Ingår i temat
Didaktik
Läs senare

Digitalt projekt lyfter lärandet

DidaktikMusikläraren Jonas Asplund och bildläraren Malin Johansson har forskat på sitt eget arbete för att utveckla undervisningen.

av Erik Ignerus
22 Mar 2018
22 Mar 2018
Foto: Ylva Sundgren

De ettriga fiolerna dånar när Palpatine anländer för att inspektera bygget av den nya Dödsstjärnan. Några elever nickar igenkännande i takt till musikstycket The Imperial March från Star Wars-filmen.

När Darth Vader sedan knäböjer och tar emot Palpatine tonas musiken ner, och under hela den efterföljande dialogen ligger den kvar på en lägre volym. Någon minut senare klipper filmen över till Luke Skywalker på planeten Dagobah. I samma stund pausar musikläraren Jonas Asplund filmsekvensen och fortsätter med sin genomgång.

– Märker ni att de låter musiken ligga kvar lågt i bakgrunden? Det är bara några kontrabasar kvar som håller stämningen. Dessutom är det ju originalmusik vi hör. Till den här filmen har de specialkomponerat musiken för varje scen, förklarar han för niondeklassarna på Åsö grundskola i Stockholm.

Vi har verkligen försökt förhålla oss kritiska, men ändå har vi nästan uteslutande sett möjligheter.

Han håller på att gå igenom olika varianter av filmmusik. Just i det här fallet handlade det om ett exempel på ledmotiv. Innan dess har han visat på andra sätt att använda musik med hjälp av filmerna Ghostbusters, Full Metal Jacket och The Shining.

Det var för några år sedan som musikläraren Jonas Asplund, tillsammans med två dåvarande bildlärare på skolan, bestämde sig för att dra i gång det digitala och ämnesövergripande projektet »bild+musik=film«. Utifrån ett givet tema ska eleverna i grupper filma och tonsätta en film. Tanken från början var framför allt att låta eleverna prova på olika digitala verktyg, som till exempel Garageband och Imovie.

– Bara man nämner film och digitalt skapande är ju åtminstone hälften av eleverna med på tåget. Genom att vi jobbar digitalt kan de också komma i gång väldigt snabbt, vilket inte är någon nackdel, säger han.

Foto: Ylva Sundgren

I takt med att åren har gått har projektet utvecklats.

– Vi har hittat ett tilltal som passar eleverna bättre. Dessutom har vi breddat det en del också, på olika sätt i olika klasser. Vi har blandat in flera lärare eller ämnen till exempel. I den här klassen jobbar de utifrån ett övergripande tema som vi har i vårt arbetslag, hållbar utveckling. En annan klass jobbar med propaganda som tema, det kommer från att deras SO-lärare jobbar med det under samma period.

När Jonas Asplund tillsammans med de två bildlärarna på skolan hade genomfört det ämnesövergripande arbetet i några terminer fick han reda på att det gick att samarbeta med Stockholms stad kring forskningsprojekt. Och han bestämde sig för att ansöka om medel.

Han hade forskat tidigare, men inom andra områden än utbildning, och hade letat efter en möjlighet att kombinera sitt läraryrke med forskning.

– För mig dyker det hela tiden upp olika frågor kring undervisning och lärande. Jag menar, hur tänker eleverna, hur lär de sig, hur förstår de vad jag säger? Det är sådant som jag också hela tiden försöker att omforma min undervisning utifrån, säger han.

Efter den inledande genomgången letar niondeklassarna upp sina olika grupper. Eleverna ska fundera på vilken typ av musik de vill använda, motivera varför och även tänka på hur mycket musik de vill ha i filmen.

När de har fått en stund på sig att komma i gång tar Jonas Asplund ett varv bland eleverna och hör sig för hur det går.

Så fick de forskningspengar

Jonas Asplund sökte tillsammans med sina kollegor forskningsmedel från Stockholm Teaching & Learning Studies (STLS). Det är ett samarbete mellan skolhuvudmän i Stockholms län och Stockholms universitet med syftet att främja undervisningsutvecklande och ämnesdidaktisk forskning. Tanken är att det ska finnas möjlighet för lärare att bedriva utvecklande forskning på den egna skolan, vilket gör det möjligt att anpassa forskningen till skolans specifika behov och villkor.

– Jag försöker alltid att fånga upp hur mina genomgångar har landat. Det kan handla om generella missförstånd och sådant som jag då kan behöva förtydliga direkt eller förändra till kommande lektioner. Jag pratar med eleverna och det märks ofta direkt om det jag har velat förmedla har gått fram.

Eleverna Olivia Campbell och Leo André har lämnat musiksalen och slagit sig ned i ett grupprum.

– Vi ska göra en skräck- och spänningsfilm har vi tänkt. Den handlar om ett monster som skyddar naturen från personer som skräpar ner, vi vill att det ska vara lite inspirerat av tv-serien Stranger Things, säger Leo André.

Några ur gruppen är borta den här lektionen. Men de har ändå hunnit komma ganska långt i manusarbetet. Tillsammans har de även börjat med en övergripande planering av hur de vill ha musiken i filmen.

Leo André öppnar appen Garageband på sin surfplatta, han och Olivia Campbell börjar leta efter instrument som kan passa till deras idéer. De båda fastnar snabbt för en effekt som får keyboarden att låta som en gammaldags speldosa.

– Den här kanske faktiskt kan funka i början, det påminner mig lite om en vaggvisa, säger Leo André.

Han spelar några toner och får medhåll från Olivia Campbell.

– Men när de går in i skogen lite senare, ska vi ha samma musik då tycker du? frågar hon.

– Ja, jag tänker väl att den kan vara snarlik det här i alla fall. Kanske att man kan lägga in trummor eller något för att öka spänningen ytterligare, säger Leo André.

För att Jonas Asplund skulle få medel för forskningen var ett krav att den skulle göras i en grupp med andra lärare. Därför skrev han ansökan tillsammans med de två bildlärarna. Valet av ämne blev deras ämnesövergripande arbete.

Foto: Ylva Sundgren

Ansökan blev beviljad. Men när studien väl drog i gång fanns ingen av de två bildlärarna kvar på skolan. Det blev i stället bildläraren Malin Johansson som tog platsen. Genom observationer, enkäter, lektionsreflektioner och djupintervjuer med elever har Malin Johansson och Jonas Asplund sedan dess undersökt sitt arbetssätt. Förhoppningen är att bli klara med studien till sommaren.

Inne i grupprummet fortsätter eleverna Leo André och Olivia Campbell sitt arbete med att hitta ljud i Garageband. Leo André har fastnat för ljudet från oboe, det skulle kunna väcka uppmärksamheten hos tittaren och få den att ana att något hemskt är på väg att hända.

– Vad tror du om det här ljudet i bakgrunden? Det tycker jag vi kan använda någon gång, säger han.

– Ja, absolut. Men går det att få det mörkare tror du? För det där låter inte riktigt läskigt tycker jag, säger Olivia Campbell.

I skrivande stund håller Jonas Asplund och Malin Johansson på med analysen av all sin datainsamling. Men de har redan skaffat sig en tydlig bild av hur resultaten ser ut.

– Vår forskningsfråga handlade både om vilka möjligheter och begränsningar som finns med ett sådant här gemensamt arbetssätt. Vi har verkligen försökt förhålla oss kritiska, men ändå har vi nästan uteslutande sett möjligheter, säger Jonas Asplund.

Framför allt har möjligheterna synts med koppling till användandet av digitala verktyg.

– Ur min synvinkel som musiklärare öppnar exempelvis det digitala upp för att göra så mycket mer. Om jag är i en grupp och ska skapa en låt med mina klasskompisar, så har jag alltid deras begränsade förmåga att spela instrument att förhålla mig till. Jobbar man digitalt går det att få ut en vettig låt på ett enklare sätt.

Men det är inte bara konkreta resultat och upptäckter som Jonas Asplund kommer att ta med sig när den vetenskapliga artikeln är klar fram mot sommaren. Att genomföra forskningen har även vidgat hans vyer när det gäller undervisning generellt.

– Studien har verkligen gett mig en möjlighet till fördjupning både när det gäller min syn på elevernas lärande och om hur jag ska jobba för att de ska nå dit.

ur Lärarförbundets Magasin