra och tillsammans berättar Mia och Sandra hur det egentligen ligger till.

– Vi är tillsammans. Vi älskar varandra.

Även om eleverna placerat sin version av En midsommarnattsdröm i nutid är det inte enkelt för Mia och Sandra att gå ut med sin kärlek. Innan det lyckliga slutet måste fördomar komma på skam och insikter erövras.

Foto: Emelie AsplundEn midsommarnattsdröm är slutproduktionen för dans- och teatereleverna på det estetiska programmet i Skara. Föreställningen de levt med under hela läsåret har blivit en naturlig fortsättning på det demokratiarbete som varit klassens ledstjärna sedan de började ettan. Redan då skapade de en annan scen, bloggen Demokreativ, för att synliggöra diskussionerna, tankarna och kunskaperna de skulle erövra under hela den process som startade med en helt vanlig lektion i historia.

– Jag ställde frågan om demokrati är en företeelse, ett begrepp eller en förändringsprocess. Det blev livliga diskussioner som landade i att demokrati hela tiden måste skapas på nytt, att det är en kreativ process, säger Ylva Pettersson, klassens lärare i historia, estetisk kommunikation och kulturhistoria.

Så var bollen i rullning. Eleverna ville förstärka kopplingen mellan demokrati och kreativitet och på bloggen Demokreativ skulle de använda olika uttryck för att tolka demokratibegreppet. Här finns till exempel egenproducerade texter om demokratins historia men också korta filmsnuttar där de under rubriken Tidsresan iscensatt viktiga perioder för demokratins utveckling.

I en av scenerna, som utspelar sig under 1900-talets början i Sverige, spelar eleven Nils Sahlström en man som är emot kvinnlig rösträtt.

– Jag satte mig in i hur den personen tänkte, men kände samtidigt hur fel han hade. På så vis blev det så tydligt vad jag själv tycker, säger Nils Sahlström.

Som en del av bloggen deltog också klassen i projektet 100 blogginlägg på 100 dagar, #Blogg 100. Blogginläggen skulle knyta an till värdegrunden i läroplanen och till deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Tolkat av eleverna blev denna utgångspunkt inlägg om allt från kroppsideal och dyslexi till Oscarsgalan och kvinnoförtryck.

– Många texter är självutlämnande och ett tag var jag orolig för deras integritet. Men de kom själva på att det var en bra idé att vara anonyma, säger Ylva Pettersson.

Foto: Emelie Asplund

I bloggarbetet hittade Ylva Pettersson också en viktig nyckel till sin lärarroll. Hon jämför med hur hon lärde sin son att cykla, hur hon först höll i pakethållaren och sedan släppte taget och såg honom trampa iväg på egen hand.

– Är det inte dit man vill? Jag måste släppa och låta dem cykla utan mig. Att jag kan möjliggöra deras processer i stället för att lägga ut banorna i förväg.

Med elever som hela tiden tar nya initiativ och är ett steg före, har lärarrollen blivit tydligare, menar Ylva Pettersson. När eleverna kommer med idéer, blir det hennes roll att förankra idéerna i styrdokumenten.

Som när eleverna ville göra ett jobb om lycka. Hon visste att de skulle skriva haikudikter i svenskan, men funderade på hur hon kunde få en koppling till bloggen och till kursplanen i historia.

– Då tog jag fram den amerikanska självständighetsförklaringen, där de mänskliga rättigheterna för första gången nämns i en konstitutionell text. Där finns bland annat en formulering om varje människas rätt att skapa sin lycka.

Ylva Pettersson bad eleverna reflektera över vad som är lycka i deras vardag och som hänger ihop med att de lever i ett samhälle som respekterar mänskliga rättigheter.

– På så vis blev min roll att förankra historieperspektivet i deras idéer.

Arbetet med bloggen var som mest intensivt i tvåan och kulminerade med att klassen vann Webbstjärnan, Sveriges största skoltävling för webbpublicering.

Foto: Emelie Asplund

När Ylva Pettersson ser tillbaka på hela skapandeprocessen med bloggen, från de första stapplande stegen i ettan till i dag, kan hon se en tydlig progression. Elevernas tankar har blivit mer avancerade och abstraktionsnivån har ökat i de teoretiska avsnitten, samtidigt som de i de personliga inläggen blivit mer konkreta och lyckats relatera teorierna till sina egna liv.

– Då blir det kunskap! Att vi läser om demokrati, tar ut det ur texten och sätter in det i ett eget sammanhang.

Foto: Emelie AsplundSedan i julas undervisar inte Ylva Pettersson klassen längre, men eleverna fortsätter blogga på sin fritid. Tanken är att bloggen ska finnas kvar i några år och att den ska fortsätta fyllas på av lärdomar som görs framöver. Under våren har eleverna använt bloggen till att dokumentera arbetet med En midsommarnattsdröm, som blivit en naturlig fortsättning på demokratiarbetet.

– Vi har arbetat demokratiskt i alla delar av slutproduktionen. Vi som har stått på scenen och de som jobbat med scenografi, ljus, ljud, koreografi och smink. Allas åsikter har värderats lika, säger eleven Nils Sahlström.

Klassens teaterlärare Björn Engdahl ser tydliga kopplingar mellan värdegrunden och det skapande han sett växa fram på scenen under våren. Inte bara för att en teaterföreställning i sig är en kollektiv process, utan också för hur eleverna tolkat texten och hur de möter sin publik med avsikten att sprida budskapet om allas lika värde.

– Jag vill ju att de ska bli världsförbättrare! säger Björn Engdahl.

Han berättar om en pjäs som vuxit fram i diskussioner runt de demokratiska idéerna. Att var och en har rätt att älska vem man vill, att man för att kunna göra det också måste tycka om sig själv. I lagarbetet ingår också att se till hela gruppens framgång och att därmed inte värdera sig själva. Då blir det lättare att inte värdera andra, vilket främjar en demokratisk arbetsmiljö.

– Vem som helst ska kunna säga vad som helst, säger Björn Engdahl.

Foto: Emelie Asplund

Till sin hjälp i regiarbetet har Björn Engdahl haft en av eleverna i klassen, Caroline Hermansson. Hon berättar hur klassen jobbat med texten och rollbesättningen för att tydligare få fram budskapet att alla får vara som de är.

– Ingen vet till exempel om figuren Puck är en kille eller en tjej. Och för att förstärka budskapet valde vi att byta ut den manliga karaktären Lysander i originaltexten till Sandra. I början när vi repeterade funderade jag på hur publiken skulle reagera när två tjejer kysser varandra på scen, men bara för att de spelar det så naturligt ger vi också publiken en känsla av att det är självklart, säger Caroline Hermansson.

Och mycket riktigt, ungdomarna i den fullsatta aulan lever sig med i handlingen och i slutet av pjäsen när det äntligen ser ut att ordna sig kommer det spontana applåder. För Mias syster, som varit en av dem som inte accepterat Mias och Sandras kärlek, vågar äntligen säga de magiska orden:

– Förlåt. Du hade rätt. Du får välja vem du vill, bara du är lycklig.

Läs elevernas blogg:

Trefaldig vinnare

Webbstjärnan är en riksomfattande tävling som går ut på att publicera ett skolarbete på internet. I 2014 års omgång tävlade 65000 barn och ungdomar. Demokreativ från Katedralskolan i Skara vann tre priser, i kategorierna Bästa bidrag, Gymnasiet och Allmänhetens röst.

Ur juryns motivering:
Med sin tydliga koppling mellan demokrati och kreativitet är denna klassblogg juryns favorit. Engagerade dans- och teaterelever bjuder sin publik på nyskapande pedagogik…

ur Lärarförbundets Magasin